SET ON), EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET TREDJE DELEN. TYRETTIONDE KAPITLET. Albreckt hade svurit fanan. Likt en drucken, staplad han tillbaka till sitt hem, till den enda vän, Försynen un nat honom, till hans räddning ifrån förtviflan och alt in gifva honom mad att oförskräckt framgå på!!! n törnbe strödda stig. Och denna vän var ingen annan, än värdinnan på nä ringsstället Draken i Badstugatsbacken på Söder. Vid denna väns moderliga bröst gaf den blödsinte yng lingen sina tårar fritt lopp. Sedan gumman en stund blandat sina tårar med hans sade hon snyftande: Kära hjertandes, inte skall han gråta så der, som et qvinfolk! inte går det an! Var nu karl, kära Stark!... Herre Gud, så han spritter till! Det som är gjordt, ka nu ej mer ändras ... Och ser han...betraktar man sake på rätta sidan, så är det inte så farligt heller, fast de kan vara svårt för honom, som är bättre mans barn. Me jag skall göra allt hvad jag kan, för att hjelpan... ha skall få bo hos mig, och nog skall han slippa att svält och bli tvungen att stjäla, för det han är hungrig... Oc skjortor och ylletröjor skall han få, så han inte fryse ibjel, när han står på post... och ge de honom för stor skor, så skall jag låta skomakarn ta mått af honom. -. och hin skall ta den, som gör honom något för när .... Den får aldrig något på kritan mer, om det så än vor ) Se A. B. Ja 29—102, 105, 108, 109, 111, 113, 115, 116 118—121, 152—236, 158—144, 146, 147, 149, 150, 157—17!