deraf kunde pröfvas nödig, borde vid nästpåföljande
riksmöte bestämmas.
För den händelse ifrågavarande af komiten före-
slagna förändring af representatiovssättet skulie lyc-
kas tillviona sig E. K. M. och rikets ständers bifall,
har komiten ansett sig böra uppgöra ett särskildt
förslag rörande sättet och ordningen, som, efter det
förändringen blifvit af båda statsmakterne antogen,
borde iakttagas vid tillsättningen första gången ar de
ledamöter i riksförsamlingens första kammare, hvilka
genom val komme att utses, och finnes nämnde för-
slag bilagdt detta underdåniga betänkande.
Såsom en clögenhet i formelt hänseende, vid:å-
dande vår nu varande representation, har blifvit an-
märkt, att hyarje enskilt representant eger en allt
för längt utsträckt motionsrätt: genom den i 356 S.
af nu gällande riksdagsordning till en månad be-
stämda tid, inom hvilken nya ämnen må af riksdags-
man väckas; — genom bristen af ettstadgande, som
bestämdt medgifver kammare rält, att, utan föregaå-
ende remiss från utskott, nedlägga en väckt fräga,
och genom saknaden af on föreskrift rörande mo-
tionernas form.
Enligt 27 nyssnämnde riksdagsordning, behöfyer
Konungens proposition
stånd och behof icke vara till rikets ständer öfver-
lemnad förr än inom 44 dagar vid lagtima och inom
en månad vid urtima riksdag efter dess öppnande.
Riksdagsmän kunna, enligt 356 - R. O., under enj.
derefter följande månad väcka nya förslag, af hvilka
de sednast framställda, vanligen icke förr än ytterli-
gare en eller annan vecka förflutit, blifva remitte-
rade till vederbörande utskott; och kunna vissa af
dessa följaktligen icke träda i fullständig verksamhet
förr, än måhända efter 9 måvader vid legtima, och
ännu något längre tid vid urtima riksdag, från dess
öppnande räknadt. Då härtill kommer, att den rätt
till en väckt frägas nedläggande, som af EG N, jem-
förd med 49 8 4 mom. R. O., kan anses vara kam-
rarne medgifven, likväl är tvetydig och förmodiigen
derföre biifvit med synnerlig grannlagenhet hegag-:
nad, så att äfven de förslag, om hvilkas förkastande
majoriteten visserligen icke ett ögonblick skulle varit
tveksam, och hvilka således på förhand kunnat an-
om fruktlösa, likväl blifvit underkastade en
södande pröfning i utskott och samtlige ståndens
na, samt slutligen, att ingen föreskrift hindrat en-
ild riksdagsman, att i de vigtigaste ämnen väcka
lösliga och oförbercdda förslag, hvilkas utarbetande
tagit en betydlig del af utskottens tid i anspråk,
torde häri böra sökas en till riksdagarnes öfyerdrifna
och öfverklagade längvarighet väsendtligen bidra-
gande anledning, som det varit komitens pligt alt
undanrödja.
Komiten bar med anledning häraf trott sig böra
föreslå:
4:0 alt nya frågor, med undantag af grundlags-
förslag och för de fall, hvarom i 56 R. O. stadgas,
icke må af riksdagsman i kammare väckas efter
förloppet af fjorton dagar, sedan Konungen aflåtit
sin framställr
9:0 att, då riksdagsman väckt ny fråga, hans an-
förande alltid bör skriftligen aflemnas till protokollet
och, så vidt det angår stiftande eller ändring af lag
eller allmän författning, jemväl innehålla förslag till
dess ordalydelse, samt
gående hänvisning till utskott, af kammaren nedläg-
gas, om den, som frågan väckt, det begär, eller tre
fierdedelar af kammaren det besluta;
Hvarjemte kemiten, med afseende derpå, att, en-
ligt dess förs!ag, en bestämd dag för lagtima riks-
dags sammanträde i grundlagen utsättes och i som-
manhang med de af komiten föreslagna föreskrifter
rörande föremålen för urtima riksdags verksamhet,
trott sig böra här föreslå:
att Konungens framställning angående statsverkets
tillstånd och behof bör, så väl vid lagtima, som ur-
tima riksdag, derest en sådan framställning vid den
sistnämnda kommer i fråga, till kamrarne öfverlem-
nas inom åtta dagar efter den, då riksförsamlingen
varit kallad att, för riksdagens öppnande, å rikssalen
sammanträda.
Onckligt är, att utskottsbildningen gifver anled-
ning till åtskilliga anmärkningar, hvaribland buf-
vudsakligast: att ledamöternes antal i de serskildta
utskotten är alltför stort; att antalet af ständiga
angående statsverkets till-.
om statsverkets tillstånd och behof.l
utskott är större, änl behofvet fordrar; och att må-
lens fördelning mellan de serskildta utskotten icke
synes i allo hafva sin grund i målens natur och
i de kunskaper, som för deras beredande erfordras,
samt att den i vissa fall är hinderlig för deras ända-
målsenliga behandling.
Det är af erfarenheten bekräftadt, att der allmänna
ärenden skola till afgörande beredas, personalens tal-
rikhet, utöfver verkliga behofvet, vanligen mera ska-
dar än gagnar. Abetet går långsamt, utan att der-
före produkten blir af större värde. På grund häraf
har komitn, som icke ansett sig böra alltför långt
utsträcka antalet af kamrarnes ledamöter, i allmän-
het föreslagit förminskandet af utskotten, på sätt här
nedan vid hkyardera af dem särskildt skall anföras.
Mot de ständiga utskotten kan anmärkas, att det
vid riksdagens början, serdeles vid dess första sam-
manträden, är svärt, att med full visshet känna hvilka
representanter i ett eller annat hänscende ega stör-
sta sakkännedom; att den i visst fall olikartade be-
skaffenheten af de mål, som likväl måste tillhöra
samma utskotts bandläggning, gör det svårt att finna
personer, hvilkas erfarenhet och insigter omfatta dem
alla, samt att det derföre skulle vara tjenligare, att,
i likhet med hvad inom Englands, Frankrikes, Bel-
giens m. fl. representationer eger rum, tillsätta ell
serskildt utskott för behandlingen af hvarje fråga,
som vore af vigt, eller befunne sig i det skick, att
en af sakkunnige män verkställd utredning deraf
måste föregå representationens beslut. Sälunda skulle
på en gång kunna vinnas både skyndsamhet och grund-
lighet i ärendernas behandling, samt alla de krafter,
som inom representationen funnos förenade, uppkal-
las till ändamålsenlig verksamhet.
Komit:n, som tagit dessa anmärkningar i noggrannt
öfvervägande och ingalunda bestrider deras vigt, har
emedålertid trott, att åtskilliga till en del för Sverige
egna förhållanden lägga hinder i vägen, att på dem
fästa allt det afseende, som de eljest förtjena, samt
föranleda bibehållandet af några bland hittills va-
0 att af riksdagsman väckt fråga må, utan före-
j