Frun kan inte gå bem; hon kunde sjukna på gatan. Jag skall skicka efter en hyrvagn och sjelf följa frun hem. En tacksam blick blef svaret .... Den så häftigt upprörda Albertina saknade verkligen krafter att vandra tillbaka till sin boning. Ringklockan i grefvinnans rum rördes... de båda qvinnorna sågo förskräckta på hvarandra. Albertina liknade en marmorstod, så stel blef hon af fasa. Hon besvor madame Elsa att ej lemna sig ensam och lyfte sina darrande händer, för att tillbakahålla henne från att gå; men vid klockans förnyade ljud yttrade gumman: Jag är tvungen, han är min husbonde! Var likväl utan fruktan... han kan ej våga att oroa er här. För att likväl våra säker, så. ..-. Hon öppnade dörren till ett skafferi, gaf Albertina nyckeln och sade: Stäng nu väl igen om sig! Och skulle grefven vara nog äreförgäten att vilja qvarhålla mig, för att sjelf gå ner, så är det honom omöjligt att inkomma. Han kan inte en gång med våld ta nyckeln af mig... jag har den ju ej... och i afton återkomma både kommerserådets och grefvinnan. Albertina tog nyckeln och stängde in sig. Hvad befaller nådig grefven?, frågade hon vid sitt inträde. ,Hvar är fru Wäsström? Då gumman dröjde att svara, fortfor grefven: Du kan aldrig tro, Elsa, hvad den här händelsen förtretar mig! Det är ju abominabelt af fru Wäsström att ställa till sådant spektakel, bara för ett railleri, hvartill hon sjelf gaf?anledning! Hon kom opp och frågade efter grefvinnan . .. jag svarade att hon var bortrest... vi pratade en lång stund... händelsevis hade jag på mig en konfektpåse . .. hon gjorde mig den äran att finna den delikat, och jag kan aldrig nog omtala, huru touchante hon var; hon till och med lutade sitt hufvud emot min axel.... Fru Wäsström är verkeligen vacker... jag begärde en kyss vf henne, hvilken hon hvarken gaf eller refuserade, och ... på en gång springer hon skriande opp... förmodeligen deröre att den väntade attaquen uteblef... hoppar opp i föntret, alldeles som en gare! Jag assurerar, att jag aldrig min lifstid blifvit så förskräckt, som vid denna syn, denna salenskap. Hvad i Guds namn kunde hon löpa för fara i