Som förut är bekant, har Pius IA nedsatt
en kommittt, för att undersöka de i Rom va-
rande judarnes beligenhet, föreslå förbättringar
deri, och, så vidt möjligt, förlossa dem ur de-
ras ohyggliga Ghetto (judeqvarteret) detta den
katolska hufvudstadens pandemonium. Afven i
denna menniskovönliga afsigt har H. H. mött
oväntade hinder. Minga gamla judsr bysa
nemligen den tron, att lycka och välsignelse i
deras handel bero på judarnes uthärdande allt
framzent i Ghetto, och att deras utspridning
bland dn kristna befolkningen icke blott skulle
minska dessa förmåner, utan till och med kun-
na rubba tillgifvenheten för Talmud och smitta
Jakobs afkomlingar med kätterska upplysnings-
ider. Imedlertid har en bestämd opposition
inom sjelfva Ghetto red n röjt sig emot denna
othodoxa judelära. Det Unga Juda bar höjt
sitt baner och derpå skrifvit Vår Messias, Pius
IX,. Ett medelvägsparti går ej alldeles så långt,
utan anser pifven blo:t för cen stor profet,
jemnförlig med Esaias eller åtminstone med
konung David. Ur detta tiers-parti, hvilket
här, som annorstädes, mellankommer förmed-
lande och söker bLortslipa ytterligheternas skar-
pa hörn, hafva nyligen fem bland de ansedda-
ste männen blifvit invalde till ledamöter i Cir-
colo Romano, ett romerskt medborgiresam-
fund — en händelse, hvilken sedan Roms grund-
läggning icke sett sin like, och derföre väckt
ofantligt uppseende.
RYSSLAND.
Ett i Warschau den 4 Juni dateradt bref till
Deutsche Allgemeine Zeitung berättar en tem-
ligen apokryfisk hofanekdot från Petersburg, för
att bevisa osannolikheten af ryktet att storfurst
Mchael skulle bhfva utnämnd till vicekonung
i Polen. Storursten, en man af fest, kraftfullt
lynna och utmärkt förstånd, påstås anse sig
långt öfverlägsen den tillkommande thronfölja-
ren och icke röja -håg att en gång erkänna ho-
nom som sin herre. Uttrycken af detta tänke-
sätt skall ru vid en hoffest hafva gått så långt
i otrolig afvikelse från den sränga ryska eti-
ketten, a!t storfursten vägrat hedersplatsen åt
tbronföljaren, cch att när kejsaren, i thronföl-
jarens närvaro, förehållit honom detta, samt
frågat bvad som uader en sådan oenighet skulle
blifva af ryska riket vid kejsarens frånfälle,
bade storfursten, utan alt svara på annat sätt,
tagit en apelsin ur en i rummet stå-nde frukt-
skål, klyft den ita, räckt thronföljaren den ena
bälften oca behållit den andra för sig sjelf. —
Anekdoten låter visst berätta sig, och har ej
heller bordt förbig:s; men den som hyser dy-
lika afsigter ger dem icke tillkänna, framförallt
ej i Rys.lind. Historien bär alltså sin veder-
läggning inom sig.
GREKLAND.
Enligt bref från Ancona af den 30 Maj. ha-
de man i Athen erhållit nya underrättelser från
Konsantinopel, som icke antydde någon genom
Österrikes mellankomst tillvägabragt försonli-
gare sinnes.tämning hos divanen; men det oak-
tadt trodde man sig i sjelfva Athen hafva var-
seblifvit omständigheter, hvilka bebådade en
fredlig utgång på tvisten med Porten. Till
dessa omständigheter räknades i främsta rummet
det ytterst elaka lynne, som hastigt fått makt
med sir Edmund Lyons, och hvilket skall gå
så lingt, att sir Edmund ganska öppet låtit si-
na diplomatiska medbröder förstå sin längtan
att snart blifva återkallad från Athen. Vi-
dare har man lagt märke på underrättelserna
om Kalergis, från Zante, der han ännu vistas,
hårdt ansatt af sina borgenärer, som hota ho-
nom med utpantningar, utan att den svårt be-
dragne mannen kunde hoppas minsta bistånd i
sin lörligenhet af sina gynnare, sedan han helt
or hillet öfvergifvit sina planer på hvälfnin-
gar i Gretland, dem bar nu finner overkställ-
bars. Slutligen skall ryska hofvet, fastän deti
hufvudfrågan förklarat Grekland hafva orätt,
hafva gifvit Porten det rådet att behandla sa-
ken med varsamhet och mildra sitt ultimatum,
samt framför allt yrkat alt tvisten måtte snart
bhfva agjord.
OSTINDIEN.
Uader iastundande år komfner det Indo-Brit-
vicka riket att vidkännas väsendtliga förändrin-
gar bland sin högsta styrelsepersonal. Gencral-
guvernören, lord Herdinge, som i början af A pril
vistades i Simla, engelska nabobernas fasbiona-
bla sommarort i Himalayabergen, ärnade i Ok-
tober anträda en inspektionsresa genom åtskil-
liga delar af brittiska området i Hindostan, in-
träffa i Caleuita mot början af December cchl
i nästa Mars eller April åte:vinda till Europa,
för att njuta det efter sin verksamma lefnad
välför!jenta lugnet på gamla dagar. Vid samma,
tid ärnade Bengalens guvernör, sir Herbert
Maddock, för alltid öfvergifva Hindostan, efter
en mer än tretlioårig, aktningsvärd och välgö-
rande verksamhet derstädes. Begge dessa stats
män åtnjuta i hög grad så väl infödingarnes som
sina landsmäns tillgifvenhet och högaktning. —
De i kriget emot Sejkerna eröfrade 2350 kano-
nerna infördes till Calcutta i Mars och motto-
gos medstora militäriska högtidligheter. Tvål.
af de vackraste bland dessa segertecken hade ;
af sir Herbert Maddock blifvit utsökta som
föräring åt prins Waldemar af Preussen, hvil- ;
I
d
ken sjelf, som bekant är, biträdt vid deras er-
öfring. De skulle med första lägenhet öfver-