flere utländningars, som den tiden uppehöll sig der. Här är det! Kommerserådet emottog och öppnade det, Det är ju på tyska, som ni vet att Jag inte kan... Är det på tyska? frågade Adelheim. Om herr grefven tillåter, skall jag öfversätta det... svarade Berg. ; Må göral Grefven sträckte sig makligt och med låtsad liknöjdhet, i sin stol, under det Berg läste: Min herre! I går blef Jag kallad till en döende faktor vid Dyks boktryckeri. Hans första fråga var, Om jag, sedan mitt vistande i Sverige, ännu mindes nog svenska, för att kunna läsa ett bref derifrån. Jag bejakade det, och nu meddelade han mig en bändelse, som jag måste gifva honom mitt presterliga ord på att förtiga för alla andra, utom för er. För sex år sedan ankom en man till Leipzig, hvars namn den sjuke edeligen lofvat att e) YPpa. Den hemlighetsfulle hade fordom gjort faktorn några tjenster, hvarföre denne ej nu kunde vägra att bifalla mannens begäran, som bestod uti att exottaga och vid boktryckeriet anställa en yngling såsom konstförvandt, hvilken vore af hederlig slägt, men på venstra sidan. Familjen ville hafva honom dold, men ej att han skulle lida nöd. På faktorns invändning, att i Tyskland ingen oäkta född antoges, hvarken i något skrå eller vid något boktryckeri, svarade den hemlighetsfulle, att för behöriga dokumenter skulle tillbörligen sörjas. Ynglingen skulle få korrespondera med en viss person i Sverige, men dessa bref skulle ovilkorligen gå genom den hemlighetsfulles händer. Komme något bref, som ej vore inneslutet i hans, så borde det undanhållas; man fruktade hans korrespondents i Sverige oförsigtighet. Kort derefter ankom ynglingen, och denne var ni, min herre. Er ungdom, ert förmånliga utseende, er skicklighet yrket, intogo alla till er fördel, och ni blef snart faktorns gunstling. . Era bref emoitogos och lemnades enligt den hemlighetstulles föreskrift. Ni plägade erhålla och besvara dem ungefär fyra gånger om året. Så fortgick det i fem år; men nu på det sjette ankom till er ett, som ej var inneslutet i någon skrifvelse från ofvannämde man, hvarföre faktorn behöll det i sitt förvar; några veckor derefter erhöll han er korrespondents dödsattest. För att skingra er sorg, gaf faktorn er det rådet, att