TON, EN SBEILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRUUKDRADET. TREDJE DELEN. Hon har bedt, forif;r Charlotte, alt jag skall rekommendera henne hos mina vänner, och äfven sjelf ge henne arbete; och som jag just nu har linnesöm, så vill jag lemna henne tillfälle till förtjenst här. Här hon något prof med sig på hålsöm eller genombrytningar? Nej, fru grefvinna! Men om jag får en mönst rduk, skall jag visa hvilka jag kan sy, svarade Albertin?, halfgråtande, förkrossad, och förödmjukad af Charlottes föraktfulla bemötande. Albertina, det är sannt, hade aldrig talat vid någon annan förnäm dam, än grefvinnan på Ridmansö; men dels var denna gammal, dels bar allt, hvad hon sade, prägeln af godhet och välvilja. Så mycket rera skärande verkade således Charloltes öfvermod i ton och blick. Charlotte satte sig framför toilettbordet, betraktade Albertina i spegeln, och tillsade Minette att ge henne mönsterduken. Albertina mottog och besåg den. Fru grefvinna, jag kan sy dem alla., ,Det är bra. Jag har åtskillig slags linnesöm, som jag ville ha fort och väl sydd. Men en sak: jag vill att hon skall sitta här och sy; hon kan få börja redan i morgon. Albertina tackade, med så mycket behag, för grefvinnans godhet att Jåta uppsöka henne och lemna henne arbete, att Charlotte kände sig rörd. Men jag fir bex, fortfor hon, om fjorton dagars anstånd, så vida det kan möjligen beviljas mig, emedan jag redan emottagit söm af mamsei! Louise Ekerman., Detta förtröt grefvinnsn, som tyckte att hon strax bort afstålt från all annan sysselsättning, än för hennes räkning, allrahelst när det var för mamsell Ekermax, , Albertina, som märkte grefvinnans missnöje, bad henne på det bevekligaste ej misstyck?, och skildrade så lifligt Måmsell Ekermans verkligen godhetsfulla uppförande mot henne och heanes mor, att Charlotte, om hon följt sitt bjertas ingifvelse, skulle omfamnat Albertina och skänkt ) Se A. B. M4 99—102, 105, 108, 109, 111, 413, 1185, 116, 118—121, 132—136, 138—144, 146, 147, 149, 150, 157—162: