NN Desto starkare upprördes derföre hans svarta själ, och ju mer ban hatade, desto sackersötare blef bans ton. ) Hade icke fru Malla känt alla omständigheterna, rörande Berg: förhållanden till huset, så skulle hon ovilkorligen trott, att han var Gustafs och Albertinas verklige vän. I Hvad som Lksäl för ett ögonblick bidrog att röra sjelfva Bergens hjerta och tilltvinga Albertina skining af både; honom och de öfriga, var det outsägliga behag, hvarmed hon uppfyllde en värdinnas ålig ganden vid den middag, de bjödos att efter förrättningens slut intaga. D2 lemnade huset med långt menskligare känslor, än de ankommo dit. Det är synd om henne, stackars qvinna! yitrade kronofogdea på gården, då de vo-o färdiga att sätta sig uti. Ja, ingen har väckt mitt deltagande förr, det vet jag, svsrade Blomberg, och kunde ej hindra uttrycket af en viss mildring i den annars ständigt rofgiriga blicken. B rgen rufvade öfver sin gamla tanke: hvarföre afslog Johanna mn hand? Så snart dei sista Jjudet af bjellrorna hunnit bortdö, kastade Albertina sig i fru Mallas armar. O, min älskade, vördade mor, huru tacka er, som lemnat ert bus, lemnat min gode fosterfar, för att ila till min bjelp! Se här, Albertina, ett bref ifrån din man; han skref det, medan jag rustade mg i ordning till resan., Fru Flodman framtog ett temligen tjockt bref. Och min mor,, sade hon och kysste brefvet, har haft bjerta att så länge undanbålla mig detta dyrbara papper!, Gumman runkade på hufvudet och smålog: Det har du rätt il... jag skulle just ha lemnat dig det, när huset var fullt af folk! Albertina rodnade, och sökte att med en kyss på sin fostermors hand utplåna den orättvisa förebråelsen. Hon uppref kuvertet.