Odilon Barrot. Jag förenar mig med all
min öfvertygelses styrka i den toast, som blif-
vit föreslagen; ja, skål för den ärofulla, den su-
blima julirevolutionen! (Ganska bra! ganska bra!)
Vår nation har dervid visat hvad hon är:
tapper i striden, storsint efter segern, alltför full
af förtroende efter triumfen (Ja! ja! bravo!
bravol!).
Och, tillåten, att vi ånyo fästa oss vid detta
äroful:ia minne; att det tröstar oss öfver det
förflutna och gifver oss tro på det tillkommande
(Uihålliga bifallsrop).
Görom icke denna ärofulla revolution ansva-
rig för det närvarande politiska eländet (nej!
nej!); till det skamliga skådespel, som sårar
våra ögon, har man kommit icke genom att
regera i enlighet med revolutionen, utan emoi
henne tbravo! bravo!), genom lögn imot alla
principer (ja! ja! ganska bra!), genom att af-
lägsna sig från alla de vilkor hon pålagt (nya
bifallsrop!). Gifves för närvarande några lätt-
trogne ?
Från alla håll ropades: nej! nej!
Odilor Barrot. FTiunes någon ärlig man,
hvilken opinion han in tilhör, som ej slutligen
öppnat ögonen för det system vi i sjutton år
bekämpat? Aro skandalerna ännu tillräckligt
stora?
Enstämmiga röster: Ja! ja!
Odilon Barrot. Den moraliska oordning, som
hotar detta samhälle med fullkomlig upplös-
ning, uppenbarar den sig med tillräckligt klara
exempel? (allmänt bifali).
Ah, det är tid, sisom man nyss sagt, det är
tid att skaffa botemedel (nytt och lifligt bifall).
SLola vi vänta tills denna kräfta, som, Gud vare
I f, j ännu Lunnit längre än till ytan (bifall)
fir tränga till samhällskroppens bjerta och in-
elfvor?
Ne jag tar till vittne denna stora sympa-
i denna allmänna, känsla, hvaraf j här ut-
sören den höga och lys sande uppenbarelsen, att
hedern; rea .ktioa har börjat. Allt förenar sig
i den moraliska och poliiska ordningen, lika-
som det sammankedjar sig i den fysiska.
Det är emedan Julistyrelsen icke begynt den
revolution, hvarur den utgick; emedan den
icke hyst förtroende för det folk, som gjort
denna revolution; och emedan den eltersiräf-
vat den sorgliga äran, att i utlänningens ögon
segra deröfver.
Enstämmiga röster. Jal bravo! bravo!
Odilon Barrot. Det är derföre, som den
från begynnelsen blifvit inkastad på den be-
lröfliga banan, der den befinner sig (allmän
rörelse, bifall). Det gifves ej mer än tvenne sätt att
styra menniskor: antingen genom de upphöjda
kinslorna, eller genom de egoistiska; regerin-
gen har gjori sitt val, hon har anslagit menni-
skobj rtats låga strängar, eller för att stödja
och underhålla ett sådant system, ansågs det ej
vara för mycket att utkasta hela Fronkrikes
egendom till lockbete åt denna egoism (bifall).
Förgälves hade försynen öfver oss utbredt sina
välsignelser; man har kastat en utmanings-
handske åt sjelfva försynen. .(ganska bra! gan-
ska bra!); man har försnillat dess gåfvor; man
bötar i dag grymt derför (lifligt bifall).
Mine herrar! de på friheen gjorda anfcll
kunna förnyas. Frankrike har redan genomgått
svåra och farliga pröfningar; och hon har se-
grat! En enda dag af seger för allmänna tän-
ke-ättet kan bortsopa alla de retrograda och
frihetsmörd:nde mått och steg, hvarmed man
öfverhopat detta land.
Talrika röster. Det är vårt hopp!
Odilon Barrot. Men anfallen på offentliga
sedligheten; den allmänna demoralisationen;
embe!smyndigheternas misstag; de högre klas-
sernas missaktning för 1ält; och misstroendet,
slutligen, emellan alla medborgareklasser: allt
det:a är ett djupt och, jag fruktar, ett obotligt
ondt.
Imed!ertid låtom css hafva förtroende för
vårt land. Besticknings väsendet kan icke hafva
djupa rötter i detta land... (allmänt bifall). Det
är omöjligt, att den kan hafva trängt djupt i
detta ärlighetens och hederns land (uthållande
och lifligt bifall).
Och för öfrigt, varom uppriktige! styrelsen
är ej den enda brottsliga. ..(sannt! sannt!). Äro
icke vi våra egna herrar? Hvilken ä är då den