Invigningsfesten för den förste katolske bi-! skopen i S:t Gallen firades i mer än 20,000 åskådares närvaro. Den af protestanter och katoliker blandade befolkningen uppförde sig härvid med aktningsvärd sämja och stillhet; ingen Ordning, ingen olyckshändelse: störde högtidligheten. Ett välgörande och försonande intryck gjorde äfven de ord, som den nye biskopen, Mirer, uttalade, då han vid den påföljande festmåltiden tackade för den åt honom ägnade skålen: Aro vi — sade han — icke alla eniga i tron, så skola vi dock alla vära eniga i kärleken. Ögonvittnen försäkra, att man i Luzern omöjligen kan misstaga sig om folkets tänkesätt. Otroliga ansträngningar göras, för att fanatisera det; hvar och en är beredd på blodig strid; mången önskar den till och med. GREKLAND. Medan deputeradevalen i konungarikets tre största och rikaste städer — Athen, Patras och Syra — enhälligt utfallit till ministerens fördel, har general TheodorosGrivas, hvilken vid valen i Akarnanien uppträdde som oppositionskandidat, men misslyckades, rest upprorsfanan. Uppmanad af styrelsen att förafskeda sitt värfvade eller pressade manskap, lösgifva åtskilliga af honom tillfångatagna medborgare och lyda styrelsens befallningar, svarade han, att om styrelsen icke angrep honom, skulle han angripa henne. Styrelsen utfärdade nu en befallning att häkta honom. Men då bemäktigade han sig två befästade byar, Paleochalia och Plagias, inlade der en garnison af 80 man, under sin sextonårige sons befäl, och sökte draga till sig allt löst folk, som stryker omkring vid grekiska och turkiska gränsen, samt inrättade en värfningsstation i turkiska staden Prevesa, d.r hvarje Albsnes utlåfvas 4 i månaden, och hvarest turkiska befälhafvaren — på förmedling af dervarande engelska konsuln, som det försäkras — har utfärdat en amnesti, i följd af hvilken 4 eller 35 röfvarehöfdingar tillåtits oanfäktadt öfverskrida turkiska gränsen och begifva sig till den 1 grannskapet belägna ön Skaplia, för att om natten kunna förena sig med Grivas garnison i Plagias. Han sjelf har förskansat sig i ett fäste, som ligger midt emot den engelskt-ioniska ön Santa Maura, hvarifrån han får ammunition och lifsmedel, och bemäktigat sig en af de kungliga kanonsluparne. — Styrelsen skickade två gränsbataljoner, jemte bela provinsens gensdarmeri emot honom och uppbjöd landstormen. Folket är ense med styrelsen och man trodde att Grivas, innesluten på alla håll, skulle söka rädda sig på Santa Maura, hvarest — som bekant är — Kalergis linge vistats. Athen var i största spänning, för alt se utgången på detta drama, men majoriteten för styrelsen var så stor, att ingen vågade öppet motsäga allmänna rösten, som högt yttrade den önskan, att styrelsen en gång måtte kunna befria sig från denne besvärlige, omättlige och blodtörstige man. — Dessa underrättelser gingo till d. 26 Juni. Dagen derpå erfor man i Athen att demarken i Mitika, mot hvilken styrelsen äfven hade utfärdat arresteringsorder, slutit sig till Grivas. När denne eröfrade den kongl. kanonslupen, tillfångatog han äfven dess befälhafvare, en ung man af en ansedd slägt, och har bebållit honom såsom gisslan. Då kanalen mellan Grivas fäste och Santa Maura är så grund på grekiska hälften deraf, alt intet krigsskepp kan komma der fram, och engelska myndigheterna på Santa Maura dessutom vägra, med stöd af en gammal traktat, att i det djupare engelska farvatinet inlåta några fremmande krigsfartyg, så har Grivas alltid vägen öppen i nödfall till sin vän Kalergis på den engelska ön. Som han således är oåtkomlig, hade Kolettis besökt engelska sändebudet i Athen, Sir Edmund Lyons, för att utverka förändring i nyssnämnde vägran; men bärtill hade Sir Edmund svarat, att han beklagade sig icke kunna tjena i den angelögenheten. I en rådpligning med hela diplomatiska korpsen i Athen förklarades likväl sedan, alt ingenting hindrade styrelsen från att låta sina krigsskepp ankra i det engelska farvattnet, och nu beordrades en krigsbrigg och en kanonslup att blockera Grivas från sjösidan, under det att öfverstarne Sotyris och Johannes Stratos, majorerna Orakas och Veikos, samt gensdarmeribefälhafvaren Deligir:os belägrade honom på landsidan; och då Grivas icke blott fått lifsmedel, utan äfven nödgats hemta friskt! vatten från Santa Maura, tviflade man icke i REST Te Eee Ne NEN Pe NN EN