Id SLUCUIUTG 2IÄLIETRae AUIJUCIe SPAN Uf UUVV MERRY Ilryg MLT4
på skogsbygden bo flera jordbrukare än på slätterna, i
och om således den nu föreslagna förändrade grund-ls
satsen uti lagstiftningen om stängsel-skyldighetenl:
skulle för en mängd jordbrukare på slättbygden äga:
obestridlig fördel, så skulle den likväl icke för dej
flesta af Sveriges jordbrukare vara gagnelig. Den Ii
lagstiftning i detta afseende, som vi nu hafva och i
som är passande för det största antalet af våra
landsmän, borde icke vika för en annan grundsats,
hvilken endast bör tillämpas såsom ett undantag
från den allmänna regeln, nyttigt och angeläget för!
jordbrukaren i åtskilliga större och rikare trakter.
Infördes den nya grundsatsen icke såsom regel, utan
såsom undantag för de trakter der den vore pas-j
sande, så tror jag icke att den skulle möta något
motstånd, som vore värdt alt göra afseende på —
och om den då skulle befinnas gagnelig på de or-
ter, der den infördes, och småningom kunna ut-
sträckas till andra orter, der den icke genast kunde
medföra så stor nytta som på slällbyggderna, så!
kunde den måhända i en framtid blifva allmänt an-
tagen och deremot den gamla stängselskyldigheten
komma att endast utgöra undantag. Min meningj
är således, att under nuvarande omständigheter
gamla grundsatsen bör bibehållas. Den bör visser-
ligen modifieras på många trakter och förändras på
sina ställen, der den nya grundsatsen är obestridligt
bättre; men den bör deremot icke förändras, der:
förändringen skulle medföra menliga följder; — och
dessa ställen, der den nya .grundsatsens införande
skulle verka menligt, äro så många och så vid-
sträckta, att det för närvarande vore ganska oförsig-
tigt att antaga den såsom regel.
Hr J. A. Björck häntydde äfven på svårigheten
af den ifrågavarande principens tillämpning i följd
af landets olika beskaffenhet, såsom bestående dels
af skogstrakt, dels af slättland. Frivilliga öfverens-
kommelser för borttagandet af de brukliga gärdes-
gårdarne borde på allt sätt, hemman emellan, främ-
jas, och dessa öfverenskommelser förklaras äga gäl-
lande kraft, äfven om hemmanet genom köp eller
arf öfvergick i annan mans hand.
De straff, som för öfverträdelsen af det nya lag-
stadgandet blefvo nödvändiga, borde ej bestämmas
för höga, emedan dessa straff eller plikter då, så-
som andra länders exempel visat, skulle blifva så
förhatliga, att de aldrig kunde utkräfvas. Ända-
målsenligast ansåg talaren det vara, att socknarne
sinsemellan finge bestämma hyilken af do ifrågava-
rande lagbestämmelserna de inom sig ville ha gäl-
lande; genom hvilket förfarande hvarje enskild orts
lokala förhållanden bäst skulle ses till godo.
Kapten Kylberg anförde: Jag är förekommen af
hrr Richert och Anckarsvärd i afseende på svaret
till prosten Holm, rörande beskyllning för aristokra-
tisk syftning, och får härvid blott tillägga, att frå-
gan blifvit omfattad af Skaraborgs läns bushåll-
ningssällskap, bvilket hittills åtminstone ingalunda
gjort sig kändt för aristokratiska tendenser.
Enskildt saknar jag allt intresse af sakens utgång,
ty jag har på min egen torfva redan för 15 år se-
dan rifvit all hägnad, och är oberoende af huru an-
dra i den delen göra eller icke göra. Det är mig
icke dess mindre en stor glädje att hafva erfarit,
buruledes landtbruksmötet, då det hänvisat denna
angelägenhet till behandling af särskild kommittå,
omfattat densamma på ett förtjent och värdigt sätt.
Hvad angår utvägar för hägnaders ersättande me-
delst vallning eller tjudring, är redan tillfyllestgö-
rande erfarenhet flerstädes vunnen och beböfver så-
ledes derom föga ordas; men serskildt får jag, med
afseende på prosten Holms yttrade ömma bekymmer
för den unga bustruns öde, åter upprepa det enkla
rådet, att hon för undvikandet af de förespeglade
olägenheterna, blott behöfver slå en repstump om
benet på kon och tjudra densamma, i fall den unga
bustrun bebor en slättrakt, der åtminstone gärdes-
gårdar kunna och böra undvikas. Bor hon i en vild
skogstrakt, så hafva hvarken kommitterade ej heller
jag velat förneka henne att begagna sig af nu bruk-
ligt stängsel
Med anledning åter af hvad baron Palmstjerna
yttrat ber jag att få fästa mötets uppmärksamhet
på, huruledes hägnadslagen hårdast af allt trycker
våra laga skiften, hvilka skulle förlora mycket i för-
batlighet, om de ej åtföljts af stängselskyldigheten.
Jag lefver ibland allmogen, och med öppna ögon
för hvad densamma angår, är jag äfven i tillfälle
bevittna de svåra följderna af skiftesverket och stäng-
sellagen, såsom de nu i förening verka.
Brukspatron B. De Marc tillkännagaf sig dela
kommitteens åsigter och var, lika med flere föregå-
ende talare af den mening, aw så väl de mindre
som de större jordägarne skulle vinna genom den
föreslagna förändringen, som icke kunde blifva i
ringaste mån menlig, enär densamma efter kommit-
terades förslag finge antagas i de orter, hvars be-
skaffenhet det fordrade, under det att åter nu gäl-
lande stängselförfattning fortfarande finge gälla der
man vore belåten med densamma. — Jag tror —
tillade slutligen talaren — att ganska mycket medl
detta möte skulle vara vunnet, om ordföranden fin-
ner för godt att göra den proposition, att sällskapet
ville uttrycka sia opinion om nyttan af en väsendt-
lig förändring i nu gällande grunder för stängsel-
skyldigheten. Jag gör mig förvissad att i sinom tid I
— om ock denna tid ännu må vara aflägsen — denna
opinion skall vara lika verksam, som ett utlåtande
af ett riksdags ekonomiutskott.
Hemmansägaren Pettersson från Jönköpings län
omnämnde huru man i hans ort brukar hafva sina l
beten afstängda i vissa bögar, en hage för oxar, enl!
för kor, en för hästar och en för får och svin. Om.
nu stäpgseln skulle borttaggas, så förmodades man
nödgas hafva tre å fyra vallhjon äfven på smärre
bemman, som annars skötas med ett lika antal pers
soner. För öfrigt anmärktes att det icke vore möj-
ligt att vallning kunde äga rum i bergiga skogs-
trakter. )
Doktor I Engström sade sig villigt erkänna sål
väl den moderation, som gjort sig gällande i kom-t,
mittcens förslag, som ock behofvet af en förbättrad
stängselförordning; men betviflade möjligheten att,
den i fråga varande reformen skulle kunna såsom
a:lnmän regel sättas i verket, utan de mindre jord-
brukarnes förnärmande. Oundvikliga följder af den
nya, åsyftade stängselförordningen skulle blifva alla
torpares och mindre jordbrukares ruin, i tby att
sedan all jord medelst gärdesgårdarnes borttagande,
blifvit förvandlad till ett slags allmänning, skulel,
ägaren af ett eller två kreatur nödgas hålla ett vall-
hbjon, lika som ägaren af hundrade. Nödgade såsom .
nu är fallet i flera orter, att tidigt på våren, sent :
på bösten, stundom in på vintern låta kreaturen
söka sitt uppehälle på ljungbete, 0. S. V. skulle vall-
ningen alltid falla sig svår, äfven om flere förenade
sig om ctt vallbjon; och den skada som genom vall-
hjonets försumlighet lätt kunde förorsakas, skulle
kunna föranleda till ersättningsanspråk, hvartill sam-
teliga djurens försäljande icke skulle förslå. — Det
nu diskuterade förslaget må vara godt för slättlands-
trakter, der skog saknas, men för skogstrakter du-
cer det ej, och utländska exempel — talaren nämnde
här Toscara, Calatrien m. fl. — visa äfven, att
man icke blott hecagnear sig af vallar och häckar,