då blifsa, om man icke äfventyrar långt mers
genem den förlust eller de ökade svirigheter.
som en förhöjning i garntullen skulle åstad-
komma för alla dessa, än hvad som kunde vin-
nas -deraf, att åtskillige kapitalister genom hop-
pet om en stor vinst lockades att, till uppsät-
tande af garnspinnerier, draga sina penningar
ur andra näringar, hvilka sålunda skulle lida
på samma gång som väfnadsindustrien.
Det finnes dessutom knappt någon näring,
hvilken, om vi så få säga, så helt och hållet
representerar penningearistokratien, d. v. s. der
kapitalet står i ett öfvervägande förhållande till
den lefvande arbetskreften, samt der ett så
stort afstånd skiljer fabriksherrn ifrån arbe-
tarne, som vid bomullsspinnerierna. -Kan det
då vara något särdeles önskvärdt att genom
artificiella medel framkalla en snart möjlig öf-
ver-befolkning i sådana näringar?
Ännu återstår likväl den måhända vigtiga-
ste anmärkningen, att Minerva visligen med
tystnad förbigått att utsätta, hvad tullen på in-
försel å bomullsgarn utgjort i de Förenta Sta-
terna under de 25 åren, ty för att hennes
slutsatser må gälla något, fordras nödvändigt
att denna tull måste hafva varit högre, än i
Tyskland. De amerikanska tulltarifferna hafva
-dock mycket varierat, som bekant är, och un-
der en betydlig del af de 25 åren hafva de
varit- lägre ån den i Tyskland nu gällande taxa.
Men det finnes en annan orsak, hvarföre Å-
merikanerne lättare än Tyskarne kunna täfla i
garnspinning med Engelsmännen, nemligen den,
att de hafva bomullen hemma i sitt eget land
och således icke behöfva betala så stor trans-
portkostrad för råämnet. Detta utgör ett na-
turligt skydd, oberoende af tulltaxan.
En annan väsendtlig punkt, som Minerva äf-
ven förbigålt, är, att Förenta Staterna ännu
importera en ofantlig mängd bomullstyger från
England, så att vppgiften att de amerikanska
väfverifabrikerna tillvext i samma mån, och
förse. landets flesta behof af bomullsvaror, tål
en ansenlig afprutning.
De som följt med diskussionerna om tullta-
riffen i Tyskland, der den periodiska pressen
mycket sysselsatt sig med detta ämne, och sär-
då8les med frågan om garntullen, veta också,
att Minervas föregifvande, det ,opinionen är
för en förhöjning i garntullen och inser klart
fördelarne deraf, är helt och hållet diktad. Det
finnes visserligen ett ganska starkt intresse för
denna förhöjning, nomligen bomullsspinnarnes,
och till detta intresse sälla sig hufvudsakligen
de, som tro att alla prohibitiva stadgar skola
vara till vinst för landet, samt icke kunna
skönja, att det s. k. skyddet, sträckt utöfver
en måttlig gräns, verkar för landet i det hela
till motsatsen af hvad det åsyftar. Men det
vida största antalet af tyska skriftställare, långt
ifrån att instämma i denna åsigt, särdeles hvad
bomullsgarnsfrågan beträffar, yrka tvertom på
en nedsättning i tullen å denna vara, till för-
mån för väfveriindustrien. De anföra till stöd
för denna mening följande i vårt tycke full-
komligt riktiga räsennemang: Bomullsspinne-
riet är, säga de, en fabrikation, der arbetet
till största delen förrättas genom machinernas
åtgärd, emedan en person med deras tillhjelp
kan spinna mere, än 20 personer fordom kunde
spinna för hand. Men meachinerna kunna nu
erhållas lika fullkomliga i Tyskland, som i Eng-
land, och arbetslönen i Tyskland är lägre än i
England. Följaktligen kan denna näring, äfven
utan skyddstull, bära sig i Tyskland, och om
icke tillräckligt minga bomullsspinnerier hit-
tills der hunnit inrättas, för att med sina pro-
dukter fylla landets behof, så bevisar detta en-
dast, att kapitalerna finna fördelaktigare an-
vändning i andra näringar, hvarföre det vore
en förlust både för dessa näringar och för det
hela, att med konstlade medel draga förlags-
medlen derifrån, och än mera, alt för sådant
ändamål lemna ett premium, hvilket skall be-
talas genom en ökad beskattning på förbruk-
ningen af bomullsvaror.
Vi skole, för att icke göra denna artikel för
lång, en annan dag betrakta denna vigtiga och
intressanta fråga om tullen på bomullsgarn och
dess inflytande, med tillämpning på vårt eget
land.
