ITALIEN. Den 27 Juni begaf sig påfven till Sankt Ignatii kyrka, der jesuiterna firade slutet på festen åt den helige Gonzaga, och hvilken af denna anledning var på det präktigaste utsmyckad, likasom deras Collegio Romano. Vid inträdet mottogs H. H. af jesuiterordens general, pater Roothaan i egen person, omgifven af ordens förnämste. Sedan H. H. firat en stilla messan, dervid assisterad af erkebiskopen i Milano, monsignore Romili, utdelade han första nattvarden åt 300 bland kollegiets elever; hvarunder skolungdomen afsjöng koraler. Derefter besåg han anstaltens samtliga inrättningar. Folkets förhållande under hans bortoch återfärd vid detta besök, var öfverraskande ljumt. Dagen derpå firades sorgmessan efter OConnell, i kyrkan Sant Andrea dela Valle. Ofver ingången hade man satt en inskrift med kolossala bokstäfver till den aflidnes minne, jemte hans vapensköld. Inuti var kyrkan svartklädd och visade en öfver 4100 fot hög katafalk. Efter requiem predikade den berömde pater Ventura, men medhann icke på två timmar sitt föredrag, utan uppsköt sutet till morgondagen. Utom ledamöter af den högre prelaturen såg man här en mängd irländare och engelska katoliker, och romerska borgargardet hade fullt upp att syssla med att upprätthälla nigon ordning i den ofantliga folkträngseln af romare. SCHWEIZ. I talet vid Edsförbundsdagens öppnande, den 3 Juli, yttrade sig förbundspresidenten von Ochsenbein, med hänseende till de vigtiga frågorna för dagen, på sätt som följer: Edsförbundne! Vi vilja betrakta verkliga förhållandet oförbehållsamt, ärligt och lugnt. Frågan gäller mensklighetens vigtigaste ägodelar: de oeftergifliga vilkoren för ett fritt själslif, valet emellan framsteg och stillastående; alltså afgörandet af en strid, hvilken, af lika ålder med vårt slägte, oupphörligt har återvändt än i en skepnad, än i en annan, cch som kanhända icke någonsin så djupt som nu skakat det stora spirituella Europa i sina gamla grundfästev. Väl äro ögonblickets resultater af denna mödosamma strid ganska olikartade på olika håll; imedlertid synas de i det hela icke kunna frånkännas ett lyckligt sträfvande till en allmännare lyftning. Vi se vid Schelde och vid Isar företeelser, hvilka man ännu för kort tid sedan räknade bland omöjligheterna. Till samma klass hör äfven förstärkandet af den konstitutionella principen i norra Tyskland, en länge förkunnad, men ändtligen uppgången stjerna. Om också häri tycks finnas en tillförlitlig borgen mot antikonstitutionell öfvervigt, så ligger dock en ännu mera säker i den sunda och opartiska uppfattningen och domen öfver grundorsakerna till denna andens allmänna kamp, och i det kloka beviljandet af hvad tiden och folkets behof oafvisligt påkallan. — Talaren förklarade sig, i det följande, för en ofördröjlig revision af edsförbundet såsom det säkraste vilkoret för betryggande af den nationella sjelfständigheten och för genomförandet! af alla de åtgärder, som åsyfta folkets verkliga välfärd; likväl med möjligaste skonsamhet mot de särskilda kantonernas suveränitet och egenheter,. Derefter slöt han med följande märkliga ord: Väl vill man veta, att de makter, som deltagit i Wienska fredskongressen, icke gynna någon reform af vårt Edsförbund, och man har redan uppställt den förslitna skräckbilden af en utländsk mellankomst; men ifrågavarande makters interesse är dock ännu detsamma, som då förmådde dem till den högtidliga förklaringen, att allmänna statsinteresset fordrar erkännandet af en orubblig neutrelitet till förmån för schweiziska edsförbundet..... Skulle vi dock, trots dessa facta, irra 0ss; skulle det osannolikaste, utländsk inblandning, försökas i edsförbundets inbördes angelägenheter, så må verlden erfara att Schweiz, starkt genom sin goda rätt, mäktigt genom de öfver allt utgrenade sympatierna hos alla fria och för friheten kämpande folk, är beredt att offra sin sista kraft och sitt sista hjertblod, för värjandet af sin genom fädren i så mången het drabbning eröfrade sjelfstindighet, för att åt barn och barnbarn öfverlåta dsoita sitt dyrbaraste arf i dess fulla betydelse, såsom en helig föräring. Vid Edsförbundsdagens andra sammanträde, den 6 Juli, förekom ingen fråga af vigt.