mt te rn sm Kr ne betet fortgår hädanefter som hittills, torde sten hinna inbryta, innan bron blifver färdig. Red. af Aftonbladet införde uppgiften på en af entreprenörernas egen begäran. höFÖRHANDLINGAR VID FÖRSTA ALLMÄNNA LANDTBRUKSMÖTET. Fortsättning af öfverläggningen om Siängsel77 7 skyldigheten. Den öfverläggning som öfver detta ämne vidare för: kom i anledning af kommitterades i gårdagsbladet införda betänkande, började med frågan om buruvida kommitteen sträckt sitt yttrande längre än vederbordt. Vi förbigå detta och bexynna fortsättningen vid ett anförande af: Prosten Holm. Jag anser skyldigheten fordra att protestera mot en princip, som favoriserar alla större jordegare, men som skulle ganska menligt inverka på den fattiga bondens väl. Jag framställer till behjertande en-härdelse, sådan som följande, hvaraf många motsvarande komme att finnas i verkligheten, i fall ifrågavarande lagstadgande komme att förändras i den syftning här föreslagits. — Låt oss tänka oss en ung bonde, som kan förvärfva sig ett litet hemman, men som icke bar råd och icke heller behöfver lega hvarken dräng eller piga. Under brådaste arbetstiden behöfver han hjelp af sin hustru. Huru skulle hustrun då kunna öfvergifva arbeten, som fordra skyndsambhet, för att valla kreaturen? Hvar skulle hon, i fall hon nödgades valla, göra af barnen, då hon icke kan instänga dem och icke heller har något att gifva dem? Det dröjer länge innan bernen nå den ålder, att de kunna valla kreaturen, och hvart skulle det under tiden taga vägen, om det unga paret nödgades betala de skador, som deras kreatur kunde förorsaka? — och anhöll prosten Holm att detta äfven måtte tagas i betraktande i fråga om förändring af nuvarande författning om etängselskyldigheten. Förste expeditionssekreteraren Richert anmärkte att den komitt, som af mötet här blifvit utnämnd att afgifva betänkande öfver hr Kylbergs motion, icke ansett sig, och väl icke bort anse sig vara bunden af de ordningar och former, som vid riksdagar gälla. — Motion hade blifvit väckt om förändring af stängselförfattningen, och det betänkande kommitterade afgifvit hade icke förbisett de olika förhållanderne emellan slättiard och skogstrakter, utan härutinnan föreslagit olika bestämmelser rörande stän.se!sky!digheten. Allt hvad härutinnan billigbvis kunde önskas vore i betänkandet afsedt, och allas fördelar voro der lika afvägd.. Det vore endast en fördom, att det på slättlandet skulle för den mindre jordbrukaren blifva mera tryckande att valla eller tjudra sina kreatur, än att genom kostsamma ech svårunderhållna gärdesgårdar skydda sina grödor. Oiverste 4. Anckarsvärd hembar kommitteen sin tacksägelse för det sätt hvarpå densamma behandlat den till kommitteens utlåtande hänskjutna frågan; och ehuru jag, — yttrade sig talaren — skulle önskat att kommitterade mera bestämdt uttalat vigten och nödvändigheten af den princip, som jag vid förra diskussionen öfver denna fråga framhöll, så erkänner jag mig tillfredsställd med kommittå. ns utlåtande ock önskar att ett echo deraf måtte tränga sig till lagstiftarnes öron, under den tidpunkt då frågan kan fattas och bedömas. Jag tror att det är den enda formen, hvarunder frågan kan utgå ifrån ett så beskaffact möte som detta; — ty hvarken i detta eiler något annat fall kan det väl komma ifråga att från ett möte, sådant som detta, aflåta någon remiss eller petition till regeringen. Med hänseende till-hvad prosten Holm anfört, må jag bekänna att jag icke inser att, genom den föreslagna grundsatsens tillämpning, den rike skulle gynnas mer än den fattige, enär enhvar skulle äga frihet.att i denna fråga handla såsom honom bäst syntes, antingen han ville omgärda sina åkrar med stängsel eller taga bort sina gärdesgårdar. Det är icke af aristokratiska grundsatser, utan tvertom för den mindre jordägarens intresse, som jag talat och yrkat den nu gällande författningens upphäfvande.: Jag ser ingen möjlighet att i ett land, der jorden är fördelad till V,, :dels hemman och ofta vidaj derunder, komma till ett rationelt åkerbruk medi mindre än att en så beskaffad åtgärd vidtages som den ifrågavarande. Tidpunkten är ock, såsom jag förut anmärkt, nu inne, enär skiften pågå öfverallt. Landshöfdingen, friberre Pa:mstjerna: Då motionären sjelf yttrat, att kommitten icke öfverskridit gränserne för hans förslag, så bör jag icke heller påstå det och gör det icke mera, ehuru min uppfattning af förslaget var annorlunda än den, som motionären nu tillikännagifvit.. Min olika uppfattning af förslaget torde ock vara ursäktlig, då detta förslag hvarken är tryckt eller hvilat på bordet och icke heller mer än en gång blifvit uppläst, hvarvid jag icke kunnat höra hvarje ord. Diskussionen gäller nu det förslag, som kommitterade afgifvit, och det är sålunda detta vi hafva att skärskåda. Det är sanot att laga skiften ständigt fortgå, och erfarenheten intygar att dessa skiften medföra stor nytta och många fördelar, hvilka i en framtid mera skola träda i dagen derigenom, att hvar och en fått sina lotter förståndigt lagda. Kommitterades yttrande, att förmånerna vid laga skiften icke motsvara olägenheterna, så länge som nu gällande stängselförfattning äger laga kraft, vågar jag derföre bestrida, och skuile tro att denna församling icke såsom sin opinion skulle kunna antaga detta yttrande. Kommitterade hafva yttrat, att grundsatsen för stängselskyldigheten borde vara alldeles omvänd mot hvad den för närvarande är, nemligen så, att den som har kreatur skall vårda dem och hindra dem ifrån att göra ohägn, så att den som har växande gröda icke behöfde hafva något bekymmer för dess vård. — Om Sveriges rike bestode af en slättbygd, sådan som den emel!an Skara och Wenersborg, så skulle jag instämma i denna grundsats. Nu är Jikväl kändt, att landets beskaffenhet icke är sådant, utan att slättbyggd kär snarare är undantag än regel. Största deien af Sveriges folkmängd bebor belt) andra lokaler, en helt annan natur, än den som kan kallas slättbyggd. Äfven i Östergötbland, som kan anses vara slättbyggd, bor mer än halfva befolkningen i skogsbyggd. Om vi vända oss till Småland, Nerike, Westmanland och öfrige provinser, så se vi ett förbållande, som på få ställen skulle motsäga hvad jag yttrat, att större delen af befolkningen bor i skogsbygd. Verkställigheten af det förslag, som kommitterade här framställt, skulle blifva ganska menlig. Följden deraf skulle nemligen blifva, att kreaturen måste hållas inom behöriga gränser genom vallbjon eller tjudring. Att begagna valihjon på magra skogsbe