I
SET ON),
EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET.
TREDJE DELEN.
TJUGUFJERDE KAPITLET.
Eldsvådan föregående aftonen hade lyckligtvis varit 2
föga betydenbet. Den hindrade dock teaterns medlemm2a1
att komma sig riktigt i ordning och Albertina att taga sit
rum i ögonsigte, hvilket bon nu på morgonen så mycke!
nuvgare g.orde.
Hon fann det litet, men täckt möbleradt, och såg sig
för första gången 1 besittning af en toilette, eller, som det
då kallades, ett nattduksbord.
Hon öppnade dörren till salen, som låg emellan hennes
och Louises sängkammare. Det var ett större rum, tje-
nande till både salong och matsal. Medlersta fönstret ut-
gjordes af en glasdörr, som gick ut till alleen. När hon
uppdrog gardinerna, var det ännu så mörkt ute, att mar
ej kunde urskilja föremålen, och allt låg begrafvet i djur
tystnad ... Utom posterna, var hon troligen på stället der
enda, som ej sof. Nöjenas och courtoisiens timmar vor
länge sedan förbi: dagens mödor och bestyr bade ej änm
vaknat.
Men hvilket skådespel af rörelse, af lif, öppnade sig e
ett par timmar deref:er! Bullret förekom, under hofvet
vistande derstädes, långt mera störande, än i sjelfva staden
Klockan åtta kom kongl. sekreter Clewberg till Al
bertina.
Nå, fru Wäsström, kan hon sin roll?
Jäl
Ville frun ha den godheten upplä:a den! Jag skall g
replikerna. Frun har förmodligen iakttagit den enkla re
geln, på hvilken all dramatisk konst hvilar, att försätta si
i den persons ställe, som talar ... handlar ...
Jag har åtminstone bjudit till.
Nå väl, lät höral
Albertina uppläiste rollen mycket väl. Den var högs
) Se A.B. JM 99—102, 105, 408, 108, 441, 413, 115, 116
418—121, 132—136, 138—214Z, 146, 147, 449, 250, 457—16!