Ändtligen kom vagnen. Trogen sitt löfte, åtföljde den
beskedliga Elsa Albertina hem.
Goda fru prostinna!, föregaf hon, unga frun blef så
hastigt illamående hos grefvens, och som jag i alla fall
skulle åka bort, erbjöd jag henne plats i vagnen.
Derefter hjelpte hon till att afkläda-Albertina, hvilken,
så skymfad och skrämd som hon blifvit, var verkligt sjuk.
ELFTE KAPITLET.
Nå, Wahlgren, hvarföre kom inte fru Wäsström, som
hön lofvade? frågade Louise betjenten.
Fru Wäsström ligger sjuk. När jag kom dit, hade hon
nyss blifvit hemförd i hyrvagn från grefve Adelheims.n
Den arma. menniskan tar lifvet af sig med sitt ihärdiga
sittande... tänkte Louise, under det ett flyktigt moln af
oro sväfvade fram öfver hennes anlete;... jag har lust att
gå dit och se om henne. Hon har hvarken tillgång till
läkare eller medikamenter.
Tänka och handla var för Louise ett. Hon kastade sa-
loppen på sig och gick.
Albertinas tillstånd var verkligen betänkligt. Hon låg
i stark feber, ådrorna i pannan och- vid tinningarna voro
högt svällda öch bultade förfärligt.
Men det, som väckte Louises särdeles uppmärksamhet,
var, att den sjuka, så snart någon nalkades hennes säng,
kastade skygga och förvirrade blickar omkring sig och
skrek: kom inte hit! kom inte hit och stundom: rädda
mig! rädda mig! hvarefter hon sjönk i ett mumlande, som
ingen kunde förstå.
Fru prostinna, vi måste skicka efter en läkare,
Åb, det är väl inte så farligt! Jag skall säga mamsell,
att jag är litet doktor sjelf. Jag kan nog förstå hvaraf det
kommer ... Stackars barn! Hon har haft så många sorger
den här sista tiden, och se, dem tål ju inte ungdomen
vid... och litet förkylning till...,
Detta prostinnans yttrande härledde sig visst icke af
liknöjdhet eller kallsinnighet, utan :af vana att på lands-
bygden få bjelpa sig utan läkare, som långväga och således
sällan efterskickas, förrän döden redan tryckt sitt insegel
på de blånande läpparna.
Louise: betraktade åter den sjuka.
Nej, fru prostinna! förlåt, att jag är envis, men det
här kan bli farligt... fins ingen att skicka?
Jo.n
Nå väl; skicka då till assessor Svensson! Prostinnan
kan aldrig tro, sådan ädel mån och menniskovän han är.