VE UU RBILDE MTIVIN TIL Rs HUM VO ANUS, TONA komitens tanka, genom en sådan de valberättigades fördelning i tvenne afdelningar, den ena för omedelbara och den andra för medeibara val, den väsendtliga fördelen, att, utan uppoffring af gerantien mot vådan af den högre förmögenhetens, bildningens och erfarenhetens utestängande från representstionen, ej allenast icke någon inskränkning behöfver ske af de politiska rättigheter, som för närvarande ätnjutas af hvarje egare af den obetydligaste hemmansdel, utan ock sådana rättigheter kunna tillerkännas äfven andra medborgare, hvilka deraf förut ej varit i besittning, och det i vidsträcktare mån, än kanske i något annat Europeiskt lend. Ait emedlertid komitåns mening med denna valmännens fördelning ej varit att serskilja nationen i tvenDe mot hvarandra stående läger: de rikes och de fattiges, saknande föreningsband sig emellan och med stridiga intressen, utan just motsatsen, ådagalägges bäst och tydligen deraf, att komiten föreslagit, dels alt valman, som i ett eller flera distrikt kan, på grund ef förmögenbet eller inkomst, vara berättigad till val-) rätt inom afdelningen för omedelbara val, må, om han i andra distrikt eger fastighet eller inkomst, som endast medgifver valrätt inom afdelningen för de medelbara, sådan valrätt der utöfva, dels att i de läns-distr der antalet personer, som på förutnämde grund äro berättigade att vara valmän i den förra afdelningen, icke uppgår till det af ett hundra, som ansetts såsom det minsta för omedelbart val af en representant, det derstädes felande antalet af valmän mi fyllas genom uppflyttning dit af valberättigade hemmansegare från afdelningen för medelbara val, dels ock slutligen, att valmännen tillhörande begge afdelningarne i hvarje län skulle hafva fullkomlig ömsesidig frihet att utse sina representanter utur de valbare inom hvilkendera afdelning, de för godt funno. Bestämmandet af gränsen emellan de begge omförmälta val-afdelningarne eller af vilkoren för de valberättigade att utöfva valrätt inom den ena eller den andra, en åtgärd i och för sig af högst maktpåligvande och grannlaga beskaffenhet, har inom komicn föranledt de mest noggranna undersökningar af alia de statistiska förhållanden, hvarom kunskap kunnat. vinnas genom rädfrågande af de tabellariska uppgifter, som från rikets alla delar kommit komiten tillhanda. I För att jemte trygghet åt landet att erhålla en upplyst och sjelfständig representation, bereda åt så många medborgare, som möjligt, fördelen af omedelbar valrätt och till förebyggande af särskilta samhäl!sklassers obehöriga öfvervigt inom samma representation, har kemiten, på sätt det underdåniga förslaget till ny redaciion af riksdagsordningen innehåller, trott sig böra bemställa, att till afdelningen för omedelbara val af! riksdagsmän i riksförsamlingens andra kammare skulle hänföras altla de valberättigade personer, som i 43 N 1, 2, 3 och 4 mom. af nämde förslag finnas upptagne, och till afdelningen för riksdagsmanna-val genom electorer alla de röstberättigade, hvarom berörde förslags samma 8 4 mom. sista period förmäler. Underd. bilsgde i tabellarisk form uppställde beräkning, grundad på de komiten tillhandakomne statistiska uppgifter, utvisar dels antalet af valberättigade personer i hela riket, som för närvarande äro att hänföra till enhvar af nämde begge valafdelningar, dels ock summariska taxeringsvärdet å den fasta egendom, som inom hvarderaitillhör de derstädes valberättigade. Med afseende emedlertid på det olika förhållande, både till antal personer och fastighetsvärde, hvilket, enligt berörde tabell, sig visar emellan de begge omförmälta valafdelningarne, torde komiten ej böra underlåta fåsta uppmärksamheten derpå, att denna skillnad, om icke alldeles försvinner, dock betydligen förminskas, derest i bet:aktande tages, att de fleste af de personer, hvilka blifva röstegande inom afdelningen för omedelbara val, i sjelfva verket föra talan for ett ganska stort antal personer, som af dem är beroende, äfvensom att den fasta egendom, som innehafyes af de uti nämde valafdelning röstande, jemförelsevis har ett långt högre värde, än det genom taxering bestämda. Komiten, som ansett riksförsamlingens andra kammare böra utgöras af 450 personer, af hvilket antal landsbygden, på sätt nyss nämndt är, borde ega utse fyra femtedelar eller 420, har trott sig böra föreslå, det rikets samtliga städer med egen jurisdiktion skulle, fördelade i serskildta valdistrikt, genom Oomedelbara val utse den återstående femtedelen, eller 30. I afseende härpå kan visserligen den erinran göras, alt, genom detta städernas afskiljande från landsbygden till serskilta valdistrikt och det föreslogne sättet för representantvalen derinom, afvikelse skett från de grunder, hvarpå komiten i allmänhet byggt sitt förslag till representationens ombildning; men derna anmärkning torde, åtminstone hvad första delen vidkommer, befinnas vara mer skenbar, än verklig, om i betraktande tages, att, enligt komitens förslag, representantvalen inom städerna komma att verkställas, icke, såsom hittills, af borgerskapet ensamt, utan gemensamt och samfäldt af alla, städer na tillhörande medborgare-klasser, och att den omståndigheten, huru riket fördelas i distrikt för representantvalen, såsom afseende allenast ett formellt för fogande, icke så nära sammanhanger med sjelfva grunden för valsättet, att icke distrikt-indelningen må kunna uppgöras på ett sätt eller annat, utan att rubbning i den sednare derigenom verkligen åstadkommes. Till förslaget i allmänhet om städernas så beskaffade indelning i valdistrikt för sig, har komiten äfven hemtat anledning dels deraf, att lokala och statsekonomiska förhållanden i alla händelser gjorde till en nödvändighet att bilda särskilta sådana af de större och folkrikare städerna, dels af den omständigheten, att de båda riksstånd, som hittills förklarat sig för äsigten, om vär representations ombildning på samfälda valprincipen såsom grundval, medgifvit ändamålsenligheten af denna städernas indelning i valdistrikt, afsöndrade från landsbygden; till hvilken sednare, celler landsbygden, komiten emedlertid trott böra hänföras alla städer utan egen jurisdiktion, äfvensom köpingar, af det skäl, att desamma ej annorlunda kunde betrak!as, än såsom jordbrukande samhällen, utan någon egentlig serskild politisk vigt. Beträffande åter anmärkningen rörande användandet inom stadsdistrikten af endast det omedelbara