Ah, charmant, min nådiga! Ni spelar exellent! Skada
bara, att jag genomskådat er! Jag tänkte foga mig efter
era kapriser och skaffa er tillfälle till en grann reträtt,
men ni vill inte det.n
Vid denna nya skymf brast Albertina i en flod af tårar.
Grefven smålog försmädligt.
Hör på, Albertine! jag vill tala förnuft vid er! Ni är
helt och hållet i mitt vild... i hela huset finns ingen men-
niska, utom min lakej. Er ovanliga skönhet, era förtjusan-
de behag hafva gjort ett djupt intryck på mitt bjerta...
samtyck att blifva min, och allt hvad kärlek och rikedom
kunna bjuda, tillhör er. Ja, hvad mer är, ert rykte, er
heder inför verlden skall på det högsta sauveras af mig,
derpå ger jag er min pardle dhonneur och foi de gentil-
homme! Hör opp att gråta; era ögon äro för vackra der-
till. Bevilja min bön och epargnera mig obehaget att visa
er, alt jag är herre öfver ert ödelp
Vid hvarje ord i grefvens tal tilltogo Albertinas tårar.
Herr grefveo, bad hon, låt mig gå... fordra ej af mig
elt brott, som strider emot både gudomlig och mensklig
lag!... Ni är gift... och om ej er makas rum förmår åter-
kalla hennes minne i ert hjerta, så vet, att intet i verlden
kan utsläcka minnet af min make i min själ... trohet
hafva vi svurit hvarann... trohet i döden...
Enfaldiga qvinna! tror du, att din man är dig trogen i
de främmande länder han besöker? ...
Han är det! men skulle har, glömsk af svurna eder,
icke vara det, så skola dock inga löften, intet våld förmå
mig att bryta mina. Ni lofsar mig tystnad? ... Kan ni äf-
ven lofva mig, att Guds allseend öga skall blunda, att Han
ei, tvefallt, skall straffa den skrymtande äktenskapsbryter-
skan, som vågar försöka att dölja sig för den Allsmäktige? ...
ppna dörrn, herr grefve, jag besvär er derom!
Albertine! ni har valt ett dåligt medel att bli lydd...
eller ... kanbända vill ni det inte... ty era tårar, er ån-
gest göra er dubbelt skönare! Quoiqwil en soit, dessa dör-
rar öppnas endast för min älskarinnal
Han sprang emot henne; lätt som en hind ilade hon
undan honom och hoppade upp i fönstret . ...
Herr grefve l ropade hon: ännu ett steg och jag ka-
star mig utförel