Frun kan inte gå bem; hon kunde sjukna på gatan.
Jag skall skicka efter en hyrvagn och sjelf följa frun hem.
En tacksam blick blef svaret .... Den så häftigt upp-
rörda Albertina saknade verkligen krafter att vandra till-
baka till sin boning.
Ringklockan i grefvinnans rum rördes... de båda qvin-
norna sågo förskräckta på hvarandra. Albertina liknade en
marmorstod, så stel blef hon af fasa.
Hon besvor madame Elsa att ej lemna sig ensam och
lyfte sina darrande händer, för att tillbakahålla henne från
att gå; men vid klockans förnyade ljud yttrade gumman:
Jag är tvungen, han är min husbonde! Var likväl
utan fruktan... han kan ej våga att oroa er här. För att
likväl våra säker, så. ..-.
Hon öppnade dörren till ett skafferi, gaf Albertina nyc-
keln och sade:
Stäng nu väl igen om sig! Och skulle grefven vara
nog äreförgäten att vilja qvarhålla mig, för att sjelf gå ner,
så är det honom omöjligt att inkomma. Han kan inte en
gång med våld ta nyckeln af mig... jag har den ju ej...
och i afton återkomma både kommerserådets och grefvinnan.
Albertina tog nyckeln och stängde in sig.
Hvad befaller nådig grefven?, frågade hon vid sitt inträde.
,Hvar är fru Wäsström?
Då gumman dröjde att svara, fortfor grefven:
Du kan aldrig tro, Elsa, hvad den här händelsen för-
tretar mig! Det är ju abominabelt af fru Wäsström att
ställa till sådant spektakel, bara för ett railleri, hvartill
hon sjelf gaf?anledning! Hon kom opp och frågade efter
grefvinnan . .. jag svarade att hon var bortrest... vi pra-
tade en lång stund... händelsevis hade jag på mig en kon-
fektpåse . .. hon gjorde mig den äran att finna den delikat,
och jag kan aldrig nog omtala, huru touchante hon var;
hon till och med lutade sitt hufvud emot min axel....
Fru Wäsström är verkeligen vacker... jag begärde en kyss
vf henne, hvilken hon hvarken gaf eller refuserade, och ...
på en gång springer hon skriande opp... förmodeligen der-
öre att den väntade attaquen uteblef... hoppar opp i fön-
tret, alldeles som en gare! Jag assurerar, att jag aldrig
min lifstid blifvit så förskräckt, som vid denna syn, denna
salenskap. Hvad i Guds namn kunde hon löpa för fara i