äro ännu nog mäktizsa, om vi förstå begagna
oss af dem. Må våra bemödanden blifva be-
stämda, kraftfulla, ihärdiga; må ingen gifva sig
en hvilodag, ingen en dag af modfälldhet; miss-
tröstom icke om framtiden och friheten, och
låtom oss fordra oupphörligt och öfverallt val-
och parl:mentsreformen! (Bravo, bravo!)
Det är det enda botemedlet emot det onda,
den enda damm att sätta emot den smutsiga
flod, som rycker oss med sig. Det är den enda
vig, som leder till andra reformer. De ädla
och oegennyttiga bemödanden, som blifvit gjor-
da, hafva alltid brutit sig emot omröstningenrs
stumrina slafviskhet, och så länge det är tillåtet
för en minister att organisera en systematisk
moajoritets läraktiga bataljoner, är det ingenting
att boppas (Nej, nej!)
Det är således på institutionen, hvilken un-
derlättar sådsna missbruk, som man måste skjuta
bröche; ty hvarje reform är omöjlig, om vi icke
örst få val- och parlamentsreformen (Ssinnt,
sannt!)
Förenen eder då med 0os:, j alla, som klagen
öfver slöseriet i finanserna, som harmens öfver
i
urnin:
sig sina rättigheter.
förhoppningar.
begär man icke något offer af en opinion, vä-
korruption i det inre ceh svaghet i det
yttre, j, som fordren reform i -postväsandet,
nedsättning i tidningsstä opel-afgiften, räntekon-
version, och att juryn skall varda till sanning;
j, som beklagande de arbetande klassernas öde,
fordren upphäfvande af saltskatten, modifikation
i oktrojer och tullar: ändtligen j alla, som ön-
sken en reform, hvilken som helst, af hvad grad
som helst: industrie!l, ekonomiss, kommerciell
eller politisk (Mycket bra, mycket bra!)
Sålunda skola alla skiftningar af oppositionen
förenas. Hvarföre söke vi i sjelfva verket det
som splitirar oss och icke det som förenar oss,
det som åtski ljer oss och icke det som närmar
033 till hvar andra? (Lifliga bifallsyttringar).
Val- och parlaments-reformens fana kan bä-
ras af alla, utan alt någon af oss behöfver för-
neka sina principer; ty reformen är på en gång
medel och ändamil: början eller slutet af alles
1 det man fordrar en reform,
grar intet förbehåll (Så är det, så är det!)
Vi antaga en allmän fana, under hvilken alls
bandr kunna utvecklas (bravo, bravo!) De, som
sträfva efter isolerade triumfer, kunna icke vin-
na dessa, utan att de förena sig 1 den alimän-
na triumfen. Då vi sålunda vilja en rad kalre-
form, böra vi, efter sjutton års ständiga bemö-
danden, säga: alli eller intet! Vete vi icke, att
vallagen, allt som den krymper tillsamman ei-
ler vidgar ut sig, lutar åt despotismens sida el-
ler frihetens? (Mycket bra!). Aro våra pligter
icke tillräckligt inbegripne i denna grundsats:
— — säga allt som är rätt, begära allt som
är möjligt, (Ja ja! Mycket bra!).
Men är val- och parlsments-reformsz on möjlig?
Döljom ingenting för oss. Desomdlefva på miss-
bruk, skola de bestrida missbruken? Skola kor-
ruplionens gangrenerade foster sjelfva förstöra
korruptionen? De sålda, skola de drifva ut köp-
slagarne från templet? (Liflig och uthållen rö-
relse).
Telrika röster: Nej nej! de skola det icke.
Herr Pagnerre: Och jag säger jo! De skola
tvingas dertill, då nationen befaller det (bravo,
I brave!) Men det går icke en, att nationen sof-
Iver; det tillhör eder, patriotiske deputerade och
jurnalister, eder,
valmän af alla oppasilionens
skiftningar, att taga initiativet. Uppväckom den
allmänna andan; upplifvom det politiska lifvets
helsosamma rörelser; kallom omkring 0:s män
jaf god vilj:, medborgare, uteslutne utom denna
trånga Erets, som mean kollar lagens område,
(och som vi vilja utvidga, för att låta dem di
intränga; må de icke mera, säga, att politiken,
arilös till alla politiska rättigheter, icke mera
frågar efter dessa. Må de öfvertyga sig, att det
; andra ressurser, än den ytterliga,
ligger i revolutionerra (mycket bra,
bra!)
Och j valmän, tron icke att j tll fullo upp:
fyllt eder pligt, då j inlagt ett tyst votum i
all ge en fullmakt, är icke att afsäga
Den representativa styrel-
sen bastir icke blott i tribunen och pressen,
dessa menniskotankans begge stora röster; den
består ytterligare i landets aktiva deltagande i
alla frågor, som röra intre:set och moralen;
som
mycket
jemte löfte, att han, i händelse ni
TREES EET EET RESTE SEDEN TIS FOTS
annen
Det gif