NN
Desto starkare upprördes derföre hans svarta själ, och
ju mer ban hatade, desto sackersötare blef bans ton. )
Hade icke fru Malla känt alla omständigheterna, rörande
Berg: förhållanden till huset, så skulle hon ovilkorligen
trott, att han var Gustafs och Albertinas verklige vän. I
Hvad som Lksäl för ett ögonblick bidrog att röra sjelfva
Bergens hjerta och tilltvinga Albertina skining af både;
honom och de öfriga, var det outsägliga behag, hvarmed
hon uppfyllde en värdinnas ålig ganden vid den middag, de
bjödos att efter förrättningens slut intaga.
D2 lemnade huset med långt menskligare känslor, än
de ankommo dit.
Det är synd om henne, stackars qvinna! yitrade kro-
nofogdea på gården, då de vo-o färdiga att sätta sig uti.
Ja, ingen har väckt mitt deltagande förr, det vet jag,
svsrade Blomberg, och kunde ej hindra uttrycket af en
viss mildring i den annars ständigt rofgiriga blicken.
B rgen rufvade öfver sin gamla tanke: hvarföre afslog
Johanna mn hand?
Så snart dei sista Jjudet af bjellrorna hunnit bortdö,
kastade Albertina sig i fru Mallas armar.
O, min älskade, vördade mor, huru tacka er, som lem-
nat ert bus, lemnat min gode fosterfar, för att ila till min
bjelp!
Se här, Albertina, ett bref ifrån din man; han skref
det, medan jag rustade mg i ordning till resan.,
Fru Flodman framtog ett temligen tjockt bref.
Och min mor,, sade hon och kysste brefvet, har haft
bjerta att så länge undanbålla mig detta dyrbara papper!,
Gumman runkade på hufvudet och smålog:
Det har du rätt il... jag skulle just ha lemnat dig
det, när huset var fullt af folk!
Albertina rodnade, och sökte att med en kyss på sin
fostermors hand utplåna den orättvisa förebråelsen.
Hon uppref kuvertet.