ME VV EM RV ARIULEE LULUL emedlertid, till stöd för sin äsigt alt statsutskottet Ibör odeladt bibehållas, få anföra hvad 4840 års konJetitutionsutskott i denna del yttrat. Statsinkomsterna böra wisserligen rättas efter statsutsiferna jooch de sednare efter behofven inom styrelsens säri skilta grenar. Behoven måste alltsä först eranskas och denna granskning måste utan tvifycl göras af personer, hvilka med de särskilia styrelsegrenerne jega en mera förtrolig bekantskap. På dessa grunfrder skulle statsutskottet synas kunna upplösas isärI I .Sskilta utskott för utredning af de särskilta förvaltningsgrenarnes behof, hvartill dessutom skulle komi ma ett inkomsteller besillningsutshott. Alen staten delar med den enskilte den lott, att känna flera behof, än tillgångarne kunna tillfredsställa, och behofyven måste säledes jemkas efter tillgångarne, samt de minst vigtiga lemnas å sido. För d nnajemkning fordras en jemnaförelse dels emellan de inom hvarje stybrelsegren förevarande, dels ock emellan de särskilta -styrelsegrenarnes behof. Men på den redan angifna vägen är blott den förra slags jemkningen möjlig, Och, för att åstadkomma den andra, lär en gransknuicg af statsbehofven i det bela i ext enda utskott icke kunna umbäras. Ett fast stitsutskolt synes derföre oumbärligt och samma utsktott torde äfven böra öfvertaga det nu varande bevillningsutskottets Ipbefattning För egen del får komiten härtill endast lägga, att om kamrarne ej underlåta att i statsoch I bevillningsutskottetl invälja ledamöter med alla de olikartade insigter, som för ledamöterne i de särskilta utskotten vore erforderliga, det kan bero af utskotjtet att dela sig eller af kamrarne att genom särskilt föreskrift (i öfverensstämmelse med 65 G af franska i deputerade kammarens reglemente) anbefalla dess delning i så många afdelningar, som statsdepartementen, byarigenom den åsyftide fördelen i bufvudsaklig mån 10:de kunna vinnas j. Till förekommande af den anmirkning, att det för för detta utskott föreslagna antal af ledamöter, ianseende till utskottets omattande göromål, vore för ringa, torde komitetn här böra nämna, att den, dels med afeeende härpå, men synnerligast till vinnande jaf en hittills saknad och omöjlig enhet i alla de för o!ika slag af bevillningar gällande föreskrifter, samt med hänseende till nyttan deraf, attrepresentationen, i ett så vigtigt ämne, der den ensam eger beslutanjde rätt, alltid måtte erhålla ledning af styrelsens åöra — föreslagit det tillägg i 58 nch 59 i nuvarande regeringsformen: i alt konungens fiamställning om hvad stai ten kan tarfya utöfver dess ordinarie ini komster, äfeen bör omfatta förslag till sättet alt detta behof genom bevillningar ! I i ; i fylia. Till samma mil syftar äfven den af komiten i 68 S R. O. föreslagna ändring, hvarigenom statsutskottet befrias från all granskning af statsoch riksgäldsverkens räkenskaper, hvilken bör förrättas af dertill utaf kamrarne valde revisorer, sammanträdanide hvarje år antingen riksdag då inträffade eller icke. 4:0 Ett Banko-utskolt, bestående af 42 ledamöter, med den banko-nutskottet för närvarande en!igt 53 S BR. F. och 32 S R. O. åliggande befettaing. 5:o Ett Iemligt wskott, af 42 ledamöter, hvilket, då konungen sådant äskar, tillsättes i öfverensstämmelse med 354 Ö R. F. och 35 R. O. Med anledning i öfrigt af de mot utskottens verkisamhet framställda anmärkningar, hvarom här ofvan är förmäldt, bar komiten föreslagit tillsättandet af 1:0 En pröfningsnämnd, bestående af 30 ledam5ter, för att ytterligare pröfva de af granskningsut, skottet framställda anmärkningar samt afgöra om och till hvad åtgärd desamma må kunna föranleda. 20 En nämnd, bestående af 1920 ledamöter, som, när kamrarne uti frågor rörande statsregleringen och bevillningen, äfvensom angående bankens och riksgåldskontorets förvaltning, inkomster och utgifter stadnat i olika beslut, sammanträder, för att med rixsförsamlingens rätt deröfver besluta. Enär i följd deraf, att föreskrifterna om sättet för i grundlagsfrågors behandling, i R. F. 68 56 och 84, mom. 2, R. O. 8 23, äro tvetydiga och hvarandra motlsigande, långvariga strider uppstätt, dels angå(ende ståndens rätt att vid samma riksdag förkasta jet af konstitutionsutskotlet afgifret grundlagsförslag, dels rörande arten och vidden af de ärenden, som kunna blifva föremål för det förstärkta konstitutionslutskottets handläggning, har komiten, hvilken såsom jal!: män grundsats antagit, att endast yttrandemen icke beslutanderätt bör utsko:ten medgifvas, i öfverensstämI melse dermed, genom en förändrad redaktion af de I ofyannämnde SS. sökt afbjelsa den öfverklagade olägenhetea, Dervid måste här endast anmärkas, att komitn, som icke ansett det ligga inom gränsen för !dess uppdrag, att föreslå något stadgande, hvarigenom en ruabbning af konungamaktens eller representatioI nens i nu gällande grundlagar bestämda, ömsesidiga rättigheter, skulle åstadkommas, likväl för att-icke i strid med den ofvan åderopade grundsatsen, medgii va lagutskottet rätt att bestämma, att ett af konunI cen afgifvet grundlagsförslag stall blifva till följande riksdag hvilande, föreslagit upphörandet af denna ett utskotts beslutanderätt, och med detsamma måhända en minskning i den lätthet, hvarmed konungamakten hittills kunnat bringa ett af densamma framstäldt grundlagsförslag under tvenne riksdagars pröfning. Komiten har dock icke kunnat uppskatta såsom en verklig fördel för konungen, att ett hans förslag blir föremål för en förnyad granskning och öfverläggning, utan någon på förhand erhållen visshet, att detsamma icke stär i strid med åsigterna hos en måhända betydligt öfvervägande pluralitet af folkets representanter, och har dessutom, för att, si vidt möjligt sarit, icke rubba det närvarande förhållandet, föreslagit, alt ett af konungen framstäldt förstag till stiftande, ändring eller upphäfvande af grundlag skall blifva hvilande til nästföljande lagtima riksdag, så vida någondera kammaren deruti instämI mer. Då föreskrifter saknas, som för kamrarne och utskotten göra till ett ovilkorligt äliggande att först till pröfniog upptaga de ärender, hvilkas skyndsamj ma afgörande är af största vigt, har ej sällan inträfi fat, ati utskotten, för att redan vid riksdagens början gifva stånden någon sysselsättning, måhända också stundom, för att ädagalägga sitt eget arbetsnit, först upptagit till pröfning ac frågor, som kunnat