kasta bestimmandet af valens utg gång i händerna pi
några få förmögna. För att i dessa afseenden ut
möjligaste måtto förlika alla rättvisa och billiga an.
språk, har komiten, med ledning af de statistiska
tabellerna och aktgifvande på de resultater, hvartil
deras innehåll föranleda, trott sig böra föreslå er
röstberäkningsskala för de valberättigade inom begge
valafdelningarne, indelad i sixton grader; enligt hvil-
ken inom afdelningen för medelbara val, der, vid val
till elektor, en röst vore den högsta, någon finge af-
gilva, en sextondels vore den lägsta, som kunde kom-
ma i fråga; hvaremot inom afdelningen, för omedel-
bara, der ingen kunde rösta med mindre än en röst,
sexton sådana vore det högsta antal, hvarmed någon
väljande uti samma distrikt egde i representant- Na
deltaga.
Åt embets- och tjenstemän, med hvad embets- eller
tjenste-befattning och hyilken löneinkomst som helst,
när de på ingen annan grund, än såsom sådane, vVo-
re berättigade att utöfva valrätt, har komitin emed-
lertid ej trott sig böra föreslå mer än en röst, nem-
ligen den högsta, när de deltogo i val inom afdel-
ningarne för medelbara val, och den lägsta då de
röstade inom den för de omedelbara; och skälet här-
till är, att, enligt komitens tanka, för det allmänna
och dem sjelfva synes böra vara af långt hufvudsak-
ligare vigt, att de må kunna till representanter väl-
jas, när de genom personliga egenskaper lyckats till-
vinna sig sina medborgares förtroende, än att de,
genom ett större röstantal, må kunna utöfva infly-
tande på valen; ett inflytande, som ock derigenom
tilläfventyrs flerestädes, särdeles inom afdelningen
för de omedelbara valen, kunde blifva betydligare än
som vederborde. Af enahanda skäl, eller att val-
barheten syntes vara för arrendatorer utaf större jord-
egendomar af hufvudsakligare vigt, än valrätten, och
att rösträtt för sjelfva jorden, då den egdes af en-
skilta personer, utöfvades af desse, bar komitten äf-
venledes åt alla de arrendatorer, som i denna deras
egenskap kommo att utöfva valrätt inom afdelningen
för omedelbara val, föreslagit allenast en röst. Och
som blotta egandet af fastighet i stad, hvilket, en-
ligt komitens förslag, skulle medföra valrätt åt den
person, hvilken i sädant förhållande sig befunne,
icke utgör bevis på någon egentlig allmänt nyttig
verksamhet, åtminstone i icke lika hög grad, som id-
kandet af borgerlig rörelse, samt medgifvandet af e
nahanda rösträtt åt de förre, som ät näringsidkare,
skulle förläna fastighetsegarne ett för stort inflytande
på representantvalen i städe rna, har komitin ansett
sig böra föreslå, att ingen fastighetsegare i stad skulle,
såsom blott sådan, få deltaga i val af nämnde be-
skaffenhet med mera än 8 röster.
Komitån, som förut tillkännagifvit sin åsigt rörande
företrädet i allmänhet af representationens fördelning
på två karmrar, serdeles i länder af större vidd, med
betydligare folkmängd, olika Ilokal-intressen och in
vecklade samhällsförhållanden, samt äfven derföre
föreslagit, att vår representation, efter ombildningen,
måtte varda sålunda inrättad, har i sammanhang
härmed uttalat den öfvertygelse, att kamrarne, för
att kunna verka allt det goda för fäderneslandet,
som med institutionen åsyftades, icke borde vara
till ursprung och sammansättning af den skiljaktiga
keskaffenhet, att deri läge ett frö till strid och bri-
stande förtroende dem emellan. Men, lika angelä
get, som detta synts komiten, lika magtpåliggande
torde ock vara, att icke den ena kammaren är en
blott utvext af den andra, utan eget skaplynne, nö-
dig sjelfständighet och nyttig motståndskraft. Det
förra har komittn befarat möjligen kunna inträffa,
derest riksförsamlingens första kammare, i olikhet
med hvad i afseende å den andra egde rum, kom-
me alt bildas genom val utaf och inom serskilda
stånd el!er klasser: det sednare åter, eller att den
icke blefve annat än ett uttryck af de inom den an-
dra kammaren rådande opinioner, torde icke osanno-
likt blifva händelsen, derest den första kammaren
tillsattes af den andra.
Då uti intetdera fallet första kammaren kunde sä-
gås i egentlig mening leda sitt ursprung från sjelfva
folket eller vara ett verkligt uttryck af något all-
männare tänkesätt inom nationen; — förutan hvilka
qvalifikationer kammaren emedle:tid förlorade all
den betydelse, den, såsom beståndsdel af folkrepre-
sentationen, borde ega; — och då nämnde kammare,
om den valdes af samma valmän och på samma
säll som den andra, äfven om en högre ålder för
dess ledamöter stadgades, äfven för dem i den sed-
nare, naturligtvis skulle erhålla alldeles enahanda
karakter som denna, hvilket åter ej öfverensstämde
med dess ändamål: att vara ett återhållande element
och ett uttryck af den upplysta, på en mognad er-
farenhet grundade betänksamheten; men komittn
tror sig hafva funnit ett sätt för denna kammares
bildande, hvarigenom på en gång skulle uppfyllas
både nationens rättmätiga fordran, att endast a!l-
mänt medborgerligt förtroende borde bana vägen dit,
och tryggheten för fosterlandsvännen, att få i denna
kammare se församlade, från rikets alla delar, en-
sådane män, som utmärkte genom personliga egenska-
per, högre bildning, bekantskap med allmänna värf eller
större förmögenhet, syntes lemna säker borgen att
sambällets vigtiga angelägenheter skulle af dem vår-
das med det lugn och den omdömesfö måga, som
icke ville utbyta det bestående goda emot annat, än
ett fullt bepröfvadt bättre, har komiten icke tvekat
att föreslå detta sätt för tillsättningen af de riksdags:
män i nämnde kammare, hvilka komma att genom
val utses.
Af det underdåniga förslaget synes, att detta sätt
skulle bestå deruti, att i hvarje län och i Stockholm,
denna stad betraktad såsom särskildt län, borde bil-
das en nämnd af ett visst antal till riksdagsmän i
riksförsamlingens andra kammare valbeare personer
de der skulle, på samma sätt och i samma
ordning, som för val af riksdagsmän i omförmäldte
kammare blifvit stasgadt, för en tid af nio år utses
både af elektorerne för de inom afdelningen för
medelbara riksdagsmannaval på landet röstberät-
tigade och af de inom afdelningen för omedelbara
val derstädes samt i städerna direkt väljande, och
att af dessa nämnder, hvari personalen borde före
hvarje lagtima riksdag till en tredjedel omväljas,
skulle tillkomma, att när ledighet i första kammaren
inträffade efter afgången ledamot för länet, dit in-
välja en ny genom fritt val bland alla, öfver hela