kat, att vid uppsörandet af sitt underdåniga förslag
till vår representations ombildnirg utgå från den
grundsats: i
Vu att riksdaysmannavalen må ske samfåldt
ne af alla valberättigade inom de distrikt,
: som komma att bestämmas;
genom antagande af hvilken grundsats vårrepresen-
tation kommer i närmare öfverensstämmelse med sitt
ursprung, och blir en verklig folkrepresentation, dit
endast sann medborgerlig förtjenst, persorligt värde
och allmänt förtroende bereder inträde och der re-
presentanten såsom ombud för hela folket och icke
blott för ett stånd eller en klass, måste, i känslan af
uppdragets höga vig! och betydelse, finna sig mora-
liskt förpligted, att, efter bästa förmåga, med åsido-
sättande af allt enskildt stånds- och korporations-
intresse, i främsta rummet tillse och befordra det
stora helas eller fäderneslandets väl.
Sedan komiten i det föregående framställt de or-
ganiska felen i vårt representationsskick och sökt
utveckla sättet för detsammas ändamålsenliga om-
bildning på annan Z:und än ståndsprincipen, öfver-
går komiten nu till skärskådandet af de brister, som
i formelt härseende vidiåda representationen och till
anvisandet af den utväg, bvilken synts komiten va-
ra den lämpligaste för dessas undanrödjande.
Den hufvudsakligaste bland vår representations
formella brister är onekligen den. att representan-
terne vid riksmötena äro fördelade ståndsvis på
fyra serskildt öfverläggande och beslutande kam-
rar, hvilken inrättning, i förening med det häraf
föranledda invecklade arbettssättet, ej annat hen än
hämmande inverka på fortgången af ärendenas be-
handling och ej sällan åstadkommit osamman i
besluten. Från detta representanternas afskilj
från hvarandra efter stånd torde ock till icke ringa
del böra härledas, att, på sätt riksdagshäfderna nog-
samt utvisa, skiljda och ensidiga korporationsintres-
sen, stundom i stid mot samhällets gemensamma
bästa, kunnat göra sig gällande. Och synes icke
heller de anmärkningar vara ogrundade, som i af-
seende på denna representationens mångdelning blif-
vit gjorde, att de serskilda stånden besluta öfver
ämnen, hvari möjligen blott eff eger egentlig sak-
kännedom; — att, i allmänhet vid målens afgörunde,
det ena ståndet ej kommer i tillfälle att granska del:
öfrigas skäl, samt att, i följd af ståndens isolering,
beslut kunna åstadkommas, som, äfven om represen-.
tanternes antal i alla stånd vore lika, möjligen än-
dock blefve stridande emot majoritetens åsigt. Ge
nom utskotts-bildningen har man väl sökt till nå-
gon del förmildra dessa olägenheter, men då, just il:
följd af de ståndsvis skeende valen till utskoltsleda- I
möter, personalen i månget utskott måst blifva tal-
rikare, än, för ärendernas nödiga utredning, kunde
synas behöfligt, och då härigenom icke beller alltid
större sakkännedom i utskotten inkommit, torde äfven i
dessas sammansättr.ing, genom val efter ständ, ligga
en af vår representations formella brister.
Att. vid dessa anförda för: ällanden icke bör kunna
komma i fråga någon representationens fördelning
på flera kamrar, än fyra, hvarigenom här ofvan an-,
tydda olägenheter skulle i än högre mått befirdras,
det torde knappt behöfva sägas: och då ingen erfa-
renhet taler till el för ett tre-Xammar-system, å-,
terstår för kon blott att taga i öfvervågande,
huruvida en efter förändrade grunder sammansatt
representation i Sverige, lämpligast må sammanträda!
i en kammare eller fördelas på tvenne. I
Såsom skål för en kammarsystemet, har visserligen
blifvit anfördt: ett det vore enklare än hvarje annat,
så väl i hänseende till valens anordning eler repre-
sentationens sammansättning, som med afseende på
dess verksamhet att befrämja enhet och skyndsam-
het i ärendenas behandling samt en Jätt öfversigt af
deras gång; att det Lefordrade alla representanters
politiska jemnlikhet; av. det höjde folkrepresentatio-.
nens kraft samt att det blifvit antaget och förvärf-
vat sig förtroende i åtskilliga stater inom vår verlds-;
del, såsom t. ex. Norge, Schweitz samt åtskilliga af;
de konstitutionela micdre staterna i Tyskland. I
Häremot torde cmedlertid kunna och böra invändas,!.
att enkelhet i statsformer, hvilken i vissa fall kan vara.
fördelaktig och under de första graderna af sam-.
hällets utveckling är på sitt ställe, icke, utan äfven-
tyr för det helas väl. synes vara möjlig i stater med.
mera invecklade förbållanden, der en stigande bild-
ning mångfaldigat all verksamhet och alla intressen:
att skyndsamhet i ärendenas behandling väl i all-:
mänhet är önskvärd, så vida den ej betager rådrum :!
för tillräcklig och noggrann pröfning; men att en i
allt för stor skyndsamhet, som aflägsnar elt moget
öfvervägande, och, särdeles när fråga är om en råd-
plägande församling, gör allt för mycket beroende
af den verkan, ögonblickets lidelser, öfverraskning
eller hänförelsen af en flytande vältalighet kunna;
utöfva, utan möjligbet till återgång vid närmare be-
sinning, just är cn af de väsendtligaste anmärknin-!
gar, som emot erkammar-systemet med fog kunnas
göras; att då representanterne, såsom sådane, icke
hafva någon annan rätt, än den lagen, till folketsi4
bästa och för dess skull, dem tillerkänner, politisk
jemlikhet dem emellan, — om verkligen nägon för-!
del för det allmänna deri ligger, — synes kunna ega !
rum lika väl, när representationen samlas på flerel:
kamrar, som uti en; att fördelarne af den höjning
uti representationens kraft, som må vinnas genom
det sednare, så mycket mera kunna sättas i tvifvel,
som en representation är stark endast då, när hen-
nes beslut bära redlighetens, klokhetens och upplys-1;
ningens stämpel, men hennes styrka deremot är in-(:
gen, om besluten blott äro uttryck af tänkesätten för :
dagen, utan möjlighet från någon varnande röst att;
vinna gehör; samt alt, om äfven enkammarsystemet )
kan vara användbart och tilläfventyrs är ensamt till-
lämpligt i smärre stater med enkla förbållanden och 5)
en fåtalig representation, sådant dock för ingen dell:
innebär bevisning för dess företräde i större stater.
med mera invecklade politiska och andra förhållan-
den samt en talrikarce lagstiftande församling.
Till stöd åter för Tvåkammarsystemei och, i ko-
mitens tanke, öfvervägande allt hvad man till för-
del för enkammar-systemet yttrat, har blifvit äbero-
padt, att det är särdeles väl beräknadt, att före-
komma förhastade beslut; att en legstiftande för-
samling, för att uppfylla sin bestämmelse att repre-