TGS Uuadl avt LeTRg SUS UTSE) BLEVE IVEN
hundra personers årliga bidrag bestående, un-
der en ur föreningen vald direktions styrelse
ställda inrättningars uppkomst och oafbrutna
framgång.
Industriföreningarne nmppkommo småningom
äfven här i Norden. Ar 4838 blef i Köpen-
hamn Danmarks industriförening inrättad. Den
har dels genom anställda industriexpositioner,
dels genom uppmuntringar och belöningar, men
i synnerhet genom sina söndagsskolor för in-
dustriidkares äldre och yngre arbetare, visat
sin utmärkt gagnande inflytelse, förnämligast
derigenom, att vetenskap och konst af sitt öf-
verflöd välvilligt tilldelat den lärgirige arbeta-
ren grunderna till all industriel utkomst: ord-
ning, kunskap och konstfirdighet.
Genom personlig närvaro, har jag ofta haft
den glädjen att omedeibart få följa de ständiga
framsteg i yrket, större delen af dessa före-
ningar beredt industriidkarne sjelfve, och ,de
fördelar, hvilka deras arbetare hemtat från un-
dervisningsanstalterne.
Aldraminst på detta rum skulle det kunna
anses vara behöfligt att vidröra våra svenska
industri- och slöjdföreningars uppkomst och
fortsång, emedan alla dessa omständigheter för-
modligen äro väl bekanta. Jag torde dock få
för minnet framkalla, hurusom sju år förr än
den danska, eller år 4834, svenska industriföre-
ningen var påtänkt, och att den året derpå
(48532) blef organiserad, så att den kunde träda
i verksamhet, samt att den svenska slöjdföre-
ningen, vid hvars allmänna årssammankomst i
dag inhemska industriangelägenheter afbandlas,
i början af Oktober månad år 1843 antagit
sina stadgar. De ganska tillfredsställande re-
sultat, som denna förening inom sin skola ny-
ligen framlagt för allmänheten, berättiga till
de bästa förhoppningar, under det de vittna om
styrelsens och lärarnes omsorgsfulla vård, nit
och skicklighet.
— Ien af rikets större städer, Götheborg, hade
redan år 4838 ett förslag till en slöjdförening
blifvit framstäldt; men först i November må-
nad 18414 sammanträdde några vänner af konst
och slöjd, för att stifta en konst- och slöjdför-
ening, som med sig associerade några hundra
ledamöter. Expositioner af konstverk och slöjd-
alster, bortlottning af taflor och andra konst-
produkter, bekostande af elevers undervisning
vid en ritskola m. m., utgjorde föremålen för
denna förenings. verksamhet, tills den mot slu-
tet af nästlidet år 4846 införlifvade sig med
den då inrättade slöjdföreningen, hvars bemö-
danden hafva för afsigt att åstadkomma den
nytta för industriidkarne och deras arbetare,
som tid och omständigheter kunna medgifva,
äfvensom att, i samverkan med svenska slöjd-
föreningen, bidraga till gagn för ortens indu-
stri. Sverse har således sedan år 48314 egt
fyra föreningar till industriens befrämjande, af
hvilka tre ännu existera.
Hos dessa föreningar synes industri-idkaren,
i vissa fall, kunna söka och vinna kunskap,
upplysning och skicklighet. Våra redan länge
i verksamhet varande och framdeles sannolikt
till antal ökade teknologiska undervisningsan-
stalter och slöjdskolor medgifva en än mer vid-
sträckt industriel bildning. Den är dock icke
tillräcklig, utan bör fullkomnas genom besök i
främmande länder. En industri-idkare, som
blott inom sitt fidernesland, i sina arbetsrum,
utöfvat sin industrigren och tagit kännedom
endast af närmast omgifvande yttre förhållan-
den, lärer ej kunna göra anspråk på den vid-
sträcktare erfarenhet, som yrket fordrar. Han
liknar en byggmästare, hvars konst inskränker
sig till blott en enda byggnadsstil och indel-
ning. Han stannar villrådig och utan sakkän-
nedom, då han nödgas följa en annan ordning
vid utförandet; och den, för hvars räkning ar-
betet skall verkställas, får dyrt betala missta-
gen. Industri-idkaren bör således, genom be-
sök i andra länder, icke blott söka att tillegna
sig ett förbättradt arbetssätt, utan synnerligast
inhemta det bättre användandet af materialier-
na, det smakfuilla i arbetets utförande, konsten
att begagna rätta tiden för inköp af godt ma-
terial till lägsta pris och försäljning af de fär-
diga artiklarne då de bäst betalas, taga noga
kännedom af seder och bruk, låta varna sig af
misstagen och det förderfliga, men taga sig till
föredöme det goda, det förmånliga och det he-
drande i uppförande och handlingssätt. Industri-
idkaren vinner sålunda både i arbetskraft, skick-
lighet, beräkningsförmåga, sedlighet och red-
barhet. Genom en så inhemtad erfarenhet af
främmande länders förhållanden i en eller flera
industrigrenar, försvinna småningom hos den i
hemlandet förr stillasittande industri-idkaren
de mindre förmånliga vanorna-och intrycken
af omgifvande, för honom då kanhända mindre
märkliga egenheter; med ett ord, han utbildar
sig sjelf till egen förmån och andras belåtenhet.
En sådan bildning bidrager att småningom bort-
taga ensidigheten, qvarstannandet vid äldre ar-
betssätt och på den grad af arbetsskicklighet,
som hindrar alla förbättringar, då det gynnar
det förderfliga qvarståendet på en och samma
punkt. -- Utan att besöka andra länder, vin-
ner den större industri-idkåren dessutom icke
den vidsträckta öfversigt af sådana egenskaper.
som nödvändigt fordras för en i vår tid mer
än tillförene nödig fullkomlighet i hvarje in-
dustrigren, och som bereder möjligheten, att
under olika skiften bibehålla produktens anse-
ende och förträfflighet.
Vårt land kan med tillfredsställande belåten-
het framvisa icke få exempel på industri-idkare
lika högaktade som välkända, hvilka, meg öpp-
märksamhet iakttagande framstegen uti andra
länders industri, genom ofta förnyad personli;
närvaro, steg för steg följa de nu för tider
med ovanlig soabbhet sig utvecklande förbält
ringarne: — Pa mina, sedan några femtal å
tillbaka, ibland årligen, ibland hvartannat å
Tyskland, Frankrike och Eng