Någon betydande person måste hjelpa till —
Åter försjönk hon i djupa tankar och gick med
feberhäft:ga steg omkring rummet. — Nu har
jag det! Ja, så måste det vara Han skall
sjelf straffa henne, han måste, måste.
I sådana vackra tankar tillbragte Sara nat-
ten. När morgonen kom och man började
röra sig i huset, baddade hon sina förgråtna
ögon och blossande kinder uti kallt vatten och
gick sedan att bestyra om sina husmoderliga
sysslor, som hade ingenting passerat.
Det förhåller sig så besynnerligt med qvin-
nan och med mannen: att om en man blir be-
dragen af en qvinna, så hatar han denna qvinna.
Ja, hans hat blir stundom så djupt och bit-
tert, att det aldrig försonas. Det vexer och
vexer, både på djupet och vidden, och upphör
icke förr än det bragt honom på den punkt,
att han, för en qvinnas falskhet, hatar hela
qvinnokönet. — Då en qvinna åter blir bedra-
gen af en man eller tror sig bedragen af ho-
nom, så vänder sig hennes hat, icke mot denne
man, utan mot den qvinna, för hvilkens skull
mannen bedragit henne. Så gick det äfven nu.
Patron John hade äfven denna natt varit i
staden. Under nära en månad hade ban en-
dast någon gång besökt Odinsborg, och då blott
för ett par timmar, nödvändiga till de anord-
ningar, som måste vidtagas för landtbruket.
Snäsig och beständigt vid dåligt humör, aflägs-
nade han sig så fort han kunde. En dag i
slutet af Februari månad var han vid värre
lynne än någonsin. Slädan bade gått sönder
på vägen, hvadan han tvangs, att äfven hela
denna dag qvarstanna på det öde och ensamma
Odinsborg. Denna omständighet var för Sara
den lyckligaste, som inträffat under långa måi-
nader, och hon visste att mästerligen begagna
sig derutaf. Med den inställsamhet, som qvin-
nan eger i så hög grad, att det nästan närmår
sig trolleri, visste hon lägga an på alla patron
Johns svaga sidor. Under timmar fick hon väl
snäsor eller alls inga svar; men hon förtrötta-
des icke, utan underhöll: samtalet: på ett: sätt
och med en värma, som ett naturenligen godt
hufvud förmår, äfven utan egentlig bildning.