HERR LEONARDS SOIREE.
Hr Leonard lyckadas, oaktadt den ofördela-
tiga årstiden, im. fl. omständigheter, alt vinns
nära fullt hu; och dessu!om ett bifall, som en-
dast få artister härstädes funnit. Vi hafva förut
yttrat o:s om hr L:s spel i den moderna sty-
len; demnr.gånz uppträdde han äfven i den
klassiska med lika afgjord framgång, och men
torde säll.n få höra primopariict i en Haydns
qvartett så utförd som nu. Alt isilt föredrag
kuomi inlägga elt originellt uttryck är visserli-
gen en säl 1 förmåga; dock eger den först
då ar:istiskt värde, när dermed förenas uttrye-
kets sanning, d. ä. när detta lyckas träffa den
ezendvaliga andan i kompositionen; och först
då eger en exekutör, hvad man egentligen kal-
lar styl. Med Haydaos qvartettmus:k har de:ta
sina egna svårigheter: den friska lefvande an-
dan deri återgifves ej med torrt skolspel; bär
måste den spelande hemta ur egen fatabur, och
får likväl ej gifva det någon fårg, ej någon
skiftning deraf, som ic e motsvaras i komposi-
tionen. Ife Leonard löste denna svåra uppgift
.med stor skicklighet: hins uppfattning var stän-
-digt ny, individuell, och ändå börde man otid
Haydn i hela hans naiva egendomlUighet. Ser-
f f