ämnen, som äro nödiga för vissa sädesslag.
Kammarherren von Paykull ansåg den föreställ-
ningen vara oriktig, att klöfver, vicker och ärter
göda. Alt efter vacker förskörd af grönbergning, en
vacker efierskörd af höstsäd kan fås, kommer deraf,
att jorden blir sönderdelad genom försädets rötter.
Efterskörden kan väl blifva vacker det första året,
men det går icke an att i flera år efter hvarandra
så foderväxter först och sedan höstsäd. Man må
icke tro att jorden förbättras deraf; den tvärtom
utmattas. Om man hinner skörda foderväxterna ti-
digt, går methoden an; men detta inträffar sällan,
i Upland åtminstone, der man fått många dåliga
efterskördar,
Hr Björck: Efterskörden beror af ärternas och
vickerns utseende. Ju vackrare dessa äro, desto vac-
3
krare blir höstsäden. I Pommern har man efterlt
en vacker potatisskörd fått ypperlig höstskörd. Sper-
gel är en fördelaktig växt aw odla. På 9 veckor
har den gifvit god skörd och således icke hindrat
sådd af annat.
Sedan sektionen förklarat sig anse öfverläggnin-
gen om 46:de frågan slutad, framställde hr Ordfö-
randen sin åsigt, alt frågan icke vore af egenskap
att föranleda till något besluts fattande, utan blot
gjord, för att gifva mötets ledamöter anledning til
yttranden af sina åsigter.
Sjuttonde frågan upplästes, så lydande:
Hafva, vid foderodling på åker, de vanligen be-
gagnado foderväxterna och serdeles klöfvern visat sig
fördelaktigare och säkrare, då de odlats ensamt eller
i blandning med gräs?
Svar på denna innefattades i grefve v. Satzas,
hr lagmannen Rööks, herr Svenssons och den för-
utnämde anonyines skriftliga anföranden. Grefve
Vv. Sal:ca hade funnit klöfvern, blandad med an-
dra foderväxter, gifva en god skörd. Hr Rök till-
styrkte att klöfvern skulle sås ensamt, aldraminst
borde den blandas med timotej; hvaremot den ano-
nyme ansåg att blandningen heldst borde bestå af
timotej och klöfver.
Den sistnämda åsigten uttrycktes muntligen af
en ledamot, hvars namn ref. ej hörde.
Hr von Paykull trodde det vara säkrast, då blan-
dad såning komme i fråga, att blanda klöfvern med
timotej, för att hafva åtminstone någon skörd att
påräkna.
Enligt den föregående ledamotens erfarenhet hade
klöfvern ständigt utträngt timotejen; han hade så-
ledes nu för praxis att aldrig så klöfver och andra
foderväxter tillsammans.
Ännu en annan höll före att frågan ej kurdepo-
sitivt afgöras: af erfarenheten återstod alltid något
att lära.
(Ref. måste härvid framföra den önskan för de
följande dagarna, att herrar ordförande täcktes högt
och tydligt uppropa namnen på dem som anmäla
sig, helst flere bland desse ledamöter, såsom varande
från landsorten, icke äro personligen kände af refe-
renterne.)
Baron Raab förmälde åtskilligt om sina erfaren-
heter i cirkulationsväg med klöfver, hvaraf man
kunde draga den slutsats, att nämnde foderväxt icke
tål att för ofta återkomma. Talaren befann sig
bland dem, som måhända längst i Sverige begagnat
cirkulationsbruk. Klörver, odlad ersam, har han
funnit bra; i synnerhet i början. I cirkulation,
deremot, gaf klöfvern, redan vid återkommandet till
tredje hvarfvet, ingen särdeles skörd. I afseende
på blandningen med timotej, hade talaren upplef-
vat största fördelen, då timotejen såtts om hösten, och
klöfyern deri efteråt om våren. Bäst af allt i vexel-
bruket är att öfvergifva klöfvern, och uteslutande
nyttja grässlag, såsom timotej, på sin höjd med en
liten portion klöfver tillblandad.
Hr Hofving fästade de närvarandes uppmärksam-
het på nödvändigheten att dela frågan itu. Vilels
man betrakta klöfvern som åkergröda? eller såsom
foderväxt på en stadigvarande äny? Detta utgör två
ganska olika saker. I förra fallet begagnas klöfvern
för cirkulation och slås emellan de egentliga sädes-
slagen på åkern. Då bör man så 20 skålp. och
kanske derutöfver på tunnlandet. Men, sådd på äng,
för stadigvarande foderskörd, kan man cch bör man
taga-10 skålp. klöfver och 40 dito timotej.
Grefve Lewenrhaupt yttrade några ord om ange-
lägenheten att för frågans afgörande se på hvad
ändamål man åsyftade med den växt man odlade
och erinrade i förbigående, att äfven rotfrukter borde
tagas i betraktande.
Hr Payhkull hade, vid färsök att få timotej efter
rofvor, alivid lyckats få vackrare timotej.
Om fördelen af att blanda klöfver med timotej,
yttrade sig några andra talare, och deribland hr
Hed rngren, hvilken trodde, att om man afsåg att
endast för ctt år eller på ett fält skörda klöfver, man
väl kunde beså det ensamt med klöfver, men om
man hade flera fält av beså och flera år ämnade
fortsätta med cirkulationsbruk, vore det nödigt att
blanda klöfver med timotej.
Hr Björck anförde äfven ett bevis för nödvändig-
heten att blanda timotej med klöfverfrö.
En ledamot anmärkte, att som timotej torkar
före klöfver, bidrager den äfven till dennas torkning.
Friherre Akerkjelm: Flera talare hafva yttrat
sig emot, att så timothejen blandad med klöfver.
Jag vill endast säga, att jag åter funnit min fördel
vid ett sådant odlingssätt.
Örfverläggningen rörande denna fråga ansågs slu-
tad. Härefter företogs, på herr ordförandens propo-
sition, nästa eller 48:de frågan, så lydande:
Hvilka foderarter och grässlag passa bäst för o-
lika jordmåner och lokaler, då frågan är om igen-
läggning till mångårig gräsvall? Och hvilka böra
företrädesvis rekommenderas till odling på sådana
lokaler, som icke kunna läggas torra?
Sekreteraren anförde innehållet af några rörandej?
denna: punkt ingifne skriftliga svar.
Hr WENfält (?): Då förra delen af punkten for-
drar en m vetenskaplig bebandling, vill jag icke
derom yttra Prig, men ber att:få säga några ord i
afseende på sedhare afdelningen, och vill i sådant
afseende nämna, atbyjag under 6 år anställt obser-
vationer på en äng, hvilken höst, vinter och vår
står under vatten, och chdast om sommaren är torr.
Hela nämnde tid besåddes-.denna äng med ängs-
kadle, hvilket lyckades förträffligt, och jag skulle tro
att denna vext lämpar sig bästMör vattendränkta
marker. .
Hr von Paijkull: Lika med förra talaren och
af samma skäl vill jag ej yttra mig, rörande förre
delen af frågan. Hvad den sednare delen åter an-
går, får jag nämna, att jag anställt fleråriga expe-
rimenter på en äng, hvilken höst, vinter och vår
står under vatten, och hvars jordmån är lätt lera.
Jag sådde der ängskafle. Första året kom den ej
upp. Andra året försökte jag med festuca arundina-
cea. Nu, och ehuru ängen stått under vatten tills
i Maj och ännu icke är torr, stå likväl begge de
sådda foderslagen vackra. Detta har likväl inträf-
fat endast der radsåning egt rum. Der foderar-
terne blifvit bredsådda, äro de ej qvarters höga. På
grund af den erfarenhet jag sålunda samlat, anser
jag häst att nå vattendränkt mark der hotten he-
f
Oe
— UV Aj pm AA
-—-Dn IA Sud OO
-