ken hr E säkerligen kommer att engagera för detta arbete. Hvilken ära emedlertid för en vetenskapsman, alt arbeta under: en sådan mans protection, som hr E:s? — Hr E. säger sig kunnat, om han velat, afvisa rec:s anmärkning mot yltrandet i den recenserade skriften om insamling af svampar det första de börja framkomma nu i vår,, med förebärandet af ett tryckfel och att det kunde vara år i stället för vår. Ett sådant påstående vore likväl att ljuga mot bättre vetande; ty hr E:s skrift: Hjelp i nöden (åtminstone rec:s ex.) är dateradt i Decemb. 1846, och under denna månad finnas inga ätliga svampar att erhålla på marken; ty frosten har redan för det året förstört dem. Ett såd nt påstående vore just en förträfflig pendant till hr E:s öfriga slingerbultar. — Ännu synes ej hr E. hafva skaffat sig närmare reda på Liebigs method att bereda potatesmjöl och citerar derföre ånyo sin kostliga uppgift om potatisens sönderskärande i Yo. tums tjocka skifvor; rec, vill derföre nu upplysa hr E. derom, att Liebig säger, det potatisen bör sönderskäras i 2—3 linier tjocka skifvor: detta är något mera ån N, tum. Vidare har hr E. icke funnit för godt att upplysa huruvida han tror svenska allmogen vara särdeles stark i bråkräkning: denna vår anmärkning bevärdigas åtminstone ej med ett ord. Slutligen säger sig hr E. punkt för punkt besvarat rec:s anmärkningar; men huru han vederlagt dem, derom må allmänheten döma; det är nemligen en väsendtlig skilnad emellan besvara och vederlägga. Hvad motivet till recensionen angår, så måtte väl ej rec. kunna tillskrifvas afsigten, att vilja åbringa förlä äggaren af Hjelp i nöden någon ekonomisk förlust, då arbetet redan långt före recensionens publicerande var utsåldt. Alt under sådant förhållande tala om att göra en förlust genom den i Aftonbladet införda recensionen är något rätt eget. Om hi Ekeblad genom en sträng recension skulle vara på vippen att förlora det litterära renommå;, han sjel tror sig ega, och derigenom således möjligen kunna komma att göra en förlust, så hjelpes den saker lätt derigerom, att hr E. producerar dugligare arbe ten, hvilka sällan gå miste om förläggare och afnä mare. Hvad åter vidkommer hr E:s insinuation om pojkaktig kitslighet af anonyma insändaren, så ä! den för usel att behöfva mötas med något svar. De tyckes nästan, som samma förhållande råder hos h E. som hos en annan stor personlighet, hvilken gern: tålde kritiker, nb. då de angingo andra. Hr E. kla: gar äfven öfver åtskilliga anfall i tidningarne på der sednaste tiden; men månne dessa förebråelser äro så alldeles oförtjenta? Då man, såsom hr Ekeblad inom fyra år upptagit prenumerationen på icke min. dre än sex periodiska skrifter: (Tidskrift för Sve riges Landtmän, Trubaduren, Odalmannen, Fäder neslandet, Göken ocb Seipner) utan att nägondera prenumeranter ännu blifvit godtgjorda för sina ut lagda penningar, så är det väl ej underligt, om mar slutligen blifver litet otålig vid detta, åtminston inom Skandinavien, hittills exempellösa förhållande Med denna anmärkning tager rec. för evigt farväl a hr E:s Hjelp i nödenn och ämnar ej mera spill: ett ord för denna skrift. Requiescat) in Rae!