(Insändt.) Ännu elt ord till herr K. J. Ekeblad. Då Tit. uti ms 412 af Aftonbladet, i en mäkta lång qvasi-replik på en recension öfver skriften Hjelp i nödenn, sjelf medgifver det otacksamma kallet, att tillrättavisa honom, så kunde hr E:s anmärkningar gerna lemnas alldeles obesvarade; men då rec. blifvit beskylld för att hafva missförstått och ofullständigt citerat åtskilliga ställen i den klandrade skriften, så torde insändaren få anföra ännu några ord och dervid blott i korthet vidröra några få punkter af hr E:s replik, då hvarken ämnets vigt synes påkalla någon större utförlighet, och ins:s tid och tålamod lika så väl som läsarens, samt troligen äfven idningarnes utrymme ej heller medgifva ett längre och dock säkerligen otacksamt) ordande. — Att missförstå, hr E:s Hjelp i Nöden tror tec. ej gerna vara möjligt för någon med minsta urskiljningsförmåga och bildning; den är ej så klyftig heller; men skall ordet missförstå betyda detsamma, som att ej kunna uppfatta skriftens mening så, som författaren vill, då har rec. orätt. Att citera mera ur den klandrade skriften, än behöfligt var, sökte rec undvika, emedan recensionen blef nog lång ändå; att rec. häri gjort orätt tycker hr E., men bevisa hans i repliken. införda långa citater något annat, än de kortare rec. anfört? Läsaren må afgöra. Hvad vidkommer rec:s yttrande, att hr E. Var nära att tugga på sjelfva fnösksvampen, sä lärer väl den lilla anmärkningen icke kunna vederläggas, då man jemför i hvilket sammanhang med de ätliga svamparne denna art förekommer i författarens arbete; hvarföre skyndade hr E. sig annars att i .de efter bokens färdigtryckning bifogade anmärkniogarne reservera sig emot en sådan tydning, och till ursägt för sin blunders anföra sin sjuklighet under en längre tid? Hr E. tyckes vilja vidhålla sitt yrkande, att presterna böra lära allmogen känna svamparne. Om ett friskt exemplar af hvarje inom socknens område växande ät!ig laf-art eiler svamp lemnas till den fattige, så skall han sedan ej kunna misstaga sig vid insamlandet, citerar hr E. ånyo ur sin Hjelp ? nöden ; men ett enda exempel af många, som kunde anföras, torde till komplett evidens deducera haltlösheten ihr E:s :påstående. Rec. vill hålla 40 mot 1 med hr E., att om hr E. ertåller et friskt och distinkt--specimen af den ganska allmänna Russula alutacea; en ätlig oeh-god svamp, så skallhan likväl vid insamling i: mängd troligen: erhålla nästan lika många exemplar af:den-lika allmänna, ganska giftiga Russula emelica, som af den förra; så lika äro de vid första! påseendet. Som hr E. nu förklarat, att hän ej Sjelfämnar utarbetas, blott utgifva en strängt vetenskaplig uppsats) om ätlige svampar, så torde nyssanförde änmärktiing kommahr E. till pass, att meddela ät den kömpetente vetenskapsmann, hvil