Ja, högvördigste herr doktor och erkebiskop! Det hän-
der mig aldrig annorstädes, än hemma.
Är han förryckt, komminister? Super han sig full
hemma och vågar stå här och säga mig det midt i synen?
Skäms han icke?
Nej, Gud bevare mig derifrån, högvördigste herr dok-
tor och erkebiskop! Jag har endast vigat omnämna, att
jag aldrig uppför mig-oanständigt annorstädes, än hemma i
mitt eget hus.
Hur mycket super han om dagen ?
På min salighet vågar jag bedyra, att jag ej tar mer
än endast och allenast en liten jumfru i timmen ...och...
och ..
Vidare, vidarel
Och det är mig högst nödigt till vederqvickelse för
mitt på sjöbotten förstörda hufvud och min alldeles urvatt-
nade tankekraft
Den sednare lärer ursprungligen icke varit annorlundan;
inföll professorn; eller hur?
Jo, då tålte jag vid mycket mera .... men efter mina
våta olyckor ...
Gå sin väg! befallde erkebiskopen.
Ack, allra högvördigste och nådigste herr doktor och
erkebiskop! benåda mig åtminstone med förslag, så att mig
tillfälle kunde lemnas att hos den nyblifaa enkeprostinnan
försöka mina gåfvor!,
)Vill han konservera huset?... Nå, det vore att tänka
på. Gå nu imedlertid sin väg. Man får väl se. Farvälb
Allraödmjukaste tjenare, bögvördigste herr doktor och...
Gå, gå, hör han!
Efter ett oräkneligt antal bugningar öppnade han dörren
och gick.
Men, min hjertans bror Svedelius, hur kunde du åtag:
dig att till Frötuna pastorat rekommendera en sådan. man