Kaulschufabriker, Kortfabriker, Lackfabrika-
tion, Pappersbruk, Sammetsväfveri, Snus- och
Tobaksfabriker, Stenhuggerier, Stentryckerier,
Stoftsväfverier, Såckerbruk, Tapetfabriker, Vazx-
duksfabriker, Kirurgiska instrumentmakerier,
Fabriksmachinfaktorier, m. fl.; och äfven för!
här representerade yrken saknas flera artiklar,
som förr funnos framställda, t. ex. bland de
musikaliska instrumenterna bleckinstrumenter
och anire blåsinstrumenter, guitarrer och fio-
ler (utom fortepianos finnes här blot ett enda
annat musikaliskt instrument — en bicloncell
— och den är förfärdigad af en dilettant).
Några b!and an!edningarne till dessa skiljak-
tigheter emellan förr och nu ha vi ofvanföre
sökt utreda; måhända finnas äfven andra. En
på allmännare erfarenhet grundad förklaring öf-
ver denna egenhet terde först vara tillgänglig
vid nästa offentliga slöjdexposition.
Efter denna allmänna öfverblick, torde vinu
kunna taga ea och annan detalj i betraktande.
Vid inträdet i första expositionssalen öfver-
raskas åskådaren angenämt af en bland den när-
varande expositionernas nyheter: de i bränd:
lera (sterra: cottar) utförda bitlverken och bygg:
nadsprydnaderna. Detta slags konstarbete, sål
vanligt i forntiden, hvars qvarlåtenskap deraf
stundom utgör vissa konstsamlingars förnämsta
beståndsdel, bar på några orter utrikes, och
ssrdeles i Berlin och Märchen, begynt upplif-
vas på nytt af artistiskt bildade krukmakare
-och kakelugnsmakare, ssm gjort den till en
icke mindre riktande är ärofull tillhörighet för
-sina handtverk eller fabriker; och det är just i
samma egensgap, som Vi nu se det infört här.
Vizsten häraf, i synnerhet för arkitekturen, kan
man först uppskatta mir man erinrar sig ått
byggnadsornamenter i bränd lera äro lika öför-
gängliga som annat tegel; men om dettas vaär-
aktighet utan rappning, äfven i norden, lemna
våra gamla åomkyrker afgörande vitserd. Man
beböfver icke frukta att ler-ornamenterna hvar-
ken spricka af värma, likt träsniderier, eller
sprängas af frost, likt bilder af gips; med vilkor
blott att bränningen skett tillräckligt. Dt är
bolaget Hojfman Björkman, som Täderneslan-
det har att tacka för krukmakeriets återföran-
de äfven hos oss, från ett blott handtverk till
en utmärkt konst, tfiflande med skulpturen, li-
kasom hos de gamle; och man börjar redan
att af de -leganta oernamenterna i terra-cotta
på åtskilliga byggnader (t. ex. Winters etåblis-
sement på Djurgårässlätten) finna alt den nya
fabrikationen börkunna löna sig; och så myc-
ket mera, som : priserna äro ganska billiga i
jemnförelse med-arfbetets förtjenst. Mediljong-
erna, JE 647 ..:4640 på katalogen, som äro
trogna och uttrycksfulla kopior ismått aUThor-
waldssens bekanta basreliever Natt och Mergon,
kosta, likasem detemakfulla kakekignsornamen-
tet MI 1653, blott 40 rdr kvar; vett pris, som
visst icke är öfverdrifvet för så goda arbeten i
ett så varaktigt material. För en miniatur-
kopia (AA? 1643) af den ryktbare gladiatorn be-
gärs blott 33 rdrZ6 skill., och man -ser ej
ofta någonting dermed jemnförligt på våra e-
gentliga konstexpositioner. I ännu högre grad
gäller detta om debegge penåerterna)
Den ena af dessa intagande statyetter förest:
ler en hacchant och den andra en vattennymf.
Naturligtvis äro äfven de ej annat än kopior
efter någon stor mästares arbete; derom-vittnar
hela kompositionens snillrika syribolisefing af
vin och vatter och:deras olika verkan, uttryckta
genom bachautens något sjelfsväldiga attityd
och tjusta uppsyn,: i motsats met -vattenmnym-
fens lugna ställning.ech rediga bliek. Men om
äfven det hela vore efterbildadt medelst form,
så skulle de finare-uttrycken icke !kunnmat bi-
behålla sig i lezan;:de ha fordrat slutlig retou-
chering; och att denna lyckats, ådagslägger att
tillverkaren är mer än fabrikant: ett:han sjelf!
är konstnär. —T dessa artistiska bandtverkares
spår går hr Fjellstedt.sGesell och formmäkaren
ganska lyckligt, genom -sina byggnadsornamen-
ter: (M 559) efter egna formers; flera bland
tm äro hållna i en ganska ren stil och sär-
deles väl utförda. — Expositionen har äfven
ett annat prof i bidhuggeri, som åärager -sig
allmän uppmärksarshet och förtjenar d4en. Bet
är ett konstsnideri af figurer på ett piphufvudj
af masur (MM 1609) atföråt af Sofi Isberg, -ena
ung :torparedotter på landet, som icke äger wå-
gon: annan konstbildning än den hon förskaffat:
siz sjelf (Det är likväl icke hon, som låtit:
framlägga sitt arbete till allmänt åskådande;!
utan piphufvudets ägane). När man hör uppl.
gifvas att: hen till ledning för sitt arbete endast!
haft ea teckning, och nu ser huru hon för: j
vandlat denne till en hautrelef, utan att hon f
dervid råkat at för några särdeles misstag, så
kan man ieke amdgå att hes denna flicka anaj!
medfödda konstirärsanlag, som äro värda att ut!
vecklas vidare. För det här expenerade arhe-
tet har hon bloti begärt och icke velat mottaga
mer än 40 rår ibko.- Hon sysselsätter sig medi
iylikt, för att kunma underhålla sin gamla mar.
— Expositionen har äfven åtskilliga träbildhug-
serier af konstnärer till profession, neml. af or-
arsentsbildhuggaren kr Ahlborn och tr2 hans
lever, -samt en blomsterbukett af bildhuggaren
r Lundberg; dessa under M 4, 2, 5, 4 och
1093 förekommande arbeten tillhöra dock egent-
igen ea konstexposition och tyckas hafva för-
rrat sig till slöjdexpositionen, emedan de sakna
ett för den väsendtligt vilkor: utsatt pris.
S97 (Forts)
(INDRA ALLMÄNNA LANBTBRUKSMÖTET
ppnales i dag klockan 44 förmiddagen, å öfre:
tora börssalen härstädes. Till deltagande deri
jade före mötets början tecknat sig nära 3508
edamöter, hvaribland flere från Skåne, äfven-
om ett par resande från grannriket,