Kaulschufabriker, Kortfabriker, Lackfabrikation, Pappersbruk, Sammetsväfveri, Snusoch Tobaksfabriker, Stenhuggerier, Stentryckerier, Stoftsväfverier, Såckerbruk, Tapetfabriker, Vazxduksfabriker, Kirurgiska instrumentmakerier, Fabriksmachinfaktorier, m. fl.; och äfven för! här representerade yrken saknas flera artiklar, som förr funnos framställda, t. ex. bland de musikaliska instrumenterna bleckinstrumenter och anire blåsinstrumenter, guitarrer och fioler (utom fortepianos finnes här blot ett enda annat musikaliskt instrument — en bicloncell — och den är förfärdigad af en dilettant). Några b!and an!edningarne till dessa skiljaktigheter emellan förr och nu ha vi ofvanföre sökt utreda; måhända finnas äfven andra. En på allmännare erfarenhet grundad förklaring öfver denna egenhet terde först vara tillgänglig vid nästa offentliga slöjdexposition. Efter denna allmänna öfverblick, torde vinu kunna taga ea och annan detalj i betraktande. Vid inträdet i första expositionssalen öfverraskas åskådaren angenämt af en bland den närvarande expositionernas nyheter: de i bränd: lera (sterra: cottar) utförda bitlverken och bygg: nadsprydnaderna. Detta slags konstarbete, sål vanligt i forntiden, hvars qvarlåtenskap deraf stundom utgör vissa konstsamlingars förnämsta beståndsdel, bar på några orter utrikes, och ssrdeles i Berlin och Märchen, begynt upplifvas på nytt af artistiskt bildade krukmakare -och kakelugnsmakare, ssm gjort den till en icke mindre riktande är ärofull tillhörighet för -sina handtverk eller fabriker; och det är just i samma egensgap, som Vi nu se det infört här. Vizsten häraf, i synnerhet för arkitekturen, kan man först uppskatta mir man erinrar sig ått byggnadsornamenter i bränd lera äro lika öförgängliga som annat tegel; men om dettas vaäraktighet utan rappning, äfven i norden, lemna våra gamla åomkyrker afgörande vitserd. Man beböfver icke frukta att ler-ornamenterna hvarken spricka af värma, likt träsniderier, eller sprängas af frost, likt bilder af gips; med vilkor blott att bränningen skett tillräckligt. Dt är bolaget Hojfman Björkman, som Täderneslandet har att tacka för krukmakeriets återförande äfven hos oss, från ett blott handtverk till en utmärkt konst, tfiflande med skulpturen, likasom hos de gamle; och man börjar redan att af de -leganta oernamenterna i terra-cotta på åtskilliga byggnader (t. ex. Winters etåblissement på Djurgårässlätten) finna alt den nya fabrikationen börkunna löna sig; och så mycket mera, som : priserna äro ganska billiga i jemnförelse med-arfbetets förtjenst. Mediljongerna, JE 647 ..:4640 på katalogen, som äro trogna och uttrycksfulla kopior ismått aUThorwaldssens bekanta basreliever Natt och Mergon, kosta, likasem detemakfulla kakekignsornamentet MI 1653, blott 40 rdr kvar; vett pris, som visst icke är öfverdrifvet för så goda arbeten i ett så varaktigt material. För en miniaturkopia (AA? 1643) af den ryktbare gladiatorn begärs blott 33 rdrZ6 skill., och man -ser ej ofta någonting dermed jemnförligt på våra egentliga konstexpositioner. I ännu högre grad gäller detta om debegge penåerterna) Den ena af dessa intagande statyetter förest: ler en hacchant och den andra en vattennymf. Naturligtvis äro äfven de ej annat än kopior efter någon stor mästares arbete; derom-vittnar hela kompositionens snillrika syribolisefing af vin och vatter och:deras olika verkan, uttryckta genom bachautens något sjelfsväldiga attityd och tjusta uppsyn,: i motsats met -vattenmnymfens lugna ställning.ech rediga bliek. Men om äfven det hela vore efterbildadt medelst form, så skulle de finare-uttrycken icke !kunnmat bibehålla sig i lezan;:de ha fordrat slutlig retouchering; och att denna lyckats, ådagslägger att tillverkaren är mer än fabrikant: ett:han sjelf! är konstnär. —T dessa artistiska bandtverkares spår går hr Fjellstedt.sGesell och formmäkaren ganska lyckligt, genom -sina byggnadsornamenter: (M 559) efter egna formers; flera bland tm äro hållna i en ganska ren stil och särdeles väl utförda. — Expositionen har äfven ett annat prof i bidhuggeri, som åärager -sig allmän uppmärksarshet och förtjenar d4en. Bet är ett konstsnideri af figurer på ett piphufvudj af masur (MM 1609) atföråt af Sofi Isberg, -ena ung :torparedotter på landet, som icke äger wågon: annan konstbildning än den hon förskaffat: siz sjelf (Det är likväl icke hon, som låtit: framlägga sitt arbete till allmänt åskådande;! utan piphufvudets ägane). När man hör uppl. gifvas att: hen till ledning för sitt arbete endast! haft ea teckning, och nu ser huru hon för: j vandlat denne till en hautrelef, utan att hon f dervid råkat at för några särdeles misstag, så kan man ieke amdgå att hes denna flicka anaj! medfödda konstirärsanlag, som äro värda att ut! vecklas vidare. För det här expenerade arhetet har hon bloti begärt och icke velat mottaga mer än 40 rår ibko.Hon sysselsätter sig medi iylikt, för att kunma underhålla sin gamla mar. — Expositionen har äfven åtskilliga träbildhugserier af konstnärer till profession, neml. af orarsentsbildhuggaren kr Ahlborn och tr2 hans lever, -samt en blomsterbukett af bildhuggaren r Lundberg; dessa under M 4, 2, 5, 4 och 1093 förekommande arbeten tillhöra dock egentigen ea konstexposition och tyckas hafva förrrat sig till slöjdexpositionen, emedan de sakna ett för den väsendtligt vilkor: utsatt pris. S97 (Forts) (INDRA ALLMÄNNA LANBTBRUKSMÖTET ppnales i dag klockan 44 förmiddagen, å öfre: tora börssalen härstädes. Till deltagande deri jade före mötets början tecknat sig nära 3508 edamöter, hvaribland flere från Skåne, äfvenom ett par resande från grannriket,