las till strängaste ansvar.
LITTERATUR.
Frey, XXXVII:de häftet, M 3 för 1847.
Detta häfte börjar med en afhandling, kallad
Några drag af Botanikens historian af J. A.S.
Denna intressanta uppsats kastar blickarna till-
baka ända till Aristoteles: detta jättesnille,
som på visst sätt grundat alla vetenskaper, är
ock botanikens fader,, säger förf. Det lärer
imedlertid icke kunna nekas, att djupt in i
österländerna, bland hinduer och chineser, bo-
taniken af ålder ej allenast var bekant, men
odlades till en betydlig grad, utan någon med-
verkan från Aristöleles, hvilken icke kan kallas.
naturbistoriens och flera andra vetenskapers fa-
der annars än för Europa blott. Hans förtjen-
ster upphöra icke derföre att vara utomordent-
liga. Hans ,egna skrifter i växtläran äro för-
lorade, och hvad vi deraf känna är genom
hans lärjunge Theofrastos Eresios. Förf. karak-
teriserar -sedan med några ord Porcius Cato,
Virgilius, Columella, Dioscorides och Plinius
Secundus; öfvergår till araberne och medelti-
dens botanister, samt slutar med en utförligare
framställning af Linn och hans förhållande till
sina samtida, jemte en blick på den store man-
nens förnämsta lärjungar och verkningarne af
hans system in i våra dagar.
Litteraturöfversigten innefattar recensioner af:
4) Ludvig Hofachers Predikningar, öfversatta
af L. W. Löhman, med ett synnerligen lofvande
förord af doktor Knös. Ref:s (L. L:s) slutom-
döme är, att, ehuru denna predikosamling icke
kan sättas i bredd med Nohrborgs och Schar-
taus, utmärker den sig dock så framför de fle-
sta nyare predikosamlingar genom christligt all-
var och nit, att den förtjenar både att egas och
läsas. vr
2) Forts. af C. A. J:s ree. af ett antal dispu-
tationer och smärre skrifter i historiska ämnen,
af Löfberg; Sillen, Wiberg, Wulff, Feilitzen och
Bruhn.
3) J. A. Schagerströms lärobok i Skandina-
viens växtfamiljer. Arbetet sättes i jemförelse
med Däbens Handbok i botaniken, och skiljes
derifrån på det sätt, att då D:s bok afser att
lemna den bildade allmänheten och de akade-
miska studerande en fullstindigare öfversigt af
växtrikety; så har hr Schagerströms deremot
för afsigt att slemna nybörjare den första väg-
ledningen till öfversigt af svenska växternar.
4) Om Aristokratfördömandet i Svenska Hi-
storien af And. Fryxell; 1lI:e häftet. Till denna
rec. (af B—Ik) hänvisas de, som hafva någon
ytterligare lust att taga kännedom om. den
Fryxellska polemiken mot Geijer, Aftonbladet
upprepar hvad det under ett föregående bedö-
mande af hela denna tvist yttrat, nemligen, att
saken består af tvenne ganska olika ämnen: a)
upptagandet af möjligen begångna misstag i den
svenska historieskrifningen; och b) adelsfrågans
afgörande i och för våra dagar, d. v. s. aristo-
kratiens institutiva förhållande till konstitutio-
nen och den nuvarande representationens om-
bildning. Dessa två saker skola icke förblan-
das. Om också någre af våra konungar eller
åtskilliga historiska auktorer begått enskilda o-
rättvisor emot individer inom adeln under för-
flutna tider, eller hvilken tid som helst, så
är det otvifvelaktigt ganska godt att sådant nu
vinner all den rättelse, som ske kan, och dy-
medelst våra häfder renas. Detta rör den för-
sta frågan. Vi hafva alltid oförstäldt tillkännagif-
vit, att vi anse, det hr F. inlagt förtjenster i och
för detta renande; om också deraf icke följer,
att ban ej äfven häruti i flera delar misstagit
sig, såsom hr B—Ik ofta ådagalagt. Men om
hr F. dessutom skulle hafva ända till den grad
rätt, att han icke felat i en enda punkt, så be-
visar dock detta ingenting i och för sjelfva det
institutiva i adelsfrågan, hvars afgörande nu hvilar
på grunder, oberoende af hela denna polemik
och de deruti framdragna ämnen. Detta har
ock hr F. i sina häften medgifvit, synnerligen
der han anser adelns närvarande representations-
rätt icke kunna förblifva sådan den är. Ar nu
detta medgifvande helt och hållet öppet, hvar-
om kämpas då? Jo, icke om det politiska i
aristokratiens ställning till konstitutionen, utan
om några historiska data (t. ex. olika afsigter
med 41654 års regeringsform, drottning Christi-
nas krigslust, o. m. d.), hvilka utan tvifvel med-
föra sitt partiella intresse för häfdforskningen,
men alldeles icke ha:va det slags vigt, en och
annan velat finna i hela denna strid.
5) Sveriges sköna litteratur, af P- Wiesel-
gren, 4:a delen, 4:a häftet, 2:a upplagan. Denna
Isakrika recension, som börjats i ett föregående
I häfte och skall slutas i nista, innehåller minga
Ttinkvärda och för den större allmänheten iro-
igen oväntade saker; hvaribland vi anföre föl-
Jjande mörka omdöme rörande Gustaf Wasa,
hvilket kan anses desto grundligare och pålit-
Tligare, som det fälts af (rojalisten) prof. Liden
Ipå 4790:alet:
I Han (Gustaf I) hade något beständigt lågt och
I lnedrigt i sin karakter. hvilket aldrig träffas hos stora