Dp SET ON), EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET. TREDJE DELEN. TJUGUSJETTE KAPITLET. För att förklara dessa händelser, och isynnxerhet grefvens djerfva försök att låta föra Albertina t:li kommerserådets hus på Ladugårdslandet, måste vi återupplaga den sistnämdes samtal med kamrer Berg, som ble: -fbruet af grefve Adelhe:m. ;Hvad är det då för vigtigt, du har att säga? Jag är just inbegripen i en allvarsam underhandling med min fordne bokhållare .. Som iute kan vara allvarsammare, än den, i hvilken jag ämnar :ngå, utan, när allt kommer omkring, är precist dersamma Han betraktade dem med en bliek, som hade han varit herre öfver d.ras öde. Kommerserådet skiftade firg; kamrern stod handfallen. Jag talade vid Berg om några förändringar... stammade kommerserådet, och sökte hämta sig. Hvilka möjligen torde kunna äga rum, om jag till dem räcker en hjelpsam handy, afbröt grefven. Hans blickar irrade från den ena till den andra; han tycktes njuta af deras förvirring. Kort sagdt, mine herrar, hvem är denne yngling, som Berg fört med sig till Stockholm? Jag anar hans namn... men jag vill hafva visshet!, Berg läste något i grefvens ögon, som sade honom, at! senningen här var det säkraste räddningsmedlet. Välborne herr kommerseråd, enligt min oförgripliga mening vore det bäst, att utan förbehåll säga allt. På det hela taget, och ef:er herr Jeans olyckliga försvinnande, är det ju ändå herr grefven, som ensam deraf njuter frukten? Kommerserådet gjorde ett bifallande tecken, Sedan Berg slutat sin temligen långa berättelse, företogs granskningen af det fynd, han gjort i Albrecht Richters plånbok. aDetta brefy fortfor han, sär ifrån en pastor i Leipzig, som af kärlek till naturkunnigheten för tio å tolf år sedar vistades i Upsala hos professor Lian6... Sedan jag kom till Upsala, har jag flere gånger hört hans namn blanc ) Se ÅA. B. Ju 99—102, 105, 108, 109, 121, 113, 115, 116 418—121, 132—4136, 138—144, 146, 147, 149, 150, 157—170