det likgiltigt cm man utsär klöfvern bland reg,
hyete eller korn; men i våra vanliga kalla och torra
vårar är det bäst alt så den ihop med råg, som
dock icke bör vara för tjock.
Hr baron Stjernsiedt delade hufvudsakligen hr
Hovings åsigter.
Kapten Hedengren anmärkte olika lokalers olika
resultater, och beskref, då han sednare åter fick or-
det, läget och beskaffenheten af de åkerland, kan
för ifrågavarande utsäde begagnar.
He Odelberys åsigter uti förevarande fråga voro
i någon strid med hvad de flesta föregående talare
yttrat. Han hade förr försökt att så klöfver i råg,
men det bade alltid slagit felt; numera sår hr Ö.
i korn, och om skörden också lyckas mer eller min-
dre väl, hade den dock aldrig misslyckats; orsaken
till denna framgång vore, ett då klöfver sås ome:
delbart efter kornet, uppvexer den samtidigt med
kornplantan.
Baron v. Kremer hade sett hr Odelbergs vackra
klöfverfält och vitsordade de goda resultater, som
der visa sig. Dessa ansåg talaren kunna tillskrifvas
det särdeles omsorgsfulla brukningssättet, jemte sjelf-
va jordmånen. Men talaren hade sått i råg och
trodde sig kunna visa lika vackra resultater, som hr
O., hvarför han trodde att det vore detsamma efter
hvilket sädesslag klöfvern såddes. Det vore fördel-
aktigast att utså klöfver enbart. Talaren hänvis
till en beskrifning i Upsala läns hushållningssäl!
kaps handlingar, om sättet att förskaffa sig klötver-
frön.
Majoren v Schaniz meddelade, att han såd
klöfverfrö om våren; han hade tillförene sått
om hösten, men utan framgång, hvartill våra strän-
ga vintrar vore orsaken.
Öflycrpostdirektören baron Hamilton har på, sin
egendom en del svog jordmån, hvarpå han förr haft
klöfver till höstutsäde, men hvaraf skörden ej bli!vit
fördelaktig. Secermera hade haronen af erfarenhe-
ten funnit nyttigare att så klöfver om våren, andra
året efter potatis.
En annan t e, hvars namn ej hördes, hede ej
funnit märklig skillnad i resultaten, vare sig att så-
ningen skett vår eller höst. Då man vill ha frö af
klöfver, vore det fördelaktigast att taga dem som
kommit efter vårutsäde. Talaren meddelade, att då
man på hans ort försökt dubbelplöjning, bade vår-
säden gått i qvaf för klöfvern och måst begagnas
till foder.
Ännu en annan vwvitsordade svenska klöfverfröns
företräde framför utländska. Han hade midt i vå-
ren slagit klöfvern, som blifvit sådd uti höstsäd,
och det hade ej misslyckats under något af 7 år.
Kapten Westfält anmärkte, jemte svårigheten att
för fröns erhå!lande rensa klöfyern, förd olen att låta
fröet ligga i sin knopp under vintern, då det mog-
nar till fullkomlig fröbarhet. så brukas i Wester-
göthland, der man efter på sådant 5 ätt förskaffadt
frö sett orimligt vackra skördar. (,
En annan talare fästade uppmärksamheten på nöd-
vändigheten att icke så klöfver och råg alltför tätt,
då de utsås tillhopa.
Hr Westfält: Klöfver bör så vidt möjligt sås med
machin. Djup körning måste användas. Frö-ren-
göringen ansåg talaren böra tillgå på vanligt vis.
Han föredrar principen att tröska med slaga, fram-
för bruket af tröskverk, när fråga är om klöfyver.
Fröhusen gå vida bättre sönder för slagan; då de
deremot komma genom machinen för mycket hela
och oskadde m. m.
Mötets sekr. Arrhenius framhöll det genom grefve
Beckfriis i dagen lagda intressanta rönet, att jord
kan blifva hvad man kallar klöfversjuk, och att
detta hjelpes genom rajolering. På rajolerad jord
kan klöfver sedan ånyo sås med stor fördel.
Hr Ode!lterg: Om klöfver s skall lyckas, så bör den
ås tidigt om våren på höstplöjd jord. Mullen bör
likväl göras mycket lös och fin och alla kokor väl
krossas. Såningsmachin är för klöfverfröet fördel-
aktigast att begagna, och omedelbart efter den der-
med verkställda sådden, går man öfver fältet med
välten.
Baron Raab releverade de många slags erfaren-
heter de närvarande hade, hvar och en om sin klöf-
ver. Han bad derföre att få hemställa, huruvida
icke också han på sitt vis hade rätt? Han ville
finna orsaken till de olika utslag, man erfarit al
klöfversådd i korn, härleda sig ej från klöfvern, men
från kornet, hvaraf man valt olika slag. I den art
korn, hvarom löjtnant Hedengren talat, ville baron
Raab aldrig råda att efteråt så klöfyer. I Calmare-
nejden, der baronen bor, har man tvåradigt korn;
och att så klöfver i den, lyckas förträfligt. Att der-
emot, såsom någre förordat, så klöfver efter potates,
ansåg baronen icke välbetänkt; han önskade, i af-
seende på hr Odelbergs yttranden, anmärka de lyck-
liga auspicier, hyarunder egendomen Enskede be-
finner sig, att, så nära hufvudstaden, lätt och öf-
verflödigt kunna fertiliseras, hvadan mycket kan
lyckas och gå väl på Enskede; utan att vara öfver-
allt tillämpligt. I frågan om valet mellan utländskt
och inhemskt klöfverfrö, erkänner talaren visst det
förres godhet, men bekänner, att han dock alitid
funnit sig tillräckligt väl af inhemska frön, helst
dem han sjelf skördat och beredt. Man kör med
noggrannhet samla klöfverns fröhylsor: baron Raeb
nyttjar barn, för att afplocka dem åt sig. Denna
metod bör förordas; den synes gå långsamt, men
betalar sig godt. För öfrigt medgaf talaren dt in-
tressanta i grefve Becktriis rön om att jorden ge-
nom rajolering synnerligen förbättras, sedan den af
för mycken eller ofta repeterad klöfver blifvit ska-
dad.
Hr ordföranden framställde, att sektionen skulle
öfvergå till de med 20 sammanhängande bifrågor.
Grefve Beckfriis förmälde, att han årligen besår
300 tunnland med klöfver, och kegagnar dertill ut-
ländskt frö. Han föredrager detta, men tillstår att
Skåne, genom tillgången på handlande, som inför-
skaffa utländskt klöfyverfrö, kan hafva en fördel fram-
för andra provinser, hvarföre inhemska frön i de
sednare måste tillgripas. I afseende på rengöringen
och frönas urskiljande ur hylsorna, skickar grefyen
sin klöfver helt enkelt till qvarnen, att malas — ej
till mjöl naturligtvis — men till er fröberedning,
som på detta sätt blir ganska god.
Hr Paykul! yttrade sig öfver såttet att rena klöf-
verfröet, hvarvid han ansåg det bästa vara malning,
bvilket tillgick på samma sätt, som malning af
he!gryn.
Hr grefve Lewenhaupt hade efter anställda jem-
förelser mellan utländskt och svenskt klöfverfrö fun-
nit det sednare bättre eller säkrare.
Tiden var nu så pass framskriden, att sektionen
upplöste sig, för att lemna rum åt
Sektionen för boskapsskötseln.
Denna sektion öppnades med ett talaf sektionens
ordförande, friherre Hugo Harrilten, hvaruti denne
yttrade, att det ämne, som utgjorde föremål för sek-
tionens öfverläggning, utan tvifvel yore bland de
vigtigaste. Förste ordföranden hade redan uti sitt
sakrika anförande visat huru mycket vi, hvad våra
lifsförnödenheter beträffade, vYore beroende af im-
naortfen Kunde nu hrädat kallac vår färefa förnö-