resa på er profession, jemte löfte, att han, i händelse n
återkomme med goda betyg, skulle till er afträda sin tjenst
hvilken han, för tilltagande ålder och bräcklighet ej trodde
sig länge kusna bestrida.
Han är nu nedlagd på den sjuksäng, från hvilken har
troligen aldrig uppstiger; ert bref från Sverige har falli
honom 1 tankarna, och tvifvelsmål hafva hos honom upp:
stått, om han för er längre borde undanhålla detsamma
A andra sidan åter, fruktar han er ungdom, och att ni, ge-
nom något oförsigtigt steg, skulle kunna förspilla era väl-
görares omsorger och tillika blottställa en hederlig slägt.
Derföre efterskickade han mig, hvilken han, så i bän-
seende till min ålder som mitt kall, ansåg böra kunna be-
döma, om brefvet fiage läsas af er, eller icke, samti hvil-
ketdera fallet som helst meddela er mina råd.
Efter genomläsandet af detta bref finner jag det för e
högst nödvändigt att känna dess innehåll, emedan jag fruk-
tar, att ni torde vara offer för en intrig, cch ber er, si
skyndsamt som möjligt, återkomma hit. Er vän råkar n
dock svårligen bland de lefvandes antal. Jag förblifve
m. m. Adolf Reimer,
Hospitalspastor.
Och det omnämda andra brefvet, hvar är det? frågade
Adelheim.
Här, herr grefvel,
Berg uppvecklade det. Största delen deraf upptogs a
enskiltheter, af ingen vigt för andra, än honom, som de
meddelades åt. Endast följande ord ansågos betydelsefulla
. Som min helsa dag från dag blir sämre, och de
underrättelser och dokumenter, jag äger att lemna dig
omöjligt kunna skrifteligen meddelas, miste du skyndsam
återkomma ...
Dokumenter! inföll grefven. Hvad kunna de handk
om? hvilka kunna de vara ?
Det begriper jag intel sade kommerserådet.
Inte jag heller..., svarade kamrern; men af högste
vigt är, att de tillrättaskaffas.
Berg! sade grefven, ni, som är förtrogen med affären
har ni inga soupgonger, som kunna leda er på spåren ?
Berg tänkte efter.
Jo . .. J2g vet... En man... men han är oåtkomlig...
Hvem är det?
En prest. .
Berg kan disponera öfver min kassa.,
Olyckligtvis hör han till de få undantagen i sitt stånd
herr kommerseråd! Han är ej fal för penningar.