ITALIEN.
Den 27 Juni begaf sig påfven till Sankt Ig-
natii kyrka, der jesuiterna firade slutet på fe-
sten åt den helige Gonzaga, och hvilken af
denna anledning var på det präktigaste utsmyc-
kad, likasom deras Collegio Romano. Vid in-
trädet mottogs H. H. af jesuiterordens general,
pater Roothaan i egen person, omgifven af or-
dens förnämste. Sedan H. H. firat en stilla
messan, dervid assisterad af erkebiskopen i Mi-
lano, monsignore Romili, utdelade han första
nattvarden åt 300 bland kollegiets elever; hvar-
under skolungdomen afsjöng koraler. Deref-
ter besåg han anstaltens samtliga inrättningar.
Folkets förhållande under hans bort- och åter-
färd vid detta besök, var öfverraskande ljumt.
Dagen derpå firades sorgmessan efter OCon-
nell, i kyrkan Sant Andrea dela Valle. Ofver
ingången hade man satt en inskrift med kolos-
sala bokstäfver till den aflidnes minne, jemte
hans vapensköld. Inuti var kyrkan svartklädd
och visade en öfver 4100 fot hög katafalk. Ef-
ter requiem predikade den berömde pater Ven-
tura, men medhann icke på två timmar sitt
föredrag, utan uppsköt sutet till morgondagen.
Utom ledamöter af den högre prelaturen såg
man här en mängd irländare och engelska ka-
toliker, och romerska borgargardet hade fullt
upp att syssla med att upprätthälla nigon ord-
ning i den ofantliga folkträngseln af romare.
SCHWEIZ.
I talet vid Edsförbundsdagens öppnande, den
3 Juli, yttrade sig förbundspresidenten von
Ochsenbein, med hänseende till de vigtiga frå-
gorna för dagen, på sätt som följer:
Edsförbundne! Vi vilja betrakta verkliga
förhållandet oförbehållsamt, ärligt och lugnt.
Frågan gäller mensklighetens vigtigaste ägode-
lar: de oeftergifliga vilkoren för ett fritt själs-
lif, valet emellan framsteg och stillastående;
alltså afgörandet af en strid, hvilken, af lika
ålder med vårt slägte, oupphörligt har åter-
vändt än i en skepnad, än i en annan, cch
som kanhända icke någonsin så djupt som nu
skakat det stora spirituella Europa i sina gamla
grundfästev. Väl äro ögonblickets resultater af
denna mödosamma strid ganska olikartade på
olika håll; imedlertid synas de i det hela icke
kunna frånkännas ett lyckligt sträfvande till en
allmännare lyftning. Vi se vid Schelde och
vid Isar företeelser, hvilka man ännu för kort
tid sedan räknade bland omöjligheterna. Till
samma klass hör äfven förstärkandet af den
konstitutionella principen i norra Tyskland, en
länge förkunnad, men ändtligen uppgången
stjerna. Om också häri tycks finnas en till-
förlitlig borgen mot antikonstitutionell öfver-
vigt, så ligger dock en ännu mera säker i den
sunda och opartiska uppfattningen och domen
öfver grundorsakerna till denna andens allmänna
kamp, och i det kloka beviljandet af hvad ti-
den och folkets behof oafvisligt påkallan. —
Talaren förklarade sig, i det följande, för en
ofördröjlig revision af edsförbundet såsom det
säkraste vilkoret för betryggande af den natio-
nella sjelfständigheten och för genomförandet!
af alla de åtgärder, som åsyfta folkets verkliga
välfärd; likväl med möjligaste skonsamhet mot
de särskilda kantonernas suveränitet och egen-
heter,. Derefter slöt han med följande märk-
liga ord: Väl vill man veta, att de makter,
som deltagit i Wienska fredskongressen, icke
gynna någon reform af vårt Edsförbund, och
man har redan uppställt den förslitna skräck-
bilden af en utländsk mellankomst; men ifråga-
varande makters interesse är dock ännu det-
samma, som då förmådde dem till den högtid-
liga förklaringen, att allmänna statsinteresset
fordrar erkännandet af en orubblig neutrelitet
till förmån för schweiziska edsförbundet.....
Skulle vi dock, trots dessa facta, irra 0ss;
skulle det osannolikaste, utländsk inblandning,
försökas i edsförbundets inbördes angelägenhe-
ter, så må verlden erfara att Schweiz, starkt
genom sin goda rätt, mäktigt genom de öfver
allt utgrenade sympatierna hos alla fria och
för friheten kämpande folk, är beredt att offra
sin sista kraft och sitt sista hjertblod, för vär-
jandet af sin genom fädren i så mången het
drabbning eröfrade sjelfstindighet, för att åt
barn och barnbarn öfverlåta dsoita sitt dyrba-
raste arf i dess fulla betydelse, såsom en helig
föräring.
Vid Edsförbundsdagens andra sammanträde,
den 6 Juli, förekom ingen fråga af vigt.