för en jord, som iörligen är förvärfd, så kan
väl ingen neka mig att med min bustru blifva
skrifven såsom beackstugusittaren. Detta kan
icke heller nekas honom. Så illuderas författ-
ningen, och så ökas alltjemt de fattigas antal.
Oiver-post-direktören, baron Hugo Hamilton:
Då jag hört en värd talare, med stöd af sin
erfarenhet, yttra att det vore hög tid att lag-
stiftningen inskränkte rättigheten till styckning
af jord, så kan jag icke underlåta att äfven
yitra mig i denna fråga, z2lldenstund jag öfver
densamma hyser en motsatt, äfvenledes på er-
farenheten grundad, öfvertygelse.
I Nerike, der jag bor, finnes ett ställe, som
utgör det mest talande bevis derpå, att styck-
ning af jord kan förenas med innehafvarnes
välmåga. Detta ställe är Åkerby-backe, en
ganska oländig utmark, hörande till Åkerby by
söder om Örebro. För 45 år sedan nedsatte
sig här en mängd lösdrifvare, och öfver denna
koloni, som årligen tillväxte, klagades i orten
icke blott öfver tiggeri, utan äfven öfver stöld.
Kolonien var ett plågoris för orten, och mån-
gen yrkade att dess bebyggare skulle från plat-
sen bortjagas. Den första generationen efter-
följdes imedlertid af en annan, som efter hand
förvärfvat sig en oberoende ställning, och nu är
förhållandet det, att på denna jordrymd, som
har ungefär 3,:delar af en fjerdingsväg i längd
och är på sin höjd 400 famnar bred, föda sig
omkring 50 hushåll. Det är få af dem, som
hafva ett helt tunnland; genska många äga
blott 1. Men husen äro väl underhållna och
inga tiggare komma numera från den orten.
De som icke äro jordbrukare hafva andra bi-
näringar, och de fleste äro handtverkare. De
odla sin jord i den största cirkulation i Sverige,
ty den lägges aldrig uti träde. — Det har här,
blifvit antydt, att i en fattig ort, med ett svårt
och hårdt klimat, har af jordstyckning fattig-
dom uppstått hos den mindre jordägaren. Detta
är visserligen sannt, men vi hafva lyckligtvis
andra jordmåner och lyckligare förhållanden äf-
ven i Sverige; och jag skulle ense det vara
högst beklagligt, och just med afseende på den
tillväXande befolkningen farligt, att, då de kunna
sjelfva försörja sig, så binda händerna på dem
som lagstiftningen i Sverige gjort.
Hr A. L. Björk: På befolkningens sedliga och
ekonomiska tillstånd inverka så många omständig-
heter och dessa omständigheter sammanhänga till
den grad med hvarandra, att inflytandet af en enda
icke får bedömas isoleradt. Att hemmansklyfningen
kan vara skadlig der folket är okunnigt och rått,
utan all industri eller i händerna på några stora fa-
briksägare, obekant med de förnämsta fabriksväx-
ters odling samt genom näringslagstiftningen hin-
dradt att föda sig på för öfrigt tillbörliga sätt, kan
visserligen medgifvas. Under motsatta förhållanden
torde hemmansklyfningen verka högst välgörande.
Ett exempel på det sistnämnda erbjuder jemförel-
sen mellan Rhenbayern och de öfriga provinserna i
konungariket Bayern. På förra stället är i följd af
Franska revolutionen landtbruket befriadt från de
hinder och bördor, hvilka voro ett arf från förra
århundraden, äfvensom näringsfriheten införd och
jordens obegränsade styckning tillåten; hvaremot uti
de sednare dessa servituter ännu finnas och jordens 1
styckning redan af denna grund är förhindrad så-
som stridande mot de stora godsägarnes intressen. l,
Enligt officiella uppgifter produceras nu i hela ko- ;
nungariket 10,278,868 Scheffel säd och deribland,
1,315,635 Scheffel eller nära V; i Pfalz, som endast ;
utgör !V,, af arealen. På hvarje qvadratmil produ-
ceras i hela landet 6,844 Scheffel, men i Pfalzl,
12,320 Scheffel, och på hvarje qvadratmil, som ute-l.
slutande användes till sädesproduktion, i hela landet .
17,700 Scheffei; i Pfalz 49,600. Af Potatis fram-l,
bringar Pfalz V, af hela landets produktion; af vin;
3, , af tobak hälften. .
Interessantare är jemförelsen mellan produktionen ,
och konsumtionen, ty oaktadt motståndarne till hem-,;
mansklyfningen medgifva att den har till följd en ;
större produktion, påstå de att befolkningen tilltaril,
ännu större proportion än lifsmedlen. Men äfven I
detta strider mot erfarenheten här, ty oaktadt be-
folkningen i Pfalz vida öfverstiger den i de öfriga lt
provinserna, frambringar likväl denna del af landet e
vida mer af alla sädesslag utan undantag än denlf
konsumerar, så att öfverskottet hvarje år i medeltal I
utgör 203,700 Scheffel. I de öfriga provinserna,ls
med undantag af nedra Bayern och öfra Mainkret-s
snn, konsumeras- af det ena eller andra sädesslaget
mer än produktionen utgör, och på det hela taget
öfverstiger här produktionen konsumtionen. — Man
har vidare påstått, att genom obegränsad närings- b
rihet och ovilkorlig rätt att stycka jorden folkets
älmåga skulle förringas och såsom, följd deraf brott
ch immoralitet taga öfverhand. Äfven detta på-!
tående jäfvas af erfarenheten i Pfalz och i konun- n
arikets öfriga provinser. Af brottmålstabellerna,
ynnerligast öfver förbrytelserna mot eganderätten,
san bästa ledningen hemtas att bedöma sedliga och
konomiska tillståndet hos ett folk. Jemför man
nu Pfalz med nedra Bayern, hvilken provins är den
elatift minst befolkade och som dessutom har 57,000 li
ärre innevånare, så finnes, att stöldernas och snat- !
eriernas antal utgjorde 5
i
4
l
1
j
(
(
s
f
j
l
1
f
1
6
f
I
I
1
r
t
f
i
el
1835-36, 1836-37, 1837-38, 1838-39 Ih
Pfalz. .... 323 286 366 358 lej
nedra Bayern — 575 601 645 881 Ip
hela konunga- fa
riket .. ... 4630 4722 BA 3439
åledes i Pfalz endast hälften mot i nedra Bayern. a
Ett annat bevis på det sedliga och ekonomiska äl
illståndet är förhållandet mellan de äkta och oäkta m
arnens antal. Nu visar erfarenheten efter 44 årsmn
nedium eller från 1824—25 till 1834—5353, att detta li
örhållande var i Pfalz som 9,40 : 4, och i helalja
onungariket som 3,38 : 4 (i öfra Mainkretsen som k
69 : 4), hvaraf följer, att i detta afseende de öf-le
iga provinserna alldeles icke tåla någon jemförelsea
ned Pfalz. k