flere utländningars, som den tiden uppehöll sig der. Här
är det!
Kommerserådet emottog och öppnade det,
Det är ju på tyska, som ni vet att Jag inte kan...
Är det på tyska? frågade Adelheim.
Om herr grefven tillåter, skall jag öfversätta det...
svarade Berg. ;
Må göral
Grefven sträckte sig makligt och med låtsad liknöjdhet,
i sin stol, under det Berg läste:
Min herre!
I går blef Jag kallad till en döende faktor vid Dyks
boktryckeri. Hans första fråga var, Om jag, sedan mitt
vistande i Sverige, ännu mindes nog svenska, för att kunna
läsa ett bref derifrån. Jag bejakade det, och nu medde-
lade han mig en bändelse, som jag måste gifva honom mitt
presterliga ord på att förtiga för alla andra, utom för er.
För sex år sedan ankom en man till Leipzig, hvars
namn den sjuke edeligen lofvat att e) YPpa. Den hemlig-
hetsfulle hade fordom gjort faktorn några tjenster, hvar-
före denne ej nu kunde vägra att bifalla mannens begäran,
som bestod uti att exottaga och vid boktryckeriet anställa
en yngling såsom konstförvandt, hvilken vore af hederlig
slägt, men på venstra sidan. Familjen ville hafva honom
dold, men ej att han skulle lida nöd.
På faktorns invändning, att i Tyskland ingen oäkta född
antoges, hvarken i något skrå eller vid något boktryckeri,
svarade den hemlighetsfulle, att för behöriga dokumenter
skulle tillbörligen sörjas.
Ynglingen skulle få korrespondera med en viss person
i Sverige, men dessa bref skulle ovilkorligen gå genom den
hemlighetsfulles händer. Komme något bref, som ej vore
inneslutet i hans, så borde det undanhållas; man fruktade
hans korrespondents i Sverige oförsigtighet.
Kort derefter ankom ynglingen, och denne var ni, min
herre. Er ungdom, ert förmånliga utseende, er skicklighet
yrket, intogo alla till er fördel, och ni blef snart faktorns
gunstling. .
Era bref emoitogos och lemnades enligt den hemlig-
hetstulles föreskrift. Ni plägade erhålla och besvara dem
ungefär fyra gånger om året. Så fortgick det i fem år;
men nu på det sjette ankom till er ett, som ej var inne-
slutet i någon skrifvelse från ofvannämde man, hvarföre
faktorn behöll det i sitt förvar; några veckor derefter er-
höll han er korrespondents dödsattest.
För att skingra er sorg, gaf faktorn er det rådet, att