— För nedanstående har plats blifvit begärd i Aftonbladet: EN FRÅGA TILL SKANDINAVIENS NATURFORSKARE. När skola de nog länge väntade Förhandlingarne vid det fjerde Skandinaviska Naturforskaremötet i Christiania år 1841 blifva allmänheten tillgängliga? Inom ett par månader härefter börjas ett nytt Naturforskaremöte i Köpenhamn, men ännu äro ej det sista mötets förhandlingar utgifna af trycket. De interessanta meddelanden, som tidningarne omnämnde blifvit föredragna vid det sista mötet, har mången naturens vän, hvilken af en eller annan orsak varit bindrad att dem åhöra, lifligt önskat blifva i bokhandeln tillgängliga; men man har blifvit skuffed i sine forventninger. Orsaken härtill är att söka hos den i Christiania varande kommitteen, hvilken haft sig uppdraget bestyret med förhandlingarnes utgifvande af trycket, men ej med bättre nit skött sitt åliggande, än att förhandlingarne efter nära trenne års förlopp ännu icke blifvit för allmänheten synlige. — Kommittten kan icke ursäkta ett sädant långt dröjsmål med påståendet om de olika författarnes allt för långa sölande med att insända sina bidrag; ty om än alla de naturforskare, som å sista mötet höllo några föredrag skulle hafva försummat insända sina uppsatser, så hade ju kommitteen att, efter en viss utsatt terminus ultimus för dessa uppsatsersinsändande, genast börja tryckningen af Förhandlingarne efter det vid mötet hållna protokoll, så vida ej detta är lika oefterrättligt som kommittcens eget åtgörande. Att för öfrigt flere naturforskare i rättan tid aflemnat sina bidrag tror ins. sig med fu!l visshet veta. Hvartill skola egentligen dessa möten tjena, om ej allmänheten något så när i tid får del af hvad der förehafves? Ej måtte väl meningen vara, att hvad som förehafves på dessa möten skall blifva ordenshemligheter, oåtkomliga för den utanföre helgedomen stående, med spänd väntan på resultaterna afvaktande profanum vulgus. Skola förhandlingarnes publicerande fördröjas flere är, så blifya deras meddelanden, när de ändtligen utkomma, blott gamla nyheter, hvaraf följden blifver, att både de verkliga naturforskarne blifva liknöjda för det annars så vackra företaget, och hopen af dilettanter, hvilka ibland icke heller äro helt och hållet att förakta, afsvalas i sin ifver för ett företag, hvaraf de väntat ejblott nytta och nöje för sig, utan äfven reelt gagn för vetenskapen. Stockholm den 23 Juni 1847,