till ny redaktion af nämnde grundlag. All de val till riksdagsmän i riksförsamlingens första kammare, som kommo att för en verkställas af omförmälde nämnder, så sammansatta, som komitån föreslagit, och med den vidsträcktare kännedom om personer och allmänna förhållanden, som hos dessas ledamöter måste förutsättas, skulle uppfylla nationens väntan och blifva ett säkrare uttryck af opinionen hos dess upplystare del, än om valen förrättades af länens valmän sjelfva eller till och med representationens andra kammare, derom är komiten förvissad. Emedlertid och för att vinna än ytterligare trygghet i detta afseende och möjligaste säkerhet, att folkets ombud i riksförsamlingens forsta kamI mare ej komme att bestå af andre, än sådane män, som hade tillräcklig upplysning, för att städse inse fördelarne af lagarnes kraft och landets lugna och stadiga fortgång på utvecklingens bana, äfvensom för befrämjande af större continuite i åsigterne inom samma kammare, har komiten ansett sig böra föreslå, ej allenast, att valen till riksdagsmän i nämnde kammare borde inskränkas till personer, de der upp-. nått mera framskriden ålder, än som berättigade till inträde i andra kammaren, och antingen vore egare till större fast egendom eller idkade betydligare borgerlig rörelse, elter innehade högre lärdom eller embetsvärdighet eller såsom riksdagsmän vid flera riksmöten förvärfvat vidsträcktare erfarenhet af hvad till representationskallet hö:er, utan äfven, att de, som till ledamöter i samma kammare invaldes, skulle ega bibehålla befattningen i tolf år eller under tiden för fyra lagtima riksdagar. Af det antal ledamöter, hvaraf, enligt komitens tanka, riksförsamlingens första kammare borde utgöras, eller 96, har komiten ansett två tredjedelar, eller 64, böra utses genom val på nyss anförda sätt och tillsättningen af den öfriga tredjedelen, eller 32, öfverlemnas åt Konungen. Vid de förändringar i så väl regeringsform, som riksdagsordning, komitån trott sig böra föreslå, bar den stidse afsett, att icke rubba det förhållande emellan konungamakt och folk, hvilket genom nu gällande grundlagar är bestämdt och hvars oförkränkta bibehållande komiten anser såsom ett oeftergiftigt vilkor, utan uppfyllande hvaraf intet förstag till representationsförändrirg kan eller bör vinnaj framgång. Emedlertid kan ej nekas, att då Konun-; gen för närvarande cger rätt alt till obegränsad) antal utnämna representanter i ett af de fyra riksstånden och i ett annat de sjelfskrifne ledamöternes, af val oberoende representationsrätt grundar sig på konungens utnämning, båda dessa omständigheter måste åt konungamegten gifva ett stöd inom representationen, hvilket skulle bortfalla, så vidt denna tillsattes endast genom folkets val. Till en del torde väl det samma kunna sägas vara ersatt genom den i komitens förslag alla statens embetsmän medgifna valrätt, äfvensom medelst några bland de valbarhets qvalifikationer, hvilka dervid för den första kammarens ledamöter äro stadgade; men detta innebär likväl mer en sannolik förmodan, än en visshet, och en sak af sådan vigt synes icke böra i något bänseende vara öfverlemnad endast åt slumpen. Komiten har derföre i detta förhållande trott sig finna giltiga skäl till sitt förslog, att Konungen måtte utse en tredjedel af kammarens ledamöter, hvilka, för att ef ter deras inträde i kammaren vara fulit oberoende, böra derstädes bibehålla sin plats under deras äter-) stående lifstid, så vida de ej, på egen begäran, af Konungen derifrån entledigas. fit sådant stadgande, hvarmed något likartadt återfinnes i en stor del afj Europas nyare konstitutioner, torde äfven medföra en fördel af särdeles vigt i ett land, der en jemfö-, relsevis fåtalig befolkning är utspridd på en vidsträckt yta och sig emellan saknar den lifliga berö-, ring, hvilken endast kan ega rum i länder med en mera utvecklad industriel och intellektuel verksamhet, nemligen: att Konungens valkan tillegna representationen ledamöter med den skickligbet och det öfverlägsna kunskapsmått, att deras deltagande i landets vigtigaste angeligenheter vore för det allmänna en stor vinst, men hvilkas ställning inom samhället eler föregående verksamhet vore af den beskaffenhet, att deras förtjenster ej blifvit af folket bemärkta eller tillbörligen uppskattade. Fråga har härvid uppstått, huruvida Konungens val borde, såsom i andra länder, vara inskränkt till personer med en viss qvalifikation af embetsmannaerfarenbet, eller, en högre börd, större förmögenhet eciler båda dessa qvalifikationer gemensamt; men komitön har föreställt sig, att föreskrifter i hvarje sådant hänseende måste vara skadliga, så framt de ej omfatta all den förtjenst, som i landet kan finnas! och i annat fall öfverflödiga. Den största skicklighet, den utmärktaste förmåga, den största rikedom eller mest lysande bärkomst äro hos representanten utan värde, om de ej äro förenade med sann fosterlandskärlek och redbar vilja; — men hvar dessa egenskaper äro att träffa, derpå finnes intet så osvikligt yttre kännetecken, att det samma cj skulle blifva utan betydelse, om icke hos Konungen kunde förutsättas den vishet och den vård om fäderneslandets bästa, som måste göra en föreskrift i detta hänseende obehöfiig; och har komittn, på grund af denna öfvertygelse, inskränkt sitt förslag dertill, att i lagen måtte antydas de egenskaper, utan hvilka man kan vara förvissad, att ingen skall erhålla Konungens förtroende till utöfning af en representants vigtiga kall. , Efter hvad förut nämndt är, har komitin föreslagit, att de valberättigade i hvardera af de båda val-afdelningarne på landet skulle till riksförsamlingens andra kammare distriktvis välja 60 representanter, eller tillsammans 429, äfvensom att de valberättigade i städerne, med egen jurisdiktion skulle likaledes distriktvis till riksdagsmän i samma kammare utse 30. Någon indelning al riket i distrikt för dessa val har komit.:n emedlertid ansett lika litet böra i sjelfva förslaget till ny riksdagsordning inflyta, som någon fördelning på rikets särskilta län, af det antal representanter, hvilket af de valberättigade derstädes i hvardera valafdelningen på landet och af de röstegande i städerna borde utses, enär komiten föreställt sig, att detta allt borde blifva föremålet för reglering, dels vid den riksdag, då den nya författningen kunde komma att antagas, dels ock vid blifvande riksmöten, så ofta jemkningar i samma reglering, i följd af ändrade förhållanden, kunde