till ny redaktion af nämnde grundlag.
All de val till riksdagsmän i riksförsamlingens för-
sta kammare, som kommo att för en verkställas
af omförmälde nämnder, så sammansatta, som komi-
tån föreslagit, och med den vidsträcktare kännedom
om personer och allmänna förhållanden, som hos
dessas ledamöter måste förutsättas, skulle uppfylla
nationens väntan och blifva ett säkrare uttryck af
opinionen hos dess upplystare del, än om valen för-
rättades af länens valmän sjelfva eller till och med
representationens andra kammare, derom är komiten
förvissad. Emedlertid och för att vinna än ytterli-
gare trygghet i detta afseende och möjligaste säker-
het, att folkets ombud i riksförsamlingens forsta kam-
I mare ej komme att bestå af andre, än sådane män,
som hade tillräcklig upplysning, för att städse inse
fördelarne af lagarnes kraft och landets lugna och
stadiga fortgång på utvecklingens bana, äfvensom för
befrämjande af större continuite i åsigterne inom
samma kammare, har komiten ansett sig böra före-
slå, ej allenast, att valen till riksdagsmän i nämnde
kammare borde inskränkas till personer, de der upp-.
nått mera framskriden ålder, än som berättigade till
inträde i andra kammaren, och antingen vore egare
till större fast egendom eller idkade betydligare bor-
gerlig rörelse, elter innehade högre lärdom eller em-
betsvärdighet eller såsom riksdagsmän vid flera riks-
möten förvärfvat vidsträcktare erfarenhet af hvad
till representationskallet hö:er, utan äfven, att de,
som till ledamöter i samma kammare invaldes, skulle
ega bibehålla befattningen i tolf år eller under tiden
för fyra lagtima riksdagar.
Af det antal ledamöter, hvaraf, enligt komitens
tanka, riksförsamlingens första kammare borde ut-
göras, eller 96, har komiten ansett två tredjedelar,
eller 64, böra utses genom val på nyss anförda sätt
och tillsättningen af den öfriga tredjedelen, eller 32,
öfverlemnas åt Konungen.
Vid de förändringar i så väl regeringsform, som
riksdagsordning, komitån trott sig böra föreslå, bar
den stidse afsett, att icke rubba det förhållande
emellan konungamakt och folk, hvilket genom nu
gällande grundlagar är bestämdt och hvars oför-
kränkta bibehållande komiten anser såsom ett oefter-
giftigt vilkor, utan uppfyllande hvaraf intet förstag
till representationsförändrirg kan eller bör vinnaj
framgång. Emedlertid kan ej nekas, att då Konun-;
gen för närvarande cger rätt alt till obegränsad)
antal utnämna representanter i ett af de fyra riks-
stånden och i ett annat de sjelfskrifne ledamöternes,
af val oberoende representationsrätt grundar sig
på konungens utnämning, båda dessa omständighe-
ter måste åt konungamegten gifva ett stöd inom re-
presentationen, hvilket skulle bortfalla, så vidt denna
tillsattes endast genom folkets val. Till en del torde
väl det samma kunna sägas vara ersatt genom den
i komitens förslag alla statens embetsmän medgifna
valrätt, äfvensom medelst några bland de valbarhets
qvalifikationer, hvilka dervid för den första kamma-
rens ledamöter äro stadgade; men detta innebär
likväl mer en sannolik förmodan, än en visshet, och
en sak af sådan vigt synes icke böra i något bänse-
ende vara öfverlemnad endast åt slumpen. Komiten
har derföre i detta förhållande trott sig finna giltiga
skäl till sitt förslog, att Konungen måtte utse en
tredjedel af kammarens ledamöter, hvilka, för att ef
ter deras inträde i kammaren vara fulit oberoende,
böra derstädes bibehålla sin plats under deras äter-)
stående lifstid, så vida de ej, på egen begäran, af
Konungen derifrån entledigas. fit sådant stadgande,
hvarmed något likartadt återfinnes i en stor del afj
Europas nyare konstitutioner, torde äfven medföra
en fördel af särdeles vigt i ett land, der en jemfö-,
relsevis fåtalig befolkning är utspridd på en vid-
sträckt yta och sig emellan saknar den lifliga berö-,
ring, hvilken endast kan ega rum i länder med en
mera utvecklad industriel och intellektuel verksamhet,
nemligen: att Konungens valkan tillegna representa-
tionen ledamöter med den skickligbet och det öfver-
lägsna kunskapsmått, att deras deltagande i landets
vigtigaste angeligenheter vore för det allmänna en
stor vinst, men hvilkas ställning inom samhället eler
föregående verksamhet vore af den beskaffenhet, att
deras förtjenster ej blifvit af folket bemärkta eller
tillbörligen uppskattade.
Fråga har härvid uppstått, huruvida Konungens val
borde, såsom i andra länder, vara inskränkt till per-
soner med en viss qvalifikation af embetsmannaerfa-
renbet, eller, en högre börd, större förmögenhet eciler
båda dessa qvalifikationer gemensamt; men komitön
har föreställt sig, att föreskrifter i hvarje sådant hän-
seende måste vara skadliga, så framt de ej omfatta
all den förtjenst, som i landet kan finnas! och i annat
fall öfverflödiga. Den största skicklighet, den ut-
märktaste förmåga, den största rikedom eller mest
lysande bärkomst äro hos representanten utan värde,
om de ej äro förenade med sann fosterlandskärlek
och redbar vilja; — men hvar dessa egenskaper äro
att träffa, derpå finnes intet så osvikligt yttre känne-
tecken, att det samma cj skulle blifva utan betydel-
se, om icke hos Konungen kunde förutsättas den vis-
het och den vård om fäderneslandets bästa, som må-
ste göra en föreskrift i detta hänseende obehöfiig;
och har komittn, på grund af denna öfvertygelse, in-
skränkt sitt förslag dertill, att i lagen måtte antydas
de egenskaper, utan hvilka man kan vara förvissad,
att ingen skall erhålla Konungens förtroende till ut-
öfning af en representants vigtiga kall. ,
Efter hvad förut nämndt är, har komitin
föreslagit, att de valberättigade i hvardera af de
båda val-afdelningarne på landet skulle till riksför-
samlingens andra kammare distriktvis välja 60 re-
presentanter, eller tillsammans 429, äfvensom att de
valberättigade i städerne, med egen jurisdiktion skulle
likaledes distriktvis till riksdagsmän i samma kam-
mare utse 30. Någon indelning al riket i distrikt
för dessa val har komit.:n emedlertid ansett lika li-
tet böra i sjelfva förslaget till ny riksdagsordning
inflyta, som någon fördelning på rikets särskilta län,
af det antal representanter, hvilket af de valberät-
tigade derstädes i hvardera valafdelningen på landet
och af de röstegande i städerna borde utses, enär
komiten föreställt sig, att detta allt borde blifva fö-
remålet för reglering, dels vid den riksdag, då den
nya författningen kunde komma att antagas, dels ock
vid blifvande riksmöten, så ofta jemkningar i samma
reglering, i följd af ändrade förhållanden, kunde