ämnen, som äro nödiga för vissa sädesslag. Kammarherren von Paykull ansåg den föreställningen vara oriktig, att klöfver, vicker och ärter göda. Alt efter vacker förskörd af grönbergning, en vacker efierskörd af höstsäd kan fås, kommer deraf, att jorden blir sönderdelad genom försädets rötter. Efterskörden kan väl blifva vacker det första året, men det går icke an att i flera år efter hvarandra så foderväxter först och sedan höstsäd. Man må icke tro att jorden förbättras deraf; den tvärtom utmattas. Om man hinner skörda foderväxterna tidigt, går methoden an; men detta inträffar sällan, i Upland åtminstone, der man fått många dåliga efterskördar, Hr Björck: Efterskörden beror af ärternas och vickerns utseende. Ju vackrare dessa äro, desto vac3 krare blir höstsäden. I Pommern har man efterlt en vacker potatisskörd fått ypperlig höstskörd. Spergel är en fördelaktig växt aw odla. På 9 veckor har den gifvit god skörd och således icke hindrat sådd af annat. Sedan sektionen förklarat sig anse öfverläggningen om 46:de frågan slutad, framställde hr Ordföranden sin åsigt, alt frågan icke vore af egenskap att föranleda till något besluts fattande, utan blot gjord, för att gifva mötets ledamöter anledning til yttranden af sina åsigter. Sjuttonde frågan upplästes, så lydande: Hafva, vid foderodling på åker, de vanligen begagnado foderväxterna och serdeles klöfvern visat sig fördelaktigare och säkrare, då de odlats ensamt eller i blandning med gräs? Svar på denna innefattades i grefve v. Satzas, hr lagmannen Rööks, herr Svenssons och den förutnämde anonyines skriftliga anföranden. Grefve Vv. Sal:ca hade funnit klöfvern, blandad med andra foderväxter, gifva en god skörd. Hr Rök tillstyrkte att klöfvern skulle sås ensamt, aldraminst borde den blandas med timotej; hvaremot den anonyme ansåg att blandningen heldst borde bestå af timotej och klöfver. Den sistnämda åsigten uttrycktes muntligen af en ledamot, hvars namn ref. ej hörde. Hr von Paykull trodde det vara säkrast, då blandad såning komme i fråga, att blanda klöfvern med timotej, för att hafva åtminstone någon skörd att påräkna. Enligt den föregående ledamotens erfarenhet hade klöfvern ständigt utträngt timotejen; han hade således nu för praxis att aldrig så klöfver och andra foderväxter tillsammans. Ännu en annan höll före att frågan ej kurdepositivt afgöras: af erfarenheten återstod alltid något att lära. (Ref. måste härvid framföra den önskan för de följande dagarna, att herrar ordförande täcktes högt och tydligt uppropa namnen på dem som anmäla sig, helst flere bland desse ledamöter, såsom varande från landsorten, icke äro personligen kände af referenterne.) Baron Raab förmälde åtskilligt om sina erfarenheter i cirkulationsväg med klöfver, hvaraf man kunde draga den slutsats, att nämnde foderväxt icke tål att för ofta återkomma. Talaren befann sig bland dem, som måhända längst i Sverige begagnat cirkulationsbruk. Klörver, odlad ersam, har han funnit bra; i synnerhet i början. I cirkulation, deremot, gaf klöfvern, redan vid återkommandet till tredje hvarfvet, ingen särdeles skörd. I afseende på blandningen med timotej, hade talaren upplefvat största fördelen, då timotejen såtts om hösten, och klöfyern deri efteråt om våren. Bäst af allt i vexelbruket är att öfvergifva klöfvern, och uteslutande nyttja grässlag, såsom timotej, på sin höjd med en liten portion klöfver tillblandad. Hr Hofving fästade de närvarandes uppmärksamhet på nödvändigheten att dela frågan itu. Vilels man betrakta klöfvern som åkergröda? eller såsom foderväxt på en stadigvarande äny? Detta utgör två ganska olika saker. I förra fallet begagnas klöfvern för cirkulation och slås emellan de egentliga sädesslagen på åkern. Då bör man så 20 skålp. och kanske derutöfver på tunnlandet. Men, sådd på äng, för stadigvarande foderskörd, kan man cch bör man taga-10 skålp. klöfver och 40 dito timotej. Grefve Lewenrhaupt yttrade några ord om angelägenheten att för frågans afgörande se på hvad ändamål man åsyftade med den växt man odlade och erinrade i förbigående, att äfven rotfrukter borde tagas i betraktande. Hr Payhkull hade, vid färsök att få timotej efter rofvor, alivid lyckats få vackrare timotej. Om fördelen af att blanda klöfver med timotej, yttrade sig några andra talare, och deribland hr Hed rngren, hvilken trodde, att om man afsåg att endast för ctt år eller på ett fält skörda klöfver, man väl kunde beså det ensamt med klöfver, men om man hade flera fält av beså och flera år ämnade fortsätta med cirkulationsbruk, vore det nödigt att blanda klöfver med timotej. Hr Björck anförde äfven ett bevis för nödvändigheten att blanda timotej med klöfverfrö. En ledamot anmärkte, att som timotej torkar före klöfver, bidrager den äfven till dennas torkning. Friherre Akerkjelm: Flera talare hafva yttrat sig emot, att så timothejen blandad med klöfver. Jag vill endast säga, att jag åter funnit min fördel vid ett sådant odlingssätt. Örfverläggningen rörande denna fråga ansågs slutad. Härefter företogs, på herr ordförandens proposition, nästa eller 48:de frågan, så lydande: Hvilka foderarter och grässlag passa bäst för olika jordmåner och lokaler, då frågan är om igenläggning till mångårig gräsvall? Och hvilka böra företrädesvis rekommenderas till odling på sådana lokaler, som icke kunna läggas torra? Sekreteraren anförde innehållet af några rörandej? denna: punkt ingifne skriftliga svar. Hr WENfält (?): Då förra delen af punkten fordrar en m vetenskaplig bebandling, vill jag icke derom yttra Prig, men ber att:få säga några ord i afseende på sedhare afdelningen, och vill i sådant afseende nämna, atbyjag under 6 år anställt observationer på en äng, hvilken höst, vinter och vår står under vatten, och chdast om sommaren är torr. Hela nämnde tid besåddes-.denna äng med ängskadle, hvilket lyckades förträffligt, och jag skulle tro att denna vext lämpar sig bästMör vattendränkta marker. . Hr von Paijkull: Lika med förra talaren och af samma skäl vill jag ej yttra mig, rörande förre delen af frågan. Hvad den sednare delen åter angår, får jag nämna, att jag anställt fleråriga experimenter på en äng, hvilken höst, vinter och vår står under vatten, och hvars jordmån är lätt lera. Jag sådde der ängskafle. Första året kom den ej upp. Andra året försökte jag med festuca arundinacea. Nu, och ehuru ängen stått under vatten tills i Maj och ännu icke är torr, stå likväl begge de sådda foderslagen vackra. Detta har likväl inträffat endast der radsåning egt rum. Der foderarterne blifvit bredsådda, äro de ej qvarters höga. På grund af den erfarenhet jag sålunda samlat, anser jag häst att nå vattendränkt mark der hotten hef Oe — UV Aj pm AA -—-Dn IA Sud OO