bevisens utgifvare. Hr Lewin hade också gått iför-
fattning härom, och dagen för ärendets handlägg-
ning vid Tullrätten var redan utsatt, då, under en
hans resa till Uleåborg, ifrågavarande handlingar,
som sagdt är, blefvo honom fråntagne genem in-
brott i hans bostad uti byn Mattila, en half mil
ofvanom Haparanda, natten emellan den 2 och 3
sistl. Februari; hvaraf tyckes följa, att händelsen
icke just var en surpris för dem, som kunde hafva
något att befara af den väntade räfsten vid Tull-
rätten. Då härjemte ihågkommes, att med smör-
produktionsbevis. förstås ett af Svensk landtman ut-
firdadt intyg, alt varan är af hans egen ladugårds-
afkastning, vid hvilket förhållande den är tullfri,
samt att dylika bevis under sednare tiden blifvit
företedda vid tullkammaren och beredyvilligt emot-
tagna för nästan hvartenda pund smör,som afsändts
från Haparanda till andra orter, oaktadt det på or-
ten är allmänt kunnigt, att större delen af denna
vara kommer från Finska sidan och att produk-
tionsbevis efta utgifvas i personers namn, hvilka
icke äga en mark till afsalu, ja som icke ens finnas
till i verkligheten, så torde det icke mera vara svårt
för någon att utgissa sammanhanget af den här om-
ordade gerningen.
Det heter vidare i våra underrättelser, att ransak-
ningen har stora svårigheter att bekämpa, i anse-
ende dertili att nästan hela orten handlar med smör
och ganska många synas vara interesserade af, att
förloppet af stölden hålles i mörker, hvartill ock
alla möjliga krafter skola uppbjudas. Dessutom lig-
ger ett icke så ringa hinder i den omständigheten,
att befolkningen i allmänhet talar endast Finska, så
att förhandlingarne vid häradsrätten för det mesta
måste gå gerem tolk, hvilket, utom det att under-
sökningen härigenom uttänjes, gör att frågorna och
svaren icke a!kid bibehålla sitt genuina skick, om
äfven tolken är aldrig så utmärkt. Under dessa
förhållanden är det derföre troligt, att ingen kan
lagligen åtkommas för sjelfva tjufnadsbrottet, men
härmed lärer ieke allt vara bestäldt, utan säges tull-
verkets ombud, efter målets slut bos häradsrätten,
hafva i beredskap ett annat åtal vid Gränstullrätten,
hvars utgång icke torde blifva lika been
—
MAX BOHRER.
Svårligen har hufvudstaden någonsin sett en
så lysande samling af musikaliska talanger in-
om sina murar, sem nu. Under det Thalberg,
Schuberth, Lesnard, Gulomy jemte flera yngre
artister dels redan producerat sig, dels ännu
ämna låta höra sig inför vår allmänhet, upp-
träder oförmodadt bland dem den märkvärdige
konstnär, som tvenne verldsdelar redan under
en lång följd af år jemte Bernhard Romberg
erkänt för violoncellens konung. Vi tala om
Mex Bohrer, den ende, hvilken såsom virtuos
förmått göra Romberg rangen stridig, och som
ännu i hösten cf sin lefnad med ungdomlig
värma fortfar att sprida dessa melodiska väl-
ljud kring verlden, hvilka så läng2 varit före-
mål för konstvännens beundran.
Man har jemfört Bohrer med Paganini, och
dessa peralleler förekomma beständigt uti hvad
som skri. vits om honom. Bestämdast bar Ros-
sini uttalat sin isigt härom i ett rekommenda-
tionsbref för B. ill en förnäm Italienare. Det
lyder i -öfverskining sålunda: Bästa vän! ge-
nom hr Bohrer — den ende — store violon-
eellsp-laren — sänder jag cr detta bref. Han
är detsamma på detta instrument som Paganini
var på violinen — förstår ni? — när ni hör
honom med uppmärksamhet, skall ni bli för-
tjust att få göra hans bekantskap. — Bologna
d. 42 Juni 1841
Ett märkvärdigt bevis på det betydande an-
seende, Bohrers talang eger, är den rekom-
mendationsskrifvelse, som Alexander v. Hum-
boldt gaf honom till Förenta Staterna i Norra
Amerika, då han företog en konstresa till detta
land. Denna skrift lyder i öfversättning sålunda:
Den utmärkta välv ilja, hvarmed ett stort antal af
Förenta Staternas medborgare behagar hedra mig
och mina amerikanska arbeten, föranleder mig
att genom dessa rader uttrycka den lifliga de i;
jag tar uti framgången af den resa, som före-
hafves af en eminent och ryktbar konstnär, hr
Bohrer, min landsman. Jag tar mig friheten
att serskildt anbefalla honom, uti det sköna
land han går alt besöka, i alla deras välvilja,
som ega sinne för tonkonsten och älska at!
medd: Ia uppmuntran och råd åt en ädel och
utomordentlig talang. Putsdam d. 46 Maj 1842.
Alexander v. Humboldt,
Ledamot i: filos. sällsk. i Pennsylvanien.