ken hr E säkerligen kommer att engagera för detta
arbete. Hvilken ära emedlertid för en vetenskaps-
man, alt arbeta under: en sådan mans protection,
som hr E:s? — Hr E. säger sig kunnat, om han ve-
lat, afvisa rec:s anmärkning mot yltrandet i den re-
censerade skriften om insamling af svampar det
första de börja framkomma nu i vår,, med förebä-
randet af ett tryckfel och att det kunde vara år i
stället för vår. Ett sådant påstående vore likväl att
ljuga mot bättre vetande; ty hr E:s skrift: Hjelp i
nöden (åtminstone rec:s ex.) är dateradt i Decemb.
1846, och under denna månad finnas inga ätliga
svampar att erhålla på marken; ty frosten har redan
för det året förstört dem. Ett såd nt påstående vore
just en förträfflig pendant till hr E:s öfriga slinger-
bultar. — Ännu synes ej hr E. hafva skaffat sig när-
mare reda på Liebigs method att bereda potatesmjöl
och citerar derföre ånyo sin kostliga uppgift om po-
tatisens sönderskärande i Yo. tums tjocka skifvor;
rec, vill derföre nu upplysa hr E. derom, att Liebig
säger, det potatisen bör sönderskäras i 2—3 linier
tjocka skifvor: detta är något mera ån N, tum.
Vidare har hr E. icke funnit för godt att upplysa
huruvida han tror svenska allmogen vara särdeles
stark i bråkräkning: denna vår anmärkning bevärdi-
gas åtminstone ej med ett ord. Slutligen säger sig
hr E. punkt för punkt besvarat rec:s anmärknin-
gar; men huru han vederlagt dem, derom må all-
mänheten döma; det är nemligen en väsendtlig skil-
nad emellan besvara och vederlägga.
Hvad motivet till recensionen angår, så måtte väl
ej rec. kunna tillskrifvas afsigten, att vilja åbringa
förlä äggaren af Hjelp i nöden någon ekonomisk för-
lust, då arbetet redan långt före recensionens publi-
cerande var utsåldt. Alt under sådant förhållande
tala om att göra en förlust genom den i Aftonbla-
det införda recensionen är något rätt eget. Om hi
Ekeblad genom en sträng recension skulle vara på
vippen att förlora det litterära renommå;, han sjel
tror sig ega, och derigenom således möjligen kunna
komma att göra en förlust, så hjelpes den saker
lätt derigerom, att hr E. producerar dugligare arbe
ten, hvilka sällan gå miste om förläggare och afnä
mare. Hvad åter vidkommer hr E:s insinuation om
pojkaktig kitslighet af anonyma insändaren, så ä!
den för usel att behöfva mötas med något svar. De
tyckes nästan, som samma förhållande råder hos h
E. som hos en annan stor personlighet, hvilken gern:
tålde kritiker, nb. då de angingo andra. Hr E. kla:
gar äfven öfver åtskilliga anfall i tidningarne på der
sednaste tiden; men månne dessa förebråelser äro så
alldeles oförtjenta? Då man, såsom hr Ekeblad
inom fyra år upptagit prenumerationen på icke min.
dre än sex periodiska skrifter: (Tidskrift för Sve
riges Landtmän, Trubaduren, Odalmannen, Fäder
neslandet, Göken ocb Seipner) utan att nägondera
prenumeranter ännu blifvit godtgjorda för sina ut
lagda penningar, så är det väl ej underligt, om mar
slutligen blifver litet otålig vid detta, åtminston
inom Skandinavien, hittills exempellösa förhållande
Med denna anmärkning tager rec. för evigt farväl a
hr E:s Hjelp i nödenn och ämnar ej mera spill:
ett ord för denna skrift. Requiescat) in Rae!