utaf en rik engelsk lord och stor ordensvurm utarb tad egen frimurarmystik; att han valfärdade såsom apostel för en vishet, djupare än de vises filosofi, noblare än de frommes kristendom; att han: var det synliga öfverhufvudet för de pasiatiska bröderne, och recipierade inom lilj:n de lättrogna, som föllo i hans händer; att han recipierat till bröderskap och evig vänskap ej blott den förste brodern,, hertigen, utan äfven andra — t. 0. m. bland rikets herrar, såsom den i guldmakeriets hvirfvel under k. Gustaf III:s tid inkomne Gr. Ruuth; att det skulle ha varit fråga om att bemägiiga sig den unge konungen som sades ha lofvat komma till Boheman för att recipieras; att han skulle vara spion åt prinsen af Hessen 0. s. v. Misstänkt för allt detta, arresterades han slutligen på ett lagarne kränkande sätt, hvarvid man bemägtigade sig hans papper. Dömd — utan laga undersökning — till landsflykt, uteslöts han — samtidigt — äfven utan all diskussion — ur frimurareorden, och dog slutiigen i Hamburg 4834. Det är dessa beskyllningar, dessa rykten, som Boheman sjelf, i efterlemnade pipper, hir söker vederlägga. För att kunna det, lemnar han oss en ganska detalj rad redogörolse af sina lefnadshändelser, och hvilken, genom de underfulla öden och omständigheter hvari han ofta var försatt, i flera afseenden eger samma intresse som mången roman. Man erhiller i dessa teckningar icke obetydliga inblickar i rimureriet under Carl XIII:s tid, och i allmänhet i den tidens såväl politiska som mystiska kombinationer. Behandlingssättet emot honom såväl i Stockholm, som i Norrköping, beskri:ves på ett upprörande sätt; och lemnar icke obetydliga bidrag till karakteristiken öfver de då styrande och verkande personerna. Hvad uppseende de Bohemanska tilldragelserna väckte, kan man bedöma deraf, att 2000 exemplar af hans tryckta klagoskrifter, såldes på 8 dagar, så att 4500 ånyo måste tryckas. —De historiska bidragen, Gömdt är icke glömdt, komma att fortsättas, och lärer redan fjerde häftet vara under tryckning.