riktigt efter anvisningen, i samma rum en pen-
dyl (ME 734) från enkefru Augusta Edlunds
fabrik, för 120 rdr, tre kronometrar (852... 854)
från hr C. P. Michaals, å 500 rdr hvar, och
två väggur (1342, 13453) från hr Carl H. Ny-
mans, det sistnämnda ett proberur med skarp
sekund, und r hr Nymans ledning förfärdigadt
af gesällen Wimmercrantz. Det är vackert af
hr Nyman att sålunda gifva föredömet af upp-
gifven på den arbetare, ur hvars hand en mä-
sterlig produkt utgått. Att uret eger denna
utmärkthet, derom var ingen del:d mening
bland de kännare, som egt tillfälle att betrakta
sjelfva verket. Men äfven i det yttre egde
detta arbete hvad som borde anslå hvem som
helst: dess vackra tafla, den stora, men ytterst
enkelt konstruerade pendelns lugna gång i en
till ett minimum reducerad svängningsbåge, och
det präktiga, men äfvenså enkelt utförda fodret
af j.caraudaträ, ett annat slags mästerstycke af
hr C. F. W. Berlien. Detta dyrbara urverk
kostade 533 rår 46 sk. bko, och symes till det
priset böra bli en god acquisition för något ob-
servatorium ell.:r annan vetenskaplig inrättning,
så framt ingen magnat finnes, som anser det
för en passande lyxartike!l. Det andra vägg-
uret, af samma härkomst, var försedt med slas-
verk, och äfven ganska elegant, i mahogny-
fodral, för det jemnförelsevis mycket billiga pri-
set af 410 rdr bko.
Af sina kronometrar hade br Michaal blott
insatt den ena i det för detta slags ur vanliga
fodret; men ställt verken till de två andra un-
der glaskupor till allmänt beskådande. De be-
böfde också ej dölja sig och saknade icke hel-
ler åskådare under hela expositionstiden; ty
sällan får man se någoning mera ändamålsen-
ligt, enkelt och fulländadt, än dessa fina machi-
nerier och deras jemna rörelser. Ref. har haft
tillfälle att se kronome!erverk från högt berömda
engelska febriker och från hrr Järgensons i
Köpenhamn, och hvad det yttre beträffar, skulle
hr Michaals ganska väl tåla att ses bredvid
dem. I ett sådant konstverk utgör likväl gån-
gens matematiska jemnhet celler ett så nära an-
nalkande dertill som möjligt, hufvudsaken; och
häröfver kan man icke döma efter ögonmätt,
utan evligt serskilda och efter vetenskapliga
metoder :änge fortsatta prof. I denna punki
hade Svenska Vetenskapsakademiens kronome-
terfabrikant, hr Victor Söderberg, redan för
flera år sedan hunnit framom det bästa, som
både Danmark och England frambragt, under
det hans kronometrar såldes för ungefär samma
pris i rgs, som katalogen utför i banko för br
Michaals.
Ett enda prof på vagnfabrikation (JM 42002)
sågs i början af expositionen uppstälidt, men
försvann efter några dagar, såsom köpt för ut-
ländsk rikning, på villor att genast få afhem-
tas. Det var en här i Stockholm förfärdigad
täckvagn, ännu utan klädsel och målning, och
utmärkt för sitt i alla hänseenden gediegna ar-
bete. Fyra exponenter hade samverkat till dess
frambringande, nemligen hr H. Lindroth såsom
vagnmakare, hr Malmqvist såsom hofslagare, br
Broman såsom kl:nsmed ceh br Boström som
lemnat patentaxlarne.
Utom de redan omnämnda vågarne för ve-
tenskapligt behof, funnos åtskilliga vägningsan-
stalter till vanliga ändamål, hvaribland de här-
städes först af br J. T. Tengelin införda deci-
malvågarne. En sådan, för 2000 T, fanns
uppställd under JV 4742, till ett pris af 120
rdr bko, jemte en vågbalans (JE 1744) afsam-
me tillverkare, för 46 rdr 32 sk. bko. Bland
de af hr C. Björk 1 Eskilstuna framlagda verk-
tyg af flera slag (AM 1401—14141) funnos äfven
två vågbalanser af ungefär lika storlek med JE
4744, men för 4 rdr 46 sk. och 40 rdr i mi-
nut, eller 5: 40 och 9: 46 i parti (för den sed-
nare: hade partipriset och minutpriset förvex-
lats i katalogen). Dessa vågbalanser voro be-
häftade med det ännu från gamla gewonheiter
ärfda felet, att äga krökta former; ganska be-
händiga, för alt kunna justera balansen med
några hammarslag, men lika behändiga att se-
dan förfelskas af en svekfull förbrukare, utan
att det märks; hvaremot dylika förfalsknings-
försök icke låta utföra sig obemärkt på de ke-
miska vågbalansern2, som äro rätliniga.
Genom den myckna sysselsättning, som un-
der våra riksdagar ägnats åt väfnadsindustrien,
eller rättare åt de hufvudsakligen dermed sam-
manhängande skyddstullsförfattningarne och in-
förseleförbuden, torde det numera icke vara o-
kändt inom någon sambällskrets, att väfverierna
ännu för ett par årtionden sedan ansågos nästan
uteslutande såsom fabriker, och att då frågan
var om en fabrikör, utan närmare antydning
om föremålet för hans rörelse, så menades med
denna titel en producent af siden-, ylle- eller
bomullstyger. Vet man tillika, att den indu-
stri, som gjorde början i Sverige med ,indu-
stri-expositionerna — alltid anställda under
riksdagarna: — just var den nyssnämnda fa-
briks-industrien, och svenska Industriföreningen
ursprungligen en fabrikstörening, ja att den till
och med i början blott kallades så, då har man
ej heller svirt att inse orsaken hvarföre väf-
nadsfabrikerna voro vid alla föregående slöjd-
expositioner representerade med den möjligast
största fullständighet, och att de af bjerta och
mångfaldigt omvexlade färgskiltningar lysande
draperierna kring samtliga expositionssalarnes
väggar nästan nedtryckte alla andra expositions-
artiklar, genom att företrädesvis ådraga sig upp-
märksamheten på alla håll; så att allt det öf-
riga tycktes tillkommit blott såsom en fyllnad,
af mycket underordnad vigt.
—— RERERTEATATITTRERERERTE