Dp
SET ON),
EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET.
TREDJE DELEN.
TJUGUSJETTE KAPITLET.
För att förklara dessa händelser, och isynnxerhet gref-
vens djerfva försök att låta föra Albertina t:li kommerse-
rådets hus på Ladugårdslandet, måste vi återupplaga den
sistnämdes samtal med kamrer Berg, som ble: -fbruet af
grefve Adelhe:m.
;Hvad är det då för vigtigt, du har att säga? Jag är
just inbegripen i en allvarsam underhandling med min fordne
bokhållare ..
Som iute kan vara allvarsammare, än den, i hvilken
jag ämnar :ngå, utan, när allt kommer omkring, är precist
dersamma
Han betraktade dem med en bliek, som hade han varit
herre öfver d.ras öde.
Kommerserådet skiftade firg; kamrern stod handfallen.
Jag talade vid Berg om några förändringar... stam-
made kommerserådet, och sökte hämta sig.
Hvilka möjligen torde kunna äga rum, om jag till dem
räcker en hjelpsam handy, afbröt grefven.
Hans blickar irrade från den ena till den andra; han
tycktes njuta af deras förvirring.
Kort sagdt, mine herrar, hvem är denne yngling, som
Berg fört med sig till Stockholm? Jag anar hans namn...
men jag vill hafva visshet!,
Berg läste något i grefvens ögon, som sade honom, at!
senningen här var det säkraste räddningsmedlet.
Välborne herr kommerseråd, enligt min oförgripliga
mening vore det bäst, att utan förbehåll säga allt. På det
hela taget, och ef:er herr Jeans olyckliga försvinnande, är
det ju ändå herr grefven, som ensam deraf njuter frukten?
Kommerserådet gjorde ett bifallande tecken,
Sedan Berg slutat sin temligen långa berättelse, före-
togs granskningen af det fynd, han gjort i Albrecht Rich-
ters plånbok.
aDetta brefy fortfor han, sär ifrån en pastor i Leipzig,
som af kärlek till naturkunnigheten för tio å tolf år sedar
vistades i Upsala hos professor Lian6... Sedan jag kom
till Upsala, har jag flere gånger hört hans namn blanc
) Se ÅA. B. Ju 99—102, 105, 108, 109, 121, 113, 115, 116
418—121, 132—4136, 138—144, 146, 147, 149, 150, 157—170