(Insändt.)
Ännu elt ord till herr K. J. Ekeblad.
Då Tit. uti ms 412 af Aftonbladet, i en mäkta
lång qvasi-replik på en recension öfver skriften Hjelp
i nödenn, sjelf medgifver det otacksamma kallet, att
tillrättavisa honom, så kunde hr E:s anmärkningar
gerna lemnas alldeles obesvarade; men då rec. blif-
vit beskylld för att hafva missförstått och ofullstän-
digt citerat åtskilliga ställen i den klandrade skrif-
ten, så torde insändaren få anföra ännu några ord
och dervid blott i korthet vidröra några få punkter
af hr E:s replik, då hvarken ämnets vigt synes på-
kalla någon större utförlighet, och ins:s tid och tåla-
mod lika så väl som läsarens, samt troligen äfven
idningarnes utrymme ej heller medgifva ett längre
och dock säkerligen otacksamt) ordande. — Att
missförstå, hr E:s Hjelp i Nöden tror tec. ej ger-
na vara möjligt för någon med minsta urskiljnings-
förmåga och bildning; den är ej så klyftig heller;
men skall ordet missförstå betyda detsamma, som
att ej kunna uppfatta skriftens mening så, som för-
fattaren vill, då har rec. orätt. Att citera mera ur
den klandrade skriften, än behöfligt var, sökte rec
undvika, emedan recensionen blef nog lång ändå; att
rec. häri gjort orätt tycker hr E., men bevisa hans
i repliken. införda långa citater något annat, än de
kortare rec. anfört? Läsaren må afgöra. Hvad vid-
kommer rec:s yttrande, att hr E. Var nära att tug-
ga på sjelfva fnösksvampen, sä lärer väl den lilla
anmärkningen icke kunna vederläggas, då man jem-
för i hvilket sammanhang med de ätliga svamparne
denna art förekommer i författarens arbete; hvarföre
skyndade hr E. sig annars att i .de efter bokens fär-
digtryckning bifogade anmärkniogarne reservera sig
emot en sådan tydning, och till ursägt för sin blun-
ders anföra sin sjuklighet under en längre tid?
Hr E. tyckes vilja vidhålla sitt yrkande, att prester-
na böra lära allmogen känna svamparne. Om ett
friskt exemplar af hvarje inom socknens område
växande ät!ig laf-art eiler svamp lemnas till den fat-
tige, så skall han sedan ej kunna misstaga sig vid
insamlandet, citerar hr E. ånyo ur sin Hjelp ? nö-
den ; men ett enda exempel af många, som kunde
anföras, torde till komplett evidens deducera halt-
lösheten ihr E:s :påstående. Rec. vill hålla 40 mot
1 med hr E., att om hr E. ertåller et friskt och
distinkt--specimen af den ganska allmänna Russula
alutacea; en ätlig oeh-god svamp, så skallhan likväl
vid insamling i: mängd troligen: erhålla nästan lika
många exemplar af:den-lika allmänna, ganska giftiga
Russula emelica, som af den förra; så lika äro de
vid första! påseendet. Som hr E. nu förklarat, att
hän ej Sjelf- ämnar utarbetas, blott utgifva en
strängt vetenskaplig uppsats) om ätlige svampar, så
torde nyssanförde änmärktiing kommahr E. till pass,
att meddela ät den kömpetente vetenskapsmann, hvil-