kat, att vid uppsörandet af sitt underdåniga förslag till vår representations ombildnirg utgå från den grundsats: i Vu att riksdaysmannavalen må ske samfåldt ne af alla valberättigade inom de distrikt, : som komma att bestämmas; genom antagande af hvilken grundsats vårrepresentation kommer i närmare öfverensstämmelse med sitt ursprung, och blir en verklig folkrepresentation, dit endast sann medborgerlig förtjenst, persorligt värde och allmänt förtroende bereder inträde och der representanten såsom ombud för hela folket och icke blott för ett stånd eller en klass, måste, i känslan af uppdragets höga vig! och betydelse, finna sig moraliskt förpligted, att, efter bästa förmåga, med åsidosättande af allt enskildt ståndsoch korporationsintresse, i främsta rummet tillse och befordra det stora helas eller fäderneslandets väl. Sedan komiten i det föregående framställt de organiska felen i vårt representationsskick och sökt utveckla sättet för detsammas ändamålsenliga ombildning på annan Z:und än ståndsprincipen, öfvergår komiten nu till skärskådandet af de brister, som i formelt härseende vidiåda representationen och till anvisandet af den utväg, bvilken synts komiten vara den lämpligaste för dessas undanrödjande. Den hufvudsakligaste bland vår representations formella brister är onekligen den. att representanterne vid riksmötena äro fördelade ståndsvis på fyra serskildt öfverläggande och beslutande kamrar, hvilken inrättning, i förening med det häraf föranledda invecklade arbettssättet, ej annat hen än hämmande inverka på fortgången af ärendenas behandling och ej sällan åstadkommit osamman i besluten. Från detta representanternas afskilj från hvarandra efter stånd torde ock till icke ringa del böra härledas, att, på sätt riksdagshäfderna nogsamt utvisa, skiljda och ensidiga korporationsintressen, stundom i stid mot samhällets gemensamma bästa, kunnat göra sig gällande. Och synes icke heller de anmärkningar vara ogrundade, som i afseende på denna representationens mångdelning blifvit gjorde, att de serskilda stånden besluta öfver ämnen, hvari möjligen blott eff eger egentlig sakkännedom; — att, i allmänhet vid målens afgörunde, det ena ståndet ej kommer i tillfälle att granska del: öfrigas skäl, samt att, i följd af ståndens isolering, beslut kunna åstadkommas, som, äfven om represen-. tanternes antal i alla stånd vore lika, möjligen ändock blefve stridande emot majoritetens åsigt. Ge nom utskotts-bildningen har man väl sökt till någon del förmildra dessa olägenheter, men då, just il: följd af de ståndsvis skeende valen till utskoltsledaI möter, personalen i månget utskott måst blifva talrikare, än, för ärendernas nödiga utredning, kunde synas behöfligt, och då härigenom icke beller alltid större sakkännedom i utskotten inkommit, torde äfven i dessas sammansättr.ing, genom val efter ständ, ligga en af vår representations formella brister. Att. vid dessa anförda för: ällanden icke bör kunna komma i fråga någon representationens fördelning på flera kamrar, än fyra, hvarigenom här ofvan an-, tydda olägenheter skulle i än högre mått befirdras, det torde knappt behöfva sägas: och då ingen erfarenhet taler till el för ett tre-Xammar-system, å-, terstår för kon blott att taga i öfvervågande, huruvida en efter förändrade grunder sammansatt representation i Sverige, lämpligast må sammanträda! i en kammare eller fördelas på tvenne. I Såsom skål för en kammarsystemet, har visserligen blifvit anfördt: ett det vore enklare än hvarje annat, så väl i hänseende till valens anordning eler representationens sammansättning, som med afseende på dess verksamhet att befrämja enhet och skyndsamhet i ärendenas behandling samt en Jätt öfversigt af deras gång; att det Lefordrade alla representanters politiska jemnlikhet; av. det höjde folkrepresentatio-. nens kraft samt att det blifvit antaget och förvärfvat sig förtroende i åtskilliga stater inom vår verlds-; del, såsom t. ex. Norge, Schweitz samt åtskilliga af; de konstitutionela micdre staterna i Tyskland. I Häremot torde cmedlertid kunna och böra invändas,!. att enkelhet i statsformer, hvilken i vissa fall kan vara. fördelaktig och under de första graderna af sam-. hällets utveckling är på sitt ställe, icke, utan äfventyr för det helas väl. synes vara möjlig i stater med. mera invecklade förbållanden, der en stigande bildning mångfaldigat all verksamhet och alla intressen: att skyndsamhet i ärendenas behandling väl i all-: mänhet är önskvärd, så vida den ej betager rådrum :! för tillräcklig och noggrann pröfning; men att en i allt för stor skyndsamhet, som aflägsnar elt moget öfvervägande, och, särdeles när fråga är om en rådplägande församling, gör allt för mycket beroende af den verkan, ögonblickets lidelser, öfverraskning eller hänförelsen af en flytande vältalighet kunna; utöfva, utan möjligbet till återgång vid närmare besinning, just är cn af de väsendtligaste anmärknin-! gar, som emot erkammar-systemet med fog kunnas göras; att då representanterne, såsom sådane, icke hafva någon annan rätt, än den lagen, till folketsi4 bästa och för dess skull, dem tillerkänner, politisk jemlikhet dem emellan, — om verkligen nägon för-! del för det allmänna deri ligger, — synes kunna ega ! rum lika väl, när representationen samlas på flerel: kamrar, som uti en; att fördelarne af den höjning uti representationens kraft, som må vinnas genom det sednare, så mycket mera kunna sättas i tvifvel, som en representation är stark endast då, när hennes beslut bära redlighetens, klokhetens och upplys-1; ningens stämpel, men hennes styrka deremot är in-(: gen, om besluten blott äro uttryck af tänkesätten för : dagen, utan möjlighet från någon varnande röst att; vinna gehör; samt alt, om äfven enkammarsystemet ) kan vara användbart och tilläfventyrs är ensamt tilllämpligt i smärre stater med enkla förbållanden och 5) en fåtalig representation, sådant dock för ingen dell: innebär bevisning för dess företräde i större stater. med mera invecklade politiska och andra förhållanden samt en talrikarce lagstiftande församling. Till stöd åter för Tvåkammarsystemei och, i komitens tanke, öfvervägande allt hvad man till fördel för enkammar-systemet yttrat, har blifvit äberopadt, att det är särdeles väl beräknadt, att förekomma förhastade beslut; att en legstiftande församling, för att uppfylla sin bestämmelse att repre