ME VV - EM RV ARIULEE LULUL
emedlertid, till stöd för sin äsigt alt statsutskottet
Ibör odeladt bibehållas, få anföra hvad 4840 års kon-
Jetitutionsutskott i denna del yttrat. Statsinkom-
sterna böra wisserligen rättas efter statsutsiferna
jooch de sednare efter behofven inom styrelsens sär-
i
skilta grenar. Behoven måste alltsä först eranskas
och denna granskning måste utan tvifycl göras af
personer, hvilka med de särskilia styrelsegrenerne
jega en mera förtrolig bekantskap. På dessa grun-
frder skulle statsutskottet synas kunna upplösas isär-
I
I
.Sskilta utskott för utredning af de särskilta förvalt-
ningsgrenarnes behof, hvartill dessutom skulle kom-
i ma ett inkomst- eller besillningsutshott. Alen sta-
ten delar med den enskilte den lott, att känna flera
behof, än tillgångarne kunna tillfredsställa, och be-
hofyven måste säledes jemkas efter tillgångarne, samt
de minst vigtiga lemnas å sido. För d nnajemkning
fordras en jemnaförelse dels emellan de inom hvarje sty-
brelsegren förevarande, dels ock emellan de särskilta
-styrelsegrenarnes behof. Men på den redan angifna
vägen är blott den förra slags jemkningen möjlig,
Och, för att åstadkomma den andra, lär en gransk-
nuicg af statsbehofven i det bela i ext enda utskott
icke kunna umbäras. Ett fast stitsutskolt synes
derföre oumbärligt och samma utsktott torde äfven
böra öfvertaga det nu varande bevillningsutskottets
Ipbefattning För egen del får komiten härtill endast
lägga, att om kamrarne ej underlåta att i stats- och
I bevillningsutskottetl invälja ledamöter med alla de
olikartade insigter, som för ledamöterne i de särskilta
utskotten vore erforderliga, det kan bero af utskot-
jtet att dela sig eller af kamrarne att genom särskilt
föreskrift (i öfverensstämmelse med 65 G af franska
i deputerade kammarens reglemente) anbefalla dess del-
ning i så många afdelningar, som statsdepartementen,
byarigenom den åsyftide fördelen i bufvudsaklig mån
10:de kunna vinnas
j. Till förekommande af den anmirkning, att det för
för detta utskott föreslagna antal af ledamöter, ian-
seende till utskottets omattande göromål, vore för
ringa, torde komitetn här böra nämna, att den, dels
med afeeende härpå, men synnerligast till vinnande
jaf en hittills saknad och omöjlig enhet i alla de för
o!ika slag af bevillningar gällande föreskrifter, samt
med hänseende till nyttan deraf, attrepresentationen,
i ett så vigtigt ämne, der den ensam eger beslutan-
jde rätt, alltid måtte erhålla ledning af styrelsens å-
öra — föreslagit det tillägg i 58 nch 59 i nu-
varande regeringsformen:
i alt konungens fiamställning om hvad sta-
i ten kan tarfya utöfver dess ordinarie in-
i komster, äfeen bör omfatta förslag till
sättet alt detta behof genom bevillningar
!
I
i
;
i
fylia.
Till samma mil syftar äfven den af komiten i 68
S R. O. föreslagna ändring, hvarigenom statsutskot-
tet befrias från all granskning af stats- och riks-
gäldsverkens räkenskaper, hvilken bör förrättas af
dertill utaf kamrarne valde revisorer, sammanträdan-
ide hvarje år antingen riksdag då inträffade eller icke.
4:0 Ett Banko-utskolt, bestående af 42 ledamöter,
med den banko-nutskottet för närvarande en!igt 53 S
BR. F. och 32 S R. O. åliggande befettaing.
5:o Ett Iemligt wskott, af 42 ledamöter, hvilket,
då konungen sådant äskar, tillsättes i öfverensstäm-
melse med 354 Ö R. F. och 35 R. O.
Med anledning i öfrigt af de mot utskottens verk-
isamhet framställda anmärkningar, hvarom här ofvan
är förmäldt, bar komiten föreslagit tillsättandet af
1:0 En pröfningsnämnd, bestående af 30 ledam5-
ter, för att ytterligare pröfva de af granskningsut-
, skottet framställda anmärkningar samt afgöra om och
till hvad åtgärd desamma må kunna föranleda.
20 En nämnd, bestående af 1920 ledamöter, som,
när kamrarne uti frågor rörande statsregleringen
och bevillningen, äfvensom angående bankens och
riksgåldskontorets förvaltning, inkomster och utgif-
ter stadnat i olika beslut, sammanträder, för att med
rixsförsamlingens rätt deröfver besluta.
Enär i följd deraf, att föreskrifterna om sättet för
i grundlagsfrågors behandling, i R. F. 68 56 och 84,
mom. 2, R. O. 8 23, äro tvetydiga och hvarandra
motlsigande, långvariga strider uppstätt, dels angå-
(ende ståndens rätt att vid samma riksdag förkasta
jet af konstitutionsutskotlet afgifret grundlagsförslag,
dels rörande arten och vidden af de ärenden, som
kunna blifva föremål för det förstärkta konstitutions-
lutskottets handläggning, har komiten, hvilken såsom
jal!: män grundsats antagit, att endast yttrande- men icke
beslutanderätt bör utsko:ten medgifvas, i öfverensstäm-
I melse dermed, genom en förändrad redaktion af de
I ofyannämnde SS. sökt afbjelsa den öfverklagade olä-
genhetea, Dervid måste här endast anmärkas, att
komitn, som icke ansett det ligga inom gränsen för
!dess uppdrag, att föreslå något stadgande, hvarigenom
en ruabbning af konungamaktens eller representatio-
I nens i nu gällande grundlagar bestämda, ömsesidiga
rättigheter, skulle åstadkommas, likväl för att-icke i
strid med den ofvan åderopade grundsatsen, medgi-
i va lagutskottet rätt att bestämma, att ett af konun-
I cen afgifvet grundlagsförslag stall blifva till följande
riksdag hvilande, föreslagit upphörandet af denna ett
utskotts beslutanderätt, och med detsamma måhända
en minskning i den lätthet, hvarmed konungamakten
hittills kunnat bringa ett af densamma framstäldt
grundlagsförslag under tvenne riksdagars pröfning.
Komiten har dock icke kunnat uppskatta såsom en
verklig fördel för konungen, att ett hans förslag blir
föremål för en förnyad granskning och öfverläggning,
utan någon på förhand erhållen visshet, att detsam-
ma icke stär i strid med åsigterna hos en måhända
betydligt öfvervägande pluralitet af folkets represen-
tanter, och har dessutom, för att, si vidt möjligt
sarit, icke rubba det närvarande förhållandet, före-
slagit, alt ett af konungen framstäldt förstag till
stiftande, ändring eller upphäfvande af grundlag
skall blifva hvilande til nästföljande lagtima riks-
dag, så vida någondera kammaren deruti instäm-
I mer.
Då föreskrifter saknas, som för kamrarne och ut-
skotten göra till ett ovilkorligt äliggande att först
till pröfniog upptaga de ärender, hvilkas skyndsam-
j ma afgörande är af största vigt, har ej sällan inträf-
i fat, ati utskotten, för att redan vid riksdagens bör-
jan gifva stånden någon sysselsättning, måhända ock-
så stundom, för att ädagalägga sitt eget arbetsnit,
först upptagit till pröfning ac frågor, som kunnat