denne en sup, en mugg öl eller något dylikt. Han skull
här hafva tillbringat temmeligen lugna dagar, om icke c
och annan fändrik, nyss sluppen ur barnkammarn , fanni
ett outsägligt nöje uti att låta honom, liksom hans kam
rater, erfara sin kitslighet, öfvermod och dumhet. Gaml:;
personer torde ännu minnas, huru det yngre befälet der
tiden ej skydde opinionen, utan, hvar helst någon trupj
var uppställd, inför allas ögori, särdeles fruntimmers, mer
hugg och slag, nypningar och knuffar stundeligen miss
handlade soldaten.
TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.
De båda fabrikshustrurn?, dem prostinnan och Alber
tina under tiden efter förmåga bistått, kommo, sedan de
lilla barnet blifvit begrafvet, för att tacka sina välgörarin-
nor. Renligt och snyggt klädda, tycktes de med en vis:
förundran betrakta den förändring de undergått.
Prostinnan bad dem sätta sig och vänta, så skulle de
få aftonvard. De satte sig bakom salsdörren.
Louise, som denna eftermiddag var hos Albertina, kon
ut ur inre rummet, för att tala med dem, och prostinnar
var sysselsatt med bredandet af deras smörgåsar, då de
helt sakta knackade på dörren, .
Albertina öppnade, och tog, bleknande, ett steg tillba
ka, vid åsynen af den figur, som visade sig utanföre.
Hvad felas dig? frågade prostinnan; hvem är der?
Hon gick dit och såg en äldre man af ganska vanlig
utseende.
En lent jamande röst svarade:
Ar det fru prostinnan Wäsström jag har den äran at
tala med ?,
Vid första Jjudet af denna röst prutto de båda fabriks
hjonen till, och betraktade hvarandra med ängsliga blickar
Louise, som på beskrifning igenkänt rösten, var nyfiker
att höra hvad den herrn hade att säga, och steg derför
bakom den stora kakelugnen.