Se der hafva vi det! Sjelfva odugligheten är ofta er
hjelp, en rekommendation. Men, köra bror, pruta måst
vi.ändå en smula. Tredje rummet får han, om han full.
gör pre-tarda, och då har han ju tillfälle att så väl ipre-
dikstolen, som hos enkan, försöka sina superlativa gåfvor)b
Oändligen tacksam för herr doktorns och erkebiskopen
goda löfte, har jag den äran att rekommendera mig.
Professorn gick och erkebiskopen återtog sin bok, mer
hans läsning blef ännu två eller tre gånger a bruten genom
besök i samma ändamål och af nästan samma halt.
Medan detta påsserade hos erkebiskopen, hade konsi-
storienotarien också ett besök, äfvenledes af en prestman.
Ett visst pedanteri, en gulblek hy, cn stelhet i hela
hans väsende förrådde, att han i många Herrans år tram-
pat det tunga skolstoftet. -
God dag, kära bror! sade konsistorienotarien Schick,
i det han steg upp. Välkommen! var god och sitt!
Tack, bror! Vet du, hvad mitt egentliga ärende är?
Nej.n
Prosten i Frötuna är död.
Ja, han är sån
Menar du, j:g skulle söka pastoratet?
Notarien funderade.
Ägde rätten sin gång, svarade han omsider, vore vö
ingen dertill värdigare eller skickligare, än bror, som äl
graduerad, tagit en vacker pastoralexamen, och dessutom
vandrat i skoltrapporna i 45 år, så att bror räknar sina 30
prestår ... men gudnås...
Skuile inte bror kunna skaffa mig förslag åtminstone!
... tänk sjelf efter, kära bror! Med min lilla knappa lör
måste jag här i en stad kläda och föda tio barn... hvar!
skall det taga vägen? ... och fir jag icke detta, så får jag
aldrig något.
Huru då?) frågade konsistorienotarien förundrad.
Behöfver jag erinra dig om den olyckliga vurmen a!