TILL INSÄNDAREN AF NÅGRA ORD OM
KOMMUNISMEN.
(Se Aftonbladet JM 444 och 143.)
Jag har tillförene i anledning af de tankar, den
jag i tryck framkastat, mestadels blifvit i allmänn:
ordalag antingen smädad eller berömd. Att äfver
recensioner varit synliga, hvilka mer inlåtit sig uti
det afhandlade ämnet och på ett aktningsfullt och
för mig -smickrande sätt redogjort för de af mig ut:
talade åsigter och tendenser, erkännes äfvenlede:
med all tacksamhet. Imedlertid är insändaren der
förste, som på ett lugnt och oväldigt sätt sökt be.
riktiga och upptaga till vidare bearbetning något
utlåtande af mig. Detta påkallar ett uttryck af min
erkänsla.
Men hvaå för det första de fel vidkommer, dem
Ins. lägger mig till last i anledning af mitt i Bild-
ningscirkeln hållna tal om kommunismen, så kar
jag möta dem alla med ett svar. Ins. skiljer e
mellan tal och afhandling. Han gör på det förra
en fullständig afhandlings fordringar gällande. Stora
böcker hafva, säsom Ins. väl vet, varit skrifna om
kommunismen, och sådana fordras i sanning, om
man från alla sidor ville utreda och bedöma denna
företeelse. Men härom kunde uti ett tal, helst med
de åhörare till hvilka det var stäldt. ej blifva fråga.
Jag visste, att bland dessa åhörare funnos sådana,
som dels under resor stått i någon beröring med
kommunister i andra länder, dels äfven genom böc-
ker, bland hvilka en liten brochure af Cabet nyli-
gen varit synlig i öfversättning på svenska, inhäm-
tat någon flyktig kännedom om densamma. Jag
visste äfven, hvad erfarenhet jemväl i andra länder
bekräftat, att kommunismen vanligen har något loc-
kande för menniskor med mer välmening än odling
och skarpsinnighet, synnerligast för dem som sjelfva