Sektionen för boskapsskötseln. Diskussionen öfver 46 frågan fortsattes. Ordföranden anmälde en afhandling af öfverste Liljenstolpe, angående sättet att uppföda starka hästar, om hvilkens vigt ordföranden ansåg något tvifvel icke kunna ega rum. Men då den vore för vidlyftig att uppläsas, hemställde ordföranden, om icke denna skrift borde under mötet läggas på bordet, så att ledamöterna finge tillfälle att taga kännedom om densamma, samt att den sedan infördes fullständigt i berättelsen om mötets förhandlingar. Förslaget bifölls. Hr Frölich hade anmält sig, med anledning af den skiljaktighet, som i temligen skarpa drag röjt sig vid gårdagens diskussion öfver denna fråga, emellan baron Raab, baron Kremer och herr Westfelt. Talaren ansåg denna skiljaktighet kunna helt enkelt förklaras genom olikheten af den jordmån, hvarpå rönen blifvit gjorda. Talaren förmodade att baron Kremer och hr Westfelt haft afseende på den starka lera, som råder i Upland, hvaremot baron Raab afsett lösare jord, till och med sandblandad. Svårligen skall erfarenheten förorda betning af 3 års vall på lerjord; hvaremot någon svårighet icke möter för dylik betning på lösare jord. Talaren kunde ej heller undgå anmärka, att om baron Raab kallar det af honom omförmälda jordbruk för vexelbruk, så begagnar han en med den vanliga olik nomenklatur, och att tvisten äfven ur denna synpunkt är lätt förklarad, nemligen derigenom, att de från hvarandra skiljaktiga åsigterna angå alldeles olika ämnen. På bemställning af ordföranden ansågs diskussionen öfver denna fråga afslutad. 47:de frågan: Då en egendom är aflägset belägen från större städer, är det fördelaktigare att använda foder och rotfrukter till gödning af stalloxar, till uppfödning af ungboskap, eller till en utvidgad kolagugård? Eller skulle det möjligen i vissa fall, under nämnde förhållande, vara fördelaktigare att i stället för koladugård underhålla ett schäferi? Ordföranden begynte med uppläsning af de svar, som äfven öfver denna fråga förekomma i de från baron Salza och lagman Röök ingifna skrifter. För öfrigt anmälde sig ingen att tala i detta ämne. Herr ordföranden ansåg att åsigterna derom vore individuella för hvar och en särskild lokalitet inom landet. Frågan 48: Böra kor mjölkas tre gånger om dagen? Sker mjölkningen såsom den i våra ladugårdar vanligen verkställes, ändamålsenligt ? hade föranledt grefve Saltza att upplysa, det mani Tyskland icke begagnar mjölkrör till kornas mjölkning. Herr Arrhenius anmärkte att detta mjölkningssätt, såsom ganska äfventyrligt, ej heller brukas här, om icke någongång, då sjukdom hos kreaturet gör det nödvändigt. Härefter öfvergick sektionen till behandling af A9:de frågan; om smör och ostberedning. Herr v. Celsing fästade dervid uppmärksamheten på det dåliga salt, som här i landet vanligen begagnas. Man borde använda renadt bergsalt. I Tyskland behanclas saltet, innan det begagnas, med mycken omsorg, att det må blifva väl renadt; Det engelska smörsalt man får, ser visserligen renare ut än vårt vanliga, men är i sjelfva verket lika orent. Den tyska behandlig:n af salt, hvilken vore den bästa, bestod deruti, att efter ett noggrannt val af bergsalt, upplösa saltet i vatten, filtrera det och inkoka det, tills det till hälften kristalliserar sig, hvarpå man låter det torka. Det salt man sålunda erhåller, bibehåller de dermed insaltade varorna längre. Skrädet är ganska användbart åt kreaturen. Grefve Beckfriis omförmälde att man i Holstein och Skåne ej gör sig besvär med att rena salt, utan köper sig Lineburgersalt. Herr Celsing: Det är just sådant salt som jag menar. Grefve Frölich talade om smörtjernans konstruktion. Efter många rön hade man ändå slutligen funnit, att-den enkla, vanliga, i hvilken tjernstaken går opp och ner, vore den bästa. Grefven hade