min grefvinnas rum, der hvart ögonblick folk kunde komma?
Förmodligen väntade hon sig en heure de berger, kanske
äfven penningar, och blef ursinnig, då hon såg sig bedragen
i sin väntan .... Säg fru Wäsström, att jag för alltid förbju-
der henne inträdet i detta hus, att jag af aktning för detta
mitt hus och min grefvinna, af medlidande med den unga:
qvinnan, skall förtiga hela denna histoire scandaleuse och
ej exponera hennes ryktelv
Hushållerskan stod så bestört, att hon ej kunde fram-
bringa ett enda ord. Hon neg efter vanligheten ganska
djupt och ämnade gå, då grefven frågade:
Du är så klädd; ämnar du gå bort?)
Nådig grefve, jag har varit borta hela dagen hos min
slägtinge, och vi skulle gå ut till Carlberg, då hon fick ett
oförmodadt bud ifrån en bekant, som hastigt insjuknat,
och då gick jag hem.n
Ja så, cest bien! Gå nu, kära du, och säg fru Wäs-
ström, hvad jag sagt.
Husbållerskan gick ner, icke rätt vetande, om hon
drömde eller ej. Om hon ej varit så noga underrättad,
som hon var, om ej hela husets personal, ända till och
med portvaktaren, varit ställd på orlof för dagen, så skulle
hon hafva trott hans ord. Nu var detta henne omöjligt
och hon fasade för hans elakhet.
Hon klappade på skafferidörren; sedan hon sagt sitt
namn, öppnade Albertina.
Den tiden ansågo tjenare sig ännu, isymnerhet i de
större husen, som elt slags vasaller. MHushållerskan var
född på ett gods, tillhörigt familjen Adelbeim, hade blifvit
uppfostrad af gref Antoines farmor, Adelbeimska husets ära
var hennes egen; således blygdes hon, å ena sidan, att
framställa grefven, som en så fräck lögnare, och å den an-
dra hyste hon för stort deltagande med Albertina, att vilja
plåga henne med ord, hvilka kunde erhålla sken af miss-
tanke. Hon beslöt att liksom af sig sjelf bedja Albertina
upphöra att vidare gå dit, erbjöd sig att skaffa henne an-
nat arbete, och bad henne för sin egen skull förtiga hela
älventyret, framför allt för prostinnan.
Så svag än Albertina var, sväfvade dock ett leende öf-
ver hennes läppar. Hon kunde ej undgå att finna dessa
råd mera välmenande, än nödvändiga.