deraf kunde pröfvas nödig, borde vid nästpåföljande riksmöte bestämmas. För den händelse ifrågavarande af komiten föreslagna förändring af representatiovssättet skulie lyckas tillviona sig E. K. M. och rikets ständers bifall, har komiten ansett sig böra uppgöra ett särskildt förslag rörande sättet och ordningen, som, efter det förändringen blifvit af båda statsmakterne antogen, borde iakttagas vid tillsättningen första gången ar de ledamöter i riksförsamlingens första kammare, hvilka genom val komme att utses, och finnes nämnde förslag bilagdt detta underdåniga betänkande. Såsom en clögenhet i formelt hänseende, vid:ådande vår nu varande representation, har blifvit anmärkt, att hyarje enskilt representant eger en allt för längt utsträckt motionsrätt: genom den i 356 S. af nu gällande riksdagsordning till en månad bestämda tid, inom hvilken nya ämnen må af riksdagsman väckas; — genom bristen af ettstadgande, som bestämdt medgifver kammare rält, att, utan föregaående remiss från utskott, nedlägga en väckt fräga, och genom saknaden af on föreskrift rörande motionernas form. Enligt 27 nyssnämnde riksdagsordning, behöfyer Konungens proposition stånd och behof icke vara till rikets ständer öfverlemnad förr än inom 44 dagar vid lagtima och inom en månad vid urtima riksdag efter dess öppnande. Riksdagsmän kunna, enligt 356 R. O., under enj. derefter följande månad väcka nya förslag, af hvilka de sednast framställda, vanligen icke förr än ytterligare en eller annan vecka förflutit, blifva remitterade till vederbörande utskott; och kunna vissa af dessa följaktligen icke träda i fullständig verksamhet förr, än måhända efter 9 måvader vid legtima, och ännu något längre tid vid urtima riksdag, från dess öppnande räknadt. Då härtill kommer, att den rätt till en väckt frägas nedläggande, som af EG N, jemförd med 49 8 4 mom. R. O., kan anses vara kamrarne medgifven, likväl är tvetydig och förmodiigen derföre biifvit med synnerlig grannlagenhet hegag-: nad, så att äfven de förslag, om hvilkas förkastande majoriteten visserligen icke ett ögonblick skulle varit tveksam, och hvilka således på förhand kunnat anom fruktlösa, likväl blifvit underkastade en södande pröfning i utskott och samtlige ståndens na, samt slutligen, att ingen föreskrift hindrat enild riksdagsman, att i de vigtigaste ämnen väcka lösliga och oförbercdda förslag, hvilkas utarbetande tagit en betydlig del af utskottens tid i anspråk, torde häri böra sökas en till riksdagarnes öfyerdrifna och öfverklagade längvarighet väsendtligen bidragande anledning, som det varit komitens pligt alt undanrödja. Komiten bar med anledning häraf trott sig böra föreslå: 4:0 alt nya frågor, med undantag af grundlagsförslag och för de fall, hvarom i 56 R. O. stadgas, icke må af riksdagsman i kammare väckas efter förloppet af fjorton dagar, sedan Konungen aflåtit sin framställr 9:0 att, då riksdagsman väckt ny fråga, hans anförande alltid bör skriftligen aflemnas till protokollet och, så vidt det angår stiftande eller ändring af lag eller allmän författning, jemväl innehålla förslag till dess ordalydelse, samt gående hänvisning till utskott, af kammaren nedläggas, om den, som frågan väckt, det begär, eller tre fierdedelar af kammaren det besluta; Hvarjemte kemiten, med afseende derpå, att, enligt dess förs!ag, en bestämd dag för lagtima riksdags sammanträde i grundlagen utsättes och i sommanhang med de af komiten föreslagna föreskrifter rörande föremålen för urtima riksdags verksamhet, trott sig böra här föreslå: att Konungens framställning angående statsverkets tillstånd och behof bör, så väl vid lagtima, som urtima riksdag, derest en sådan framställning vid den sistnämnda kommer i fråga, till kamrarne öfverlemnas inom åtta dagar efter den, då riksförsamlingen varit kallad att, för riksdagens öppnande, å rikssalen sammanträda. Onckligt är, att utskottsbildningen gifver anledning till åtskilliga anmärkningar, hvaribland bufvudsakligast: att ledamöternes antal i de serskildta utskotten är alltför stort; att antalet af ständiga angående statsverkets till-. om statsverkets tillstånd och behof.l utskott är större, änl behofvet fordrar; och att målens fördelning mellan de serskildta utskotten icke synes i allo hafva sin grund i målens natur och i de kunskaper, som för deras beredande erfordras, samt att den i vissa fall är hinderlig för deras ändamålsenliga behandling. Det är af erfarenheten bekräftadt, att der allmänna ärenden skola till afgörande beredas, personalens talrikhet, utöfver verkliga behofvet, vanligen mera skadar än gagnar. Abetet går långsamt, utan att derföre produkten blir af större värde. På grund häraf har komitn, som icke ansett sig böra alltför långt utsträcka antalet af kamrarnes ledamöter, i allmänhet föreslagit förminskandet af utskotten, på sätt här nedan vid hkyardera af dem särskildt skall anföras. Mot de ständiga utskotten kan anmärkas, att det vid riksdagens början, serdeles vid dess första sammanträden, är svärt, att med full visshet känna hvilka representanter i ett eller annat hänscende ega största sakkännedom; att den i visst fall olikartade beskaffenheten af de mål, som likväl måste tillhöra samma utskotts bandläggning, gör det svårt att finna personer, hvilkas erfarenhet och insigter omfatta dem alla, samt att det derföre skulle vara tjenligare, att, i likhet med hvad inom Englands, Frankrikes, Belgiens m. fl. representationer eger rum, tillsätta ell serskildt utskott för behandlingen af hvarje fråga, som vore af vigt, eller befunne sig i det skick, att en af sakkunnige män verkställd utredning deraf måste föregå representationens beslut. Sälunda skulle på en gång kunna vinnas både skyndsamhet och grundlighet i ärendernas behandling, samt alla de krafter, som inom representationen funnos förenade, uppkallas till ändamålsenlig verksamhet. Komit:n, som tagit dessa anmärkningar i noggrannt öfvervägande och ingalunda bestrider deras vigt, har emedålertid trott, att åtskilliga till en del för Sverige egna förhållanden lägga hinder i vägen, att på dem fästa allt det afseende, som de eljest förtjena, samt föranleda bibehållandet af några bland hittills va0 att af riksdagsman väckt fråga må, utan förej