Såsom af enahanda beskaffenhet har komiten äfven ansett stadgandet i 43 S af nu gällande riksdagsordning, hvarigenom förordnas, att ledamöter i andre utskott, som med bankoutskottet sammanträda, böra aflägga tysthetsed, derest bankoutskottet finner sådant af nöden; hvadan komiten ock uteslutit detta stadgande utur 106 af förslaget till ny riksdagsordning, som motsvarar förstnämnde S. Då utöfningen af riksdagsmannakallet måste för den dertill utsedde vara förenad med uppoffring af tid och möda och, särdeles när riksdagsorten är från hans hem aflägsen, ej kan aflöpa utan kostnader, oberäknadt det mepnliga, som torde kunna inträffa genom nödvändigheten för honom, att lemna den närmare tillsynen och vården af enskilta angelägenheter, har komiten ansett häraf följa, att riksdagsmannen bör tillkomma arfyode i och för befattningen samt ersättning för resekostnad till och ifrån riksdagsorten. Enligt 47 2 mom. af nu gällande riksdagsordning, är vald riksdagsman berättigad, att detta åtnjuta af dem, som honom valt, och enär valen efter samma grundlag ske ståndsvis samt den valde säledes är att anse mera såsom ombud vid riksdagen för det ständ, som honom till riksdagsman utsett, än såsom representant för hela folket, synes följdriktigt vara, att endast de väljande sjelfve böra sin riksdagsman underhålla. Derest åter, såsom komiten föreslagit, riks dagsmannavalen komma att ske samfäldt af alla valberättigade inom distriktet, utan afseende på stånd eller klasser, blir förbållandet motsatt, och ingen annan, än det allmänna synes då böra representanten aflöra. Med anledning häraf har komiten trott sig böra föreslå, att alla riksdagsmän, både i första och andra kammaren, må i och för befattningen åtnjuta arfvoden af statsverket, samt de ibland dem, som icke x0r0 å riksdagsorten bosatte, jemväl resekostnadsersättning: att beloppet häraf, äfvensom grunderna derför, emedlertid borde vid den riksdag, då representations-förändringen blefve antagen, afrikets ständer bestämmas för mnästpåföljande lagtima riksmöte och så framgent af riksförsam!ingen vid hvarje lagtima riksdag för den närmast efterföljande, samt att hvad sålunda i dessa afseenden blifvit faststäldt vid lagtima riksdag äfven borde gälla för urtima sådan, hvilken, före den nästa lagtima, kunde int:äffa. Med afseende på hvad 50 af nu gällande riksdagsordning innehåller derom, att hvarje stånds Iedamot egde rätt, att i plenum till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfyerläggning komma, och om lagligheten af allt, som inom ståndet sig tilldrager, har komit n visserligen anmärkt behofvet af något stadgande, hvarigenom alltför vidlyftiga och tidsödande diskussioner inom Tixsförsamlingen kunde förekommas, men dock trot lämpligast vara att till riksförsamlingen och dess afdelningar öfverlemnades, att i detta hänseende vidtaga sådane mitt och steg, som ledde till ändamålet, utan att denna angelägenhet boruc blifsa föremål för grundlags-stiftning. Uti 156 af. komitens förslag till ny RiksdagsOrdning, hvilken motsvarar 411 af pu gällande Regeringsform och 77 af Riksdagsordningen samt handlar om ansvar för den, som med ord eller gerning ofredar riksdagsman under påstående riksdag eller under dess resor till och ifrån riksdagen, har komit.n ansett sig böra utbyta orden: då skall sådant såsom edsöresbrott anses och straffas,, emot orden: då skall sådant efter allmän lag anses och straffas; och likaså har komiten uti 73 af förslag till ny Riksdagsordning stadgat, bland annat, att den, som beträddes med att genom löften eller hotelser hafva stört valfriheten vid riksdagsmannaval, skall straffas på sätt allmän lag bjuder; vid hvilket förhållande komiten tr.tt sig böra i underdånighet fåsta Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet uppå angeiägenheten deraf, att i allmän lag må varda införda siraffbestämmelser för dessa brott; i afseende hvarpå sådane bestämmelser ock förekomma uti det af Eders Kongl Moj:t till rikets sednast församlade ständer öfverlemnade förslag till ny kriminal-lag. Då 114 af nu varande Regeringsform ej sällan varit föremål för olika tydning inom riks-stånden, har komiten, inom gränsen för hvars uppdrag icke legat, att tolka grundlagarne, utan endast att föreslå de ändringar deri, som blefvo följder af dess förslag till representationens ombildning, funnit sig förpligtad: att i afseende på ifrågavarande inskränka sin ätgärd der: till, att gifva H, som i komitens förslag till ny re daction af Regeringsformen återfinnes under 92 den förändrade lydelse, att deraf blefve synbart, at sådane, nuvarande riksstånd tillkommande, privilegier förmåner, rättigheter och friheter, hvilka ej voro bero ende af den rtepresentationsrätt, stånden nu egde och med dem stodo i sammarhang, ej skulle, efter antagan: det af nu föreslagna förändrade representationssätt, kun: na, utan bifall af konungen och riksförsamlingens båda kamrar, förändras eller upphäfvas samt icke heller nya privilegier kunna ett riksstånd på annat sätt meddelas. I sammanhang med den förändring af representationssättet, komiten föreslagit, och såsom följd deraf har det för komiten blifvit ett åliggande, att upp göra förslag ej allenast till ny Riksdagsordning, utar ock till sådane förändringar af Regeringsformen oci rikets öfriga grundlagar, hvartill representationens fö reslagna ombildning föranledde, och hvilka förändrin gar, hvad tryckfrihetsförordningen beträffar, egentli gen bestå deri, att komiten, på grund af hvars för slag ej alienast representationens benämning afriket ständer, utan äfven konstitutions-utskottet komme at upphöra, dels, i stället för hvad i 2 8 4 mom. före kommer angående förbudet, att, utan föregängen till låtelse, till trycket befordra protokoll, hållne hos riks etånden och hos konstitutions-utskottet rörande stats rådet, uti momentet .fört, säsom Under hällne im förmälta förbud, de protokoll, som bu::tv ck riksförsamlingens kamrar och hos granskniogs-ulskot tet samt pröfningsnämnden rörande statsrådet, del ock uti 3 6 mom. utbytt ordön: smädliga uttrycl om riksens ständer eller någon af derås fördelningar emot orden: smädliga uttryck om riksförsamlinge! eller nägon af dess fördelningar,, — af hvilken för ändring utaf ordalagen emedlertid möjligen torde kunn inträffa, att tryckfribetsförordningens stadganden dessa -.mom. kunde så tydas, som skulle, efter Tepre cantatin none Amhildning. de fordna riksständens oc