Invigningsfesten för den förste katolske bi-!
skopen i S:t Gallen firades i mer än 20,000
åskådares närvaro. Den af protestanter och
katoliker blandade befolkningen uppförde sig
härvid med aktningsvärd sämja och stillhet;
ingen Ordning, ingen olyckshändelse: störde
högtidligheten. Ett välgörande och försonande
intryck gjorde äfven de ord, som den nye bi-
skopen, Mirer, uttalade, då han vid den på-
följande festmåltiden tackade för den åt honom
ägnade skålen: Aro vi — sade han — icke
alla eniga i tron, så skola vi dock alla vära
eniga i kärleken.
Ögonvittnen försäkra, att man i Luzern omöj-
ligen kan misstaga sig om folkets tänkesätt.
Otroliga ansträngningar göras, för att fanatisera
det; hvar och en är beredd på blodig strid;
mången önskar den till och med.
GREKLAND.
Medan deputeradevalen i konungarikets tre
största och rikaste städer — Athen, Patras och
Syra — enhälligt utfallit till ministerens för-
del, har general Theodoros- Grivas, hvilken vid
valen i Akarnanien uppträdde som oppositions-
kandidat, men misslyckades, rest upprorsfanan.
Uppmanad af styrelsen att förafskeda sitt värf-
vade eller pressade manskap, lösgifva åtskilliga
af honom tillfångatagna medborgare och lyda
styrelsens befallningar, svarade han, att om
styrelsen icke angrep honom, skulle han an-
gripa henne. Styrelsen utfärdade nu en be-
fallning att häkta honom. Men då bemäkti-
gade han sig två befästade byar, Paleochalia
och Plagias, inlade der en garnison af 80 man,
under sin sextonårige sons befäl, och sökte draga
till sig allt löst folk, som stryker omkring vid
grekiska och turkiska gränsen, samt inrättade
en värfningsstation i turkiska staden Prevesa,
d.r hvarje Albsnes utlåfvas 4 i månaden,
och hvarest turkiska befälhafvaren — på för-
medling af dervarande engelska konsuln, som
det försäkras — har utfärdat en amnesti, i
följd af hvilken 4 eller 35 röfvarehöfdingar tillå-
tits oanfäktadt öfverskrida turkiska gränsen och
begifva sig till den 1 grannskapet belägna ön
Skaplia, för att om natten kunna förena sig
med Grivas garnison i Plagias. Han sjelf har
förskansat sig i ett fäste, som ligger midt emot
den engelskt-ioniska ön Santa Maura, hvarifrån
han får ammunition och lifsmedel, och be-
mäktigat sig en af de kungliga kanonsluparne.
— Styrelsen skickade två gränsbataljoner, jemte
bela provinsens gensdarmeri emot honom och
uppbjöd landstormen. Folket är ense med sty-
relsen och man trodde att Grivas, innesluten
på alla håll, skulle söka rädda sig på Santa
Maura, hvarest — som bekant är — Kalergis
linge vistats. Athen var i största spänning, för
alt se utgången på detta drama, men majori-
teten för styrelsen var så stor, att ingen vå-
gade öppet motsäga allmänna rösten, som högt
yttrade den önskan, att styrelsen en gång måtte
kunna befria sig från denne besvärlige, omätt-
lige och blodtörstige man. — Dessa underrättel-
ser gingo till d. 26 Juni. Dagen derpå erfor
man i Athen att demarken i Mitika, mot hvil-
ken styrelsen äfven hade utfärdat arresterings-
order, slutit sig till Grivas. När denne eröf-
rade den kongl. kanonslupen, tillfångatog han
äfven dess befälhafvare, en ung man af en an-
sedd slägt, och har bebållit honom såsom giss-
lan. Då kanalen mellan Grivas fäste och Santa
Maura är så grund på grekiska hälften deraf,
alt intet krigsskepp kan komma der fram,
och engelska myndigheterna på Santa Maura
dessutom vägra, med stöd af en gammal trak-
tat, att i det djupare engelska farvatinet inlåta
några fremmande krigsfartyg, så har Grivas all-
tid vägen öppen i nödfall till sin vän Kaler-
gis på den engelska ön. Som han således är
oåtkomlig, hade Kolettis besökt engelska sän-
debudet i Athen, Sir Edmund Lyons, för att
utverka förändring i nyssnämnde vägran; men
bärtill hade Sir Edmund svarat, att han be-
klagade sig icke kunna tjena i den angelögen-
heten. I en rådpligning med hela diplomati-
ska korpsen i Athen förklarades likväl sedan,
alt ingenting hindrade styrelsen från att låta
sina krigsskepp ankra i det engelska farvatt-
net, och nu beordrades en krigsbrigg och en
kanonslup att blockera Grivas från sjösidan, un-
der det att öfverstarne Sotyris och Johannes
Stratos, majorerna Orakas och Veikos, samt
gensdarmeribefälhafvaren Deligir:os belägrade
honom på landsidan; och då Grivas icke blott
fått lifsmedel, utan äfven nödgats hemta friskt!
vatten från Santa Maura, tviflade man icke i
REST Te Eee Ne NEN Pe NN EN