TILL INSÄNDAREN AF NÅGRA ORD OM KOMMUNISMEN. (Se Aftonbladet JM 444 och 143.) Jag har tillförene i anledning af de tankar, den jag i tryck framkastat, mestadels blifvit i allmänn: ordalag antingen smädad eller berömd. Att äfver recensioner varit synliga, hvilka mer inlåtit sig uti det afhandlade ämnet och på ett aktningsfullt och för mig -smickrande sätt redogjort för de af mig ut: talade åsigter och tendenser, erkännes äfvenlede: med all tacksamhet. Imedlertid är insändaren der förste, som på ett lugnt och oväldigt sätt sökt be. riktiga och upptaga till vidare bearbetning något utlåtande af mig. Detta påkallar ett uttryck af min erkänsla. Men hvaå för det första de fel vidkommer, dem Ins. lägger mig till last i anledning af mitt i Bildningscirkeln hållna tal om kommunismen, så kar jag möta dem alla med ett svar. Ins. skiljer e mellan tal och afhandling. Han gör på det förra en fullständig afhandlings fordringar gällande. Stora böcker hafva, säsom Ins. väl vet, varit skrifna om kommunismen, och sådana fordras i sanning, om man från alla sidor ville utreda och bedöma denna företeelse. Men härom kunde uti ett tal, helst med de åhörare till hvilka det var stäldt. ej blifva fråga. Jag visste, att bland dessa åhörare funnos sådana, som dels under resor stått i någon beröring med kommunister i andra länder, dels äfven genom böcker, bland hvilka en liten brochure af Cabet nyligen varit synlig i öfversättning på svenska, inhämtat någon flyktig kännedom om densamma. Jag visste äfven, hvad erfarenhet jemväl i andra länder bekräftat, att kommunismen vanligen har något lockande för menniskor med mer välmening än odling och skarpsinnighet, synnerligast för dem som sjelfva