Id SLUCUIUTG 2IÄLIETRae AUIJUCIe SPAN Uf UUVV MERRY Ilryg MLT4 på skogsbygden bo flera jordbrukare än på slätterna, i och om således den nu föreslagna förändrade grund-ls satsen uti lagstiftningen om stängsel-skyldighetenl: skulle för en mängd jordbrukare på slättbygden äga: obestridlig fördel, så skulle den likväl icke för dej flesta af Sveriges jordbrukare vara gagnelig. Den Ii lagstiftning i detta afseende, som vi nu hafva och i som är passande för det största antalet af våra landsmän, borde icke vika för en annan grundsats, hvilken endast bör tillämpas såsom ett undantag från den allmänna regeln, nyttigt och angeläget för! jordbrukaren i åtskilliga större och rikare trakter. Infördes den nya grundsatsen icke såsom regel, utan såsom undantag för de trakter der den vore pas-j sande, så tror jag icke att den skulle möta något motstånd, som vore värdt alt göra afseende på — och om den då skulle befinnas gagnelig på de orter, der den infördes, och småningom kunna utsträckas till andra orter, der den icke genast kunde medföra så stor nytta som på slällbyggderna, så! kunde den måhända i en framtid blifva allmänt antagen och deremot den gamla stängselskyldigheten komma att endast utgöra undantag. Min meningj är således, att under nuvarande omständigheter gamla grundsatsen bör bibehållas. Den bör visserligen modifieras på många trakter och förändras på sina ställen, der den nya grundsatsen är obestridligt bättre; men den bör deremot icke förändras, der: förändringen skulle medföra menliga följder; — och dessa ställen, der den nya .grundsatsens införande skulle verka menligt, äro så många och så vidsträckta, att det för närvarande vore ganska oförsigtigt att antaga den såsom regel. Hr J. A. Björck häntydde äfven på svårigheten af den ifrågavarande principens tillämpning i följd af landets olika beskaffenhet, såsom bestående dels af skogstrakt, dels af slättland. Frivilliga öfverenskommelser för borttagandet af de brukliga gärdesgårdarne borde på allt sätt, hemman emellan, främjas, och dessa öfverenskommelser förklaras äga gällande kraft, äfven om hemmanet genom köp eller arf öfvergick i annan mans hand. De straff, som för öfverträdelsen af det nya lagstadgandet blefvo nödvändiga, borde ej bestämmas för höga, emedan dessa straff eller plikter då, såsom andra länders exempel visat, skulle blifva så förhatliga, att de aldrig kunde utkräfvas. Ändamålsenligast ansåg talaren det vara, att socknarne sinsemellan finge bestämma hyilken af do ifrågavarande lagbestämmelserna de inom sig ville ha gällande; genom hvilket förfarande hvarje enskild orts lokala förhållanden bäst skulle ses till godo. Kapten Kylberg anförde: Jag är förekommen af hrr Richert och Anckarsvärd i afseende på svaret till prosten Holm, rörande beskyllning för aristokratisk syftning, och får härvid blott tillägga, att frågan blifvit omfattad af Skaraborgs läns bushållningssällskap, bvilket hittills åtminstone ingalunda gjort sig kändt för aristokratiska tendenser. Enskildt saknar jag allt intresse af sakens utgång, ty jag har på min egen torfva redan för 15 år sedan rifvit all hägnad, och är oberoende af huru andra i den delen göra eller icke göra. Det är mig icke dess mindre en stor glädje att hafva erfarit, buruledes landtbruksmötet, då det hänvisat denna angelägenhet till behandling af särskild kommittå, omfattat densamma på ett förtjent och värdigt sätt. Hvad angår utvägar för hägnaders ersättande medelst vallning eller tjudring, är redan tillfyllestgörande erfarenhet flerstädes vunnen och beböfver således derom föga ordas; men serskildt får jag, med afseende på prosten Holms yttrade ömma bekymmer för den unga bustruns öde, åter upprepa det enkla rådet, att hon för undvikandet af de förespeglade olägenheterna, blott behöfver slå en repstump om benet på kon och tjudra densamma, i fall den unga bustrun bebor en slättrakt, der åtminstone gärdesgårdar kunna och böra undvikas. Bor hon i en vild skogstrakt, så hafva hvarken kommitterade ej heller jag velat förneka henne att begagna sig af nu brukligt stängsel Med anledning åter af hvad baron Palmstjerna yttrat ber jag att få fästa mötets uppmärksamhet på, huruledes hägnadslagen hårdast af allt trycker våra laga skiften, hvilka skulle förlora mycket i förbatlighet, om de ej åtföljts af stängselskyldigheten. Jag lefver ibland allmogen, och med öppna ögon för hvad densamma angår, är jag äfven i tillfälle bevittna de svåra följderna af skiftesverket och stängsellagen, såsom de nu i förening verka. Brukspatron B. De Marc tillkännagaf sig dela kommitteens åsigter och var, lika med flere föregående talare af den mening, aw så väl de mindre som de större jordägarne skulle vinna genom den föreslagna förändringen, som icke kunde blifva i ringaste mån menlig, enär densamma efter kommitterades förslag finge antagas i de orter, hvars beskaffenhet det fordrade, under det att åter nu gällande stängselförfattning fortfarande finge gälla der man vore belåten med densamma. — Jag tror — tillade slutligen talaren — att ganska mycket medl detta möte skulle vara vunnet, om ordföranden finner för godt att göra den proposition, att sällskapet ville uttrycka sia opinion om nyttan af en väsendtlig förändring i nu gällande grunder för stängselskyldigheten. Jag gör mig förvissad att i sinom tid I — om ock denna tid ännu må vara aflägsen — denna opinion skall vara lika verksam, som ett utlåtande af ett riksdags ekonomiutskott. Hemmansägaren Pettersson från Jönköpings län omnämnde huru man i hans ort brukar hafva sina l beten afstängda i vissa bögar, en hage för oxar, enl! för kor, en för hästar och en för får och svin. Om. nu stäpgseln skulle borttaggas, så förmodades man nödgas hafva tre å fyra vallhjon äfven på smärre bemman, som annars skötas med ett lika antal pers soner. För öfrigt anmärktes att det icke vore möjligt att vallning kunde äga rum i bergiga skogstrakter. ) Doktor I Engström sade sig villigt erkänna sål väl den moderation, som gjort sig gällande i kom-t, mittcens förslag, som ock behofvet af en förbättrad stängselförordning; men betviflade möjligheten att, den i fråga varande reformen skulle kunna såsom a:lnmän regel sättas i verket, utan de mindre jordbrukarnes förnärmande. Oundvikliga följder af den nya, åsyftade stängselförordningen skulle blifva alla torpares och mindre jordbrukares ruin, i tby att sedan all jord medelst gärdesgårdarnes borttagande, blifvit förvandlad till ett slags allmänning, skulel, ägaren af ett eller två kreatur nödgas hålla ett vallhbjon, lika som ägaren af hundrade. Nödgade såsom . nu är fallet i flera orter, att tidigt på våren, sent : på bösten, stundom in på vintern låta kreaturen söka sitt uppehälle på ljungbete, 0. S. V. skulle vallningen alltid falla sig svår, äfven om flere förenade sig om ctt vallbjon; och den skada som genom vallhjonets försumlighet lätt kunde förorsakas, skulle kunna föranleda till ersättningsanspråk, hvartill samteliga djurens försäljande icke skulle förslå. — Det nu diskuterade förslaget må vara godt för slättlandstrakter, der skog saknas, men för skogstrakter ducer det ej, och utländska exempel — talaren nämnde här Toscara, Calatrien m. fl. — visa äfven, att man icke blott hecagnear sig af vallar och häckar,