get varit a bruten, och fortsatte sina fromma j
och oförtrutna bemödande. att förbättra straff-)
lagar och fängelser. Detta sällskap, hade äfven .
stått i korrespondens med Howard. Det be-l
stod förnämligast af Qväkare — en sekt, somj,
tyckes klarast hafva uppfattat kristendomensl:
bud om barmhertighet mot vår nästa, Seder-i:
mera utkom i denna stat år 4790 ett stalui,,
som afskaff:de de hårdare, från engelska lag-t:
stiftningen härstammande straffen för åt killig:
förbrytelser, och Beviljade medel för uppföran-
de af en särskild byggnad i Philadelphias fån-
gelse, med ensamhets-celler, hvari vissa förbry-
tare dag och nat afskilda förvarades; men det
sålunda instängde lemnades ej arbete, hvilketj
verkade vansinne, och i förening med brotts-
lingarnes tillväxt :örorsakade, att denna-straff-
metod snart måste frånträdas. Sedan man i
staten Newyork gjort dylika misslyckade försök
att sålunda inspärra f ngar utan arbete, fotta-
de man der i fingelset i Auburn omkring år
4823 den utväg att; enligt Howards åsigter,!
låta fångarne sofva i ensamhetsceller om nat-
ten, men arbeta på gemensamma verkstäder
och arbetssalar om dagen, dock under iaktta-
gande af den strängaste tystnad, hvars afbrytan-
de bestraffas med kroppsaga. ;
Men oaktadt nämnde misslyckade försök i
Philadelphia, öfvergaf man dock icke derideen
af en fängelseförbättring, som uteslöt brottslin-
garnes minsta beröring med hvarandrå. Man
fann misstaget hafva beståt deri, alt man ej
låtit fångarn2 få under sin ens.mhet arbeta,
och sedan fängelseförbättringssällskapet derstä-
des utverkat flera författningar i nämnde afse-
ende och plan blifvit uppgjord för fängelse-
byggnad efter denna princip, fulländades der-
efter anstalten år 4829. Då en lång erfaren-
het visat, att brottsligheten, genom fångars sam-
manvaro, lik en pestsmitta utsprides och för-
ökas, har sistnämnde behandlingssätt, rom ute-
sluter deras minsta ber:öring med hvarandra,
visat de bästa resultater, och derföre hos oss,
likasom i flera andra lnd:r, till en del an-
tagits.
Dessa sätt att behandla fångar hafva blifvit kal-
lade, det ena Auburnska eller Tysthelssyst. mel —
det andra Piiladelphiasysteme!, af redan anförde
orsaker — en benämning, mera allegoriskt än filo-
sofiskt rigtig, enär ifrågavarande straff-arter utgöra
en sammansättning af olikartade delar, och bilda på
intet sätt ett system af organiskt förbundne bestånds-
delar !2). Såsom den värde talaren vid vårt förra
sammanträde yttrade, har juristen ordnat dem i
system, liksom botanisten sina blommor,. — Lika-
som den sistnämnde äfven bland ogräset och snar-
bindor finner näring för sia forskning och visar nyt-
tan af sitt studium — så tillhör det äfven den först-
nämnde att låra rätt känna det menskliga ogräset
till sitt frö och ursprung, för att kraftigt kunna ut-
rota detsarma.
En djup tänkare säger: Menskligheten visar oss
vid denna undersökning sin nattliga, sin demoniska
sida; men äfven här gifvas skuggningar mellan ljus
och mörker, dem endast menniskokännaren förmår
att urskilja, och dem rätten endast i menniskokän-
nedomens spår kan hoppas att reda. Brotten äro
isolerade, desorganiska växter uti statens innersta
kärna: det är redam en konst att afskära dem så,
att det hela dervid intet lider: det är en ännu hö-
gre, att bota dem utan afskärning och inpassa dem
såsom åter organiserade länkar i artikulationen af
det hela. !3). Det är denna högre konst, som kri-
stendomen bjuder att begagna, men som, länge:
glömd, först i våra dagar börjat komma i utöfning.
Genom inspärrning i ensamhetscell är visserligen
fången frälst från det skadliga infiytande, hans med-
fångar på honom kunna utöfva, hvilket man funnit
vara det första nödvändiga vilkoret för att kunna få
henom på en god väg, men härigenom är ej allt
vunnet, ty genom blott mekaniska medel kan en
menniskas moraliska förbättring ingalunda. utverkas;
en sorgfällig religiös undervisning samt arbete äro
-de nödvändiga vilkor, som sedan tillkomma, äfven-
:som den efter straffet frigifne fångens skyddande
mot återfall. Detta har man noga fått erfara i
Nordamerika, der dessa vilkor ej blifvit på en gång
uppfyllde !).
Man kan icke uti ifrågavarande afseende fordra
allt af stater, ty utan kraftigt bistånd och medver-
kan å statsborgarnes sida skulle dess bästa inrätt-
ningar göra föga nytta. Sedan staten sörjt för ett
förnuftigt straffsystem cch detsamma motsvarande
straffanstalter, har den ock uppfyllt hvad man huf-
vudsakligast i detta afseende har att fordra. Det
öfriga måste af kristelig kärlek och fosterländsk anda
fyllas. - Sällskaper och föreningar för fångars förbätt-
ring hafva svårt för att verka för sitt ändamål, in-
nan fängelserna undergått förbättring, och många
sådana föreningar, i så fall, försvinna eller för en
längre tid bott gvarstå till namnet, som händelsen
varit med den i Boston i Nordamerika !2). Men å
andra sidan kunna de bästa straffarstalter icke mot-
svara sitt ändamål utan dylika föreningar. Bet är
en pröfvad sanning, att ingen af dessa båda inrätt-
ningar kan vara den andra förutan. Båda måste
finnas, så vida brottsliga och olyckliga medmenni-
skors förbättring i samhället skall kunna verklig-
göras.
Vårt tidehvarf kan äfven gläda sig åt eu talrikt
antal af välgörande samfund, stiftade för ifrågava-
rande ändamål. I det för så många välgörenhets-
sällskaper sig utmärkande England förenade sig år
!?) Tellkampf: ueber die Besserungs-gefängnisse in
Nordamerika und England.
23) N. F. Bibergs samlade skrifter, .3:e del., Fäöre-
läsningar i kriminalrätten, sid. 4.
44) Först sedan 4838 har fångpredikant, under namn
af moral-lärare , blifvit anställd vid Pnnsyl-
vaniens fängelser. Se Tellkampf. a. b. sid. 144.
Undervisningen bestriddes förmodligen tillförene af
de andlige frivilligt.
s5) Julius Jahrböeber der Gefängnisskunde. 7 B.
2a och 3:e h., sid. 297. :
mm ene
PA EO SREROGe I äl I eg EA Es SE SAG va